Grodor

Den här veckan är alldeles fullspäckad av debatter, bokbord och torgmöten. Idag har jag hunnit med både ett bokbord på Älvkullegymnasiet i Karlstad och en debatt på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn.
Debatten gick ganska bra trots att jag mötte två Europaparlamentskandidater, Charlie Weimers från Kristdemokraterna och Håkan Svenneling från Vänsterpartiet. Båda är riktigt smarta och slipade debattörer, riktigt lika vassa var dock inte representanterna från SSU och MUF.
Jag börjar förresten förstå det där med grodor som politiker slänger ur sig. Jag råkade till exempel vid ett tillfälle säga att "vi är absolut emot att exportera produkter över hela jorden." Vad jag menade var förstås att det är dumt att exportera vår mat till fattiga länder och att vi inte ska importera mat som vi lika gärna kan odla här i Sverige, men det är möjligt att det inte riktigt framgick. Charlie Weimers högg i alla fall på det och menade att Miljöpartiet måste vara riktigt tossiga som inte vill exportera över huvud taget...

Men det absolut mest korkade uttalandet i debatten stod i alla fall killen från moderaterna för. "Vi gillar ju kvinnor. Tänk på att bakom varje framgångsrik man står en vacker kvinna."
Observera att detta sades helt utan ironi. Det var så dumt att jag blev alldeles mållös.

EU-undersökning - Utvärdering

Vi har haft undersökning här på bloggen igen och ett stort antal av de röstande trodde att EU står för "Ett (nytt) USA". "En Urk!", "Effektivt utanförskap" och "Evighetslånga utläggningar" var andra populära alterntiv.
Redaktionen kan nu avslöja att alla dessa svar var mer eller mindre rätt. Det enda som EU inte står för och som fanns med i listan var "Einars Underkläder" och "Erotiska Utbildningsdepartementet". I alla fall har inte vi sett till några sådana, men vi utesluter inte helt att de existerar.
Det enda alternativet som glädjande nog inte fick några röster var "Enerverande undersökningar". Vi på redaktionen tolkar det som att ni tycker att det är jättekul med undersökningar och kommer därför fortsätta med sådana titt som tätt.

Om två veckor kan ni förresten se till att EU blir något mindre Urk! och USA genom att rösta på Miljöpartiet. Om ni vill vara ännu duktigare kan ni kryssa i Carl Schlyter, förmodligen den smartaste och kunnigaste av alla EU-parlamentariker.

The 00's

Jag såg på Henrik Schyfferts på många sätt lysande enmansföreställning "The 90's - ett försvarstal" tidigare. Jag började då fundera lite på vad som egentligen kännetecknar min egen generation alltså 80-talisterna, vi som vuxit upp under 2000-talets första decennium.
Jag är född 1985, var 14 år vid millenieskiftet och kommer vara 24 nästa år. Jag borde alltså vara ganska representativ för den här gruppen. Men jag kan faktiskt inte komma på särskilt mycket. Kanske är det så att när man befinner sig mitt uppe i något så är det svårt att se det. Det är ju lätt att säga om tidigare decennium att såhär och såhär var det: på 70-talet var alla pårökta flummare, på 80-talet var alla hårdrockare eller synthare, på 90-talet var alla ironiska osv. I verkligheten är det ju förstås inte så. När man studerar olika decennier kan man kanske se vissa tendenser men väldigt många avviker ju också, tack och lov, från den gällande normen.

Men i alla fall. Vi 00-talister, vilka är vi egentligen? Jag tror på något sätt att den moderna tekniken har påverkat oss väldigt mycket. Vi är ju trots allt den första generationen som knappt kan föreställa oss en värld utan internet och mobiltelefoner. Det här med att ständigt vara uppkopplad och att kunna skapa sig en egen identitet på internet är ju något ganska nytt och nåt som jag tror gör att min generation skiljer sig från äldre generationer.
Genom alla så kallade sociala medier - bloggar, facebook, twitter och allt vad det heter - så skapar man sig ofta en identitet som kan vara ganska långt från den man är egentligen. Det självutlämnande är väl också ganska tidstypiskt. Samtidigt som väldigt många protesterar mot övervakningslagar som FRA och IPRED så lägger vi ut en del väldigt privata saker på internet. Själv tycker jag att det är ganska paradoxalt.
Den typiska 00-talisten tror jag är en person som tycker om att stå i centrum, som gärna skryter med vilket stort kontaktnät hen har och som är van vid att alltid befinna sig i ett konstant medie- och informationsflöde. Eller vad tror ni?

EU?

Om mindre än en månad är det EU-val. Med anledning av detta handlar veckans undersökning om just EU. Vad står egentligen EU för?
Ni svarar genom att kryssa i det eller de alternativ som ni tror är rätt i högerspalten. Observera att flera svar kan vara rätt.

Det här är bara början...

Melodi: We've Only Just Begun (The Carpenters)


Det här är bara början
på livet
oklippta vingar och löften
och kyssar att bygga en dröm på

Innan solen har gått upp
ger vi oss av
vägarna ligger öppna nu
vi börjar gå men snart springer vi
och det här är bara början

Vart skyltarna pekar spelar ingen roll
vi har lysande utsikt åt alla håll
vi stannar på gårdar och jobbar någon dag
sen packar vi ihop och ger oss av

Och när solen går ner
ler du och säger:
jag vet en plats dit vi kan gå
där det finns rum för oss att växa på

För det här är bara början.

Sicko

Tydligen råder det akut blodbrist i Värmland, något som hade gått mig förbi fram tills för en stund sen då jag pratade med min kompis Martin. Martin hade tänkt göra slag i saken och ge blod, väl där konstaterades det att blodet var fullständigt friskt men han fick ändå inte ge blod. Anledningen: han har haft sex med män.
På Geblod.nu skriver Bengt Ekermo om orsaken till förbudet, givetvis beror det på rädsla för att personen ska bära på HIV/Aids utan att veta om det. Det kan ju verka rimligt men observera att detta gäller hela livet, oavsett om personen kanske inte har haft sex med en man på många, många år. Den som har haft samlag med person som har utsatts för risk för blodsmitta uppmanas däremot att vänta sex månader.
Att det gör mig upprörd beror främst på att det spär på fördomen om homosexualitet som någonting sjukt och konstigt. Som om det låg i blodet.
Se en intervju med Martin här (ca 6 min in i klippet).

Svenne Banan

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Promoes nya låt "Svenne Banan". Alltså, det är en fruktansvärd låt, det kan vi säkert vara överens om. Men det är ändå en ganska kul text och video.
Givetvis är den gjord som något sorts ironiskt skämt och givetvis kommer majoriteten av lyssnarna inte att fatta det. Det i sig är lite kul. Ungefär som när patriotiska amerikanare skrålar med i "Born In The U.S.A."
Men frågan är ändå om det är tillåtet att göra en vedervädigt dålig låt bara för att man gör det med ironi. Det finns en viss risk för att den här låten kommer spelas överallt där du råkar befinna dig i sommar och rådiggas av killar med bar överkropp och tatueringar på ryggen. I can hardly wait.

Skoldebatter

Det börjar märkas att det är val till Europaparlamentet om bara en månad. De kommande veckorna kommer vara ganska fulla av debatter för min del. Idag var jag på Tingvallagymnasiet och medverkade i två debatter mot de andra ungdomsförbunden. Först pratade vi inför 3:orna och därefter inför 1:orna och 2:orna. Under den första debatten var det inte mer än kanske 20 personer i publiken och på den andra var det närmare 100. Lite konstigt ändå att de som går sista året på gymnasiet är så ointresserade av att komma och lyssna, det är ju ändå de som har möjligt att rösta och påverka.
Nåväl. Det gick väl ganska hyfsat. Lite skrämmande dock att så många ungdomar verkar tro att kärnkraft är den bästa lösningen på miljöproblem. Eller att vi inte bör satsa på att lösa klimatproblemen just nu eftersom det är finanskris... Såna påståenden är dock ganska enkla att bemöta. Vet man minsta lilla om hur brytningen av uran går till eller att det inte finns någon säker slutförvaring så inser man ganska snart att det inte alls är någon bra lösning. Mer satsningar på nya energikällor leder till fler gröna jobb, dessutom är det inte så dyrt att bygga vindkraftverk som många tror.
Lite värre var det när jag tvingades att försvara kvotering. Jag tycker ju inte att kvotering är någon jättebra lösning, vilket jag också påpekade. Det bästa vore ju förstås om arbetsgivarna verkligen såg till kompetens och inte till kön. Men så länge som de inte gör det så tror jag ändå att kvotering är något nödvändigt ont, åtminstone inom vissa yrkeskategorier.

Något som irriterar mig väldigt mycket under såna här debatter är när ungdomsförbunden säger saker som förvisso är väldigt bra, problemet är bara att deras moderpartier bedriver en helt annan politik. Till exempel var ju alla ungdomsförbund mot IPRED och även FRA om jag inte missminner mig. Ändå drevs båda delarna igenom i riksdagen. Jag skulle i alla fall inte vilja vara med i ett parti där ungdomsgenerationen vill något helt annat än de äldre. Som tur är har vi ju Grön Ungdom som faktiskt har exakt samma politik som Miljöpartiet. Det betyder inte att vi inte kan kritisera Miljöpartiet om de bedriver politik som till exempel strider mot partiprogrammet. Dessutom är jag ganska övertygad om att Miljöparti är det parti där unga har störst chans att delta även i de viktiga beslut som tas.
Men det var som sagt en ganska bra debatt ändå. Hoppas att resten bli lika lyckade.

bob hund, Cirkus 2/5

En sak ska ni ha klart för er, pojkar och flickor. bob hund handlar inte om nostalgi. I alla fall inte om man med nostalgi menar att det var bättre förr. bob hund har funnits i 18 år och gjort 411 spelningar. Jag har sett blygsamma 3 av dem, ändå vågar jag påstå att de inte har blivit ett dugg sämre - nya skivan står sig bra i jämförelse med de tidigare och energin och spelglädjen verkar inte ha minskat med åren.

Kvällen till ära har de inte bara ett utan två förband - Pascal, som följt med dem på deras andra sverigespelningar, samt, exklusivt för Cirkus, Robert Johnson & Punchdrunks.
Jag gillar Pascal. De spelar sina låtar, enkelt och rakt, som en autostrada in i hjärtat. Bäst är nog ändå låtarna från den senaste skivan, Galgberget. Det vilar någonting suggestivt över dem. Som om apokalypsen var här när som helst. Texterna är i samma klass som Olle Ljungströms - enkla, träffsäkra och fyndiga.
Robert Johnson and Punchdrunks är kanske bra i små doser. Det låter som melodier hämtade ur någon Tarantino-rulle och Robert Johnson är faktiskt rätt cool, särskilt när han lutar sig ut över publiken och ser ut som Mick Jagger. Men i längden blir det ändå en aning sövande.

bob hund kliver på scenen strax efter nio och öppnar med två låtar från den nya skivan - "Tinnitus i hjärtat" och "Bli aldrig som oss, bli värre". Det är bra men det dröjer ett tag innan konserten griper tag om mig på allvar. Sen följer några gamla favoriter, "Dusseldorf" och "15 år bakåt och 15 år framåt". Den sistnämnda hade jag faktiskt inte väntat mig men det var väldigt roligt att de spelade den.
Efter att ha spelat i cirka en timme och varvat hits som "Ett fall och en lösning" och "Nu är det väl revolution på gång?" med "Blommor på brinnande fartyg" och andra låtar från den nya skivan går de av scenen för första gången. Men självklart kommer de tillbaka, inte bara en gång som alla andra band, utan fyra gånger. Bäst är det andra extranumret då de spelar sina kanske tre bästa låtar i rad: "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag", "Mer än så kan ingen bli" och "Allt på ett kort". Det var mer än jag hade vågat hoppas på. Gitarrkaoset i "Det skulle vara lätt..." hade i och för sig kunnat få fortsätta i tio minuter till för min del men att de över huvud taget spelar den känns som den bästa present man kan få. Konserten hade kunnat sluta där. Thomas Öberg säger mycket riktigt efter detta att "konserten är slut för länge sen, det här är bara efterfesten". Efterfesten består av "Hörlurar", "En som stretar emot" och slutligen "Dansa efter min pipa".

Och så det där om nostalgi. Så länge vi låter våra liv styras av börser som går upp och ner och så länge som det anses som något eftersträvansvärt att vara glättig och ytlig, så länge behövs bob hund. Så länge behövs det någon som vågar sätta en trafikkon på huvudet, ställa sig på två högtalare och tala om för oss hur saker egentligen ligger till. Det handlar inte om nostalgi, det handlar bara om känslan av att det är någonting som har gått jävligt snett och att det är vår förbannade plikt att rätta till det.

"Vi har väl aldrig sagt att du är ful? Vi har väl alltid skickat kort till jul? Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, jag är en idiot. Men mer än så kan ingen bli".
Det skulle kunna vara vara världens vackraste rader tillsammans med det här mellansnacket:
"bob hund säger tack så mycket.
bob hund säger också: Alla som står på gästlistan får köra in fingrarna i öronen, för den sista delen av den här låten går bara till dom som har betalat full entré.
Vi säger också till YouTube-generationen: Stoppa ner era jävla mobiltelefoner och kameror nu, sluta filma, era jävla losers, och befinn er på konserten i 40 sekunder till, ok?"

"Om du säger att den här konserten är legendarisk så är den det. För det finns ingen som kan motbevisa dig" säger Thomas också vid ett annat tillfälle.
Jag säger att den var legendarisk.

(och här får ni ändå ett youtube-klipp för att ni ska få någon känsla för hur bra det var, det kommer förstås aldrig i närheten av att vara på plats, men ändå).