fredag 30 januari 2009

Jakten på den förlorade fredagskänslan



Det är fredag eftermiddag och allt känns ungefär som vanligt. Inget pirr i magen, inga höga förväntningar, inget rastlöst väntande. Det var längesen jag kände det där speciella fredagspirret.
När jag var liten var fredagar väldigt speciella. Det var enda dagen i veckan då jag kunde äta godis och se på tv hela kvällen. Det var också på fredagar som de bästa tv-programmen gick. Disneydags, Fångarna på fortet, Sikta mot stjärnorna och så vidare. Idag heter helgunderhållningsprogrammen Idol, Let's Dance och Stjärnor på is. Det är väl ungefär samma sak, det är bara det att jag inte känner mig så lockad av den typen av program längre.
Under högstadie- och gymnasietiden var fredagar också speciella. Jag minns att vi ibland brukade ha mattelektioner sist på fredagar och hur jag då brukade sitta och glo på klockan och räkna sekunderna till lektionen var över och man fick stega ut i friheten. På den här tiden gick man ju bara ut på helgerna också. Numera, när jag pluggar på universitetet och bor i en lite större stad, så kan jag gå ut nästan när jag vill. Jag föredrar till och med att inte gå ut på helgen eftersom det alltid är så mycket folk ute då. Man får trängas i garderober, någon spiller öl på en och på dansgolvet spelas det nästan alltid kass musik.
Sedan jag slutade gymnasiet har jag levt ett ganska oregelbundet liv. Dagarna kommer och går, ibland flyter de ihop. Jag går och lägger mig sent och går ganska sällan upp före klockan 9 på morgonen (idag gick jag dock upp 07.20!).

Vad jag försöker säga är väl att jag skulle tycka att det vore ganska skönt med en stabil tillvaro. Samtidigt som jag är livrädd för att fastna i det där livet där varje vecka är den andra lik och det enda man har att se fram emot är fredagsfyllan och fyra veckors semester.

Tomas Öberg i bob hund har skrivit många kloka saker, men de ord som oftast poppar upp i mitt huvud är en rad ur "Nu är det väl revolution på gång?":
"Jag vill att allt ska bli som vanligt, ändå är det det som jag fruktar mest."
Precis så är det.

tisdag 27 januari 2009

Bunta ihop dom och slå ihjäl dom



Dagens fundering: Hur många fjortisar med en digitalkamera och en blogg finns det egentligen i det här landet?
Svar: Alldeles för många. Tänk er då när dessa sent omsider lämnar puberteten och börjar yngla av sig. Det kommer då växa upp en ny generation som lär sig blogga innan de lär sig skriva och internet kommer översvämmas av modebloggar med den senaste outfiten och "personliga tankar".

Detta måste få ett slut. Jag föreslår därför att staten tar sitt ansvar i den här frågan och beslagtar samtliga mobiltelefoner och digitalkameror alternativt deporterar samtliga bloggare till Sibirien där de kan lära sig att tas med vargar och veta hut.

Mvh
"En grinig gubbe"

måndag 26 januari 2009

Liftarens guide till galaxen



Konsten att lifta är inte så lätt, det har jag blivit varse under helgen. Det anade jag väl visserligen redan innan vi försökte, men jag hade nog trott att vi skulle ta oss några mil i alla fall. Men icke.
Istället för att stå och vifta med tummarna körde vi på taktiken att fråga folk på bensinmackar om vi fick åka med. Dels eftersom vi hade fått höra att det var den bästa metoden och dels för att det inte finns så många bra ställen att stå på om man vill stå vid vägkanten och lifta. Dagens motorvägar är inte direkt liftningsanpassade.
Det första man möts av när man frågar någon om man får åka med i deras bil är en misstänksam blick. Sen mumlar de något om att de tyvärr inte har plats/inte ska åt det hållet/bara ska åka några kilometer. Vi försökte även ragga upp några polska långtradarchaffisar men de var antingen inte intresserade eller förstod inte vad vi sa. Efter vår misslyckade liftningssejour beslutade vi oss för att stanna ytterligare en natt i Malmö, jag kom alltså hem ikväll efter en lång tågresa med många byten (Nässjö-Falköping-Göteborg).
Trots att vi inte tog oss någonstans så var det ändå en kul grej att testa på. och nu har jag i alla fall lärt mig att om man ska lifta så ska man göra det en varm sommardag och inte en gråkall söndageftermiddag i januari.

I övrigt har det varit en bra helg. Jag har hunnit äta falafel både en och tre gånger, gått på konstmuesum, sett Lukas Moodysons nya film Mammut, varit på en konsert med I'm from Barcelona, blivit inlåst på ett nöjesfält och återupptäckt det fantastiska brädspelet "Den försvunna diamanten".

Det känns lite som att befinna sig utomlands när man är i Malmö eftersom de inte tar in utemöblerna på vintern. Det var förvisso bara några få plusgrader men ändå såg vi folk sitta ute och äta. Dessutom pratar de ju ett alldeles eget språk där nere i södern. Men det är ganska charmigt.

onsdag 21 januari 2009

Vi drar till Malmö!



För den som eventuellt inte har sett det så kör SJ en kampanj där de säljer 25-kronorsbiljetter till ungdomar under 25 år under januari månad. Sånt måste man förstås passa på att utnyttja. Eftersom vi inte hittade några biljetter till Kiruna så bestämde vi oss för att åka i motsatt riktning. Alltså till Malmö.
Vi hittade dock bara billiga biljetter dit, inga tillbaka, så vi ska försöka oss på konsten att lifta på tillbakavägen. Vi får se hur det slutar. Det ska bli spännande i alla fall.

Vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra men förmodligen gå på Tintinutställning och kanske äta sådan där falafel som jag har hört att man gör i Malmö.
Återkommer med rapport efter helgen.




måndag 19 januari 2009

Qvinnans rättigheter



Jag läste lite i August Strindbergs Giftas igår. Den var väl ungefär som jag hade förväntat mig, väldigt fördomsfull och reaktionär i sin syn på kvinnor. Men vad som förvånade mig var att på vissa ställen så skriver Strindberg om vissa saker som måste ha uppfattats som väldigt moderna på den tiden. Här kommer ett litet utdrag:

Qvinnans rättigheter
som enligt Naturen henne tillkomma, men som genom den förvända Samhällsordningen (icke genom männens tyranni) blifvit henne beröfvade


1:0. Rätt till lika uppfostran med mannen. Härmed är icke meningen, jag kan icke nog ofta upprepa det, att qvinnan nu skall inbilla sig det hon höjes till mannen, genom att lära sig alla de onyttigheter denne nu stoppar i sig. Framtiden som skall afskaffa skillnad mellan folk- och elementarskolor, studentexamen och alla andra examina skall en gång känna sig skyldig att införa en enda gemensam borgerlig examen, hvilken ska ersätta konfiramtionen. Denna examen skall vara en och samma för man och qvinna, och endast omfatta en fullständig kännedom om konsten att läsa, skrifva och räkna samt kunskap om födelselandets lagstiftning, om medborgerliga rättigheter och skyldigheter, samt ett lefvande språk. Den som sedan vill lära sig vad Cicero ansåg om Lucius Sulla och hvad Moses hade för afsigter med Israels barn, den må göra det, om han nämeligen får tid för sådan lyx, då framtiden kommer fodra af hvarje medborgare att han arbetar med sin kropp för sitt uppehälle, såsom naturen bestämt det.

2:0. Skolorna skola vara gemensamma för gossar och flickor, så att de båda könen tidigt lära känna hvarandra, och icke som nu, att gossarne gå och inbilla sig att flickorna äro änglar, och flickorna tro att gossarna äro riddare. Härigenom undvikas äfven alla dessa fantasiens och brådmogenhetens stumma synder, hvilka hafva sin grund i könens isolering.

3:0. Flickan skall ega samma frihet att "gå lös" och välja sällskap hvar hon vill.

4:0. Fullständig likställighet mellan könen skall aflysa det vedervärdiga hyckleri, som kallas galanteri, eller artighet mot damerna. En flicka skall sålunda icke fodra att en gosse stiger upp och lämnar sin plats, ty det är slafvens underdånighetstecken, och en bror skall icke vänjas vid att systrarne bädda upp hans säng eller sy i hans skjortknappar; sådant skall han göra sjelf.

5:0. Qvinnan skall hafva rösträtt. När i framtiden hennes konfirmation består i ett förhör i det samhällets lagstiftning hon lefver i, och då samhället hvarje år, liksom bolaget nu, blir skyldigt lemna en årsberättelse till hvarje medborgare, skall qvinnan lika godt som mannen kunna döma om åt hvilken person eller sak hon ger sin röst.

6:0. Qvinnan skall vara valbar till alla sysslor, hvilket icke blir svårare under en sjelfstyrelse, än nu, då hon inkonseqvent nog kan bli regent. Sjelfstyrelsen blir icke yrkesstyrelse, utan såsom nu kommunalstyrelsen är, ett förtroendeuppdrag att utföras på lediga stunder. Finnes någon klokare och bättre egnad till styrelse än en gammal moder, hvilken i moderskapet lärt både regera och förvalta? (Våra förfäder hade en sådan vördnad för gamla qvinnors oförstånd att de tillskrefvo dem ett öfvernaturligt vetande.)

7:0. Genom detta skola sederna förmildras och lagarna äfven, ty ingen har lärt sig öfverseende så som en mor, ingen har lärt sig huru tålig, huru litet fodrande man får vara med de felfulla menniskobarnen.

8:0. Qvinnan skall vara befriad från krigstjenst. Den som anser detta vara en orättvisa, må taga i betraktande att naturen af henne utkräfver vederlag i det tunga moderskapet. För öfvrigt blir det i framtiden icke något ärofullt att göra gendarmetjänst. Det blir en pligt bara.

9:0. Som framtidens samhälle kommer att genom en rättvis fördelning af naturens gemensamma rikedomar, tillförsäkra alla som födas uppehälle och undervisning, blir äktenskapet såsom en garanti för dessa fördelar, onödigt. Man och hustru afsluta ett kontrakt, muntligt eller skriftligt om ett förbund på huru lång tid de vilja, som de utan lag eller evangelium, ega rätt upplösa när de behaga. Att härigenom icke kan förekommas sådant som att två hanar vilja ega samma hona, det är gifvet, men striden skall icke bli så grym, och honan blir den som afgör valet, hvilket nu ej är fallet, ty ingen skall behöva gifta sig för pengar eller rang, när dylikt ej mer finnes till. Urvalet blir härigenom naturligt och racen skall därigenom förbättras.

lördag 17 januari 2009

Bildning/Utbildning



Jag skrev en krönika till Karlstads Studenttidning häromdagen. Eftersom den var lite för lång för att få plats fick jag stryka en massa, det gör att den nu finns i både en kort och en lång version. Det är den korta versionen som kommer att komma med i Studenttidningen, men här får ni den långa:



Den vanligaste frågan jag möts av när jag berättar att jag studerar litteraturvetenskap är: ”Jaha, och vad ska du göra sen då?”. Inte ”Är det en rolig utbildning?” eller ”Vad får ni lära er?”. Detta säger ganska mycket om vår syn på utbildning idag. Många ser nämligen utbildningen enbart som en transportsträcka, något som man måste ta sig igenom innan man äntligen kan få ett fast jobb. Men utbildning kan lika gärna vara ett mål i sig.

Jag har alltid varit intresserad av att lära mig saker. Det kan handla om historia eller politik, astronomi eller biologi. Det kan vara fullständigt onödigt vetande som jag aldrig kommer ha någon som helst praktisk nytta av men som jag ändå tycker är intressant att känna till. Men det kan också vara saker som gör det lättare för mig att förstå den värld jag har runtomkring mig. Kort sagt; kunskapen är i sig en väldigt stark drivmotor för mig.
Om man har kikarsiktet alltför fast inställt på det jobb man strävar emot riskerar man att glömma bort hur roligt det faktiskt kan vara att lära sig nya saker.

Jag har full förståelse för att alla människor inte trivs inom den akademiska världen med dess krav på korrekta källhänvisningar och en vetenskaplig metodik. Men vem har sagt att alla människor ska läsa på universitet eller högskola?
Jag tycker det är ett problem idag att nästan alla förväntas genomgå en universitetsutbildning. Många är idag väldigt skoltrötta efter gymnasiet, jag tycker därför att det borde finnas större möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden utan att behöva genomgå ännu en lång utbildning. Givetvis ska universiteten vara öppna för alla, men det ska inte ses som något märkligt att hellre vilja gå en annan väg.

Går man bakåt i historien så ser man att universitetet inte alltid har varit en yrkesförberedande institution utan framförallt en plats där man fått möjlighet att studera det man är intresserad av och därigenom utvecklas som människa. Det är först under de senaste årtiondena som universiteten har fått en allt starkare koppling till näringslivet. Samtidigt har det visserligen tillkommit en massa kurser med namn som ”Dialekter och ortsnamn” eller ”Från fabel till manga”. Men det är ändå min uppfattning att det satsas mindre på humanistiska utbildningar och mer på de tekniska utbildningar där flest antal jobb finns idag.

Jag säger inte att det är fel med en koppling mellan universitetet och näringslivet – det är förstås bra för oss studenter att veta vad som förväntas av oss på arbetsmarknaden. Men samtidigt måste universiteten kunna stå fria och erbjuda inte bara den kunskap som efterfrågas på arbetsmarknaden utan även sådant som kanske aldrig kommer till praktisk nytta, men som kan vara stimulerande för studenter att lära sig. Det är en svår men nödvändig balansgång.

Därför vill jag slå ett slag för universitet som en plats för bildning, inte bara utbildning!

torsdag 15 januari 2009

Styrketräning



Idag har jag har varit på Friskis & Svettis och styrketränat.

Ja, ni läste rätt. Jag har som ni kanske förstår alltid skytt gym som pesten. Om man nu nödvändigtvis ska röra på sig har min bestämda åsikt varit att man kan göra det genom att gå, cykla eller simma. Möjligtvis springa.
För några dagar sen ringde jag till Conny för att föreslå att vi skulle simma, men det visade sig att han var mer sugen på styrketräning. Och på något sätt lyckades han alltså dra med mig i fördärvet.
Men jag får erkänna att det faktiskt var ganska skönt. För en person som inte rör sig så mycket mer än mellan sängen och datorn kan det nog vara nyttigt att känna att man faktiskt har muskler trots allt. Det var inte så hemskt pinsamt som jag trodde att det skulle vara heller. Visserligen såg man väl ett och annat muskelberg gå förbi men även andra spinkiga nybörjare. Det var nog tur att vi var två i alla fall, i och för sig skulle jag nog aldrig komma på tanken att göra något sånt där själv.

Det är förresten lite fascinerande att iaktta folk på såna där ställen. Jag såg till exempel en tjej som höll på med någon sorts motionsträning samtidigt som hon läste en pocketbok av Paulo Coelho och hade en högtalare ur vilken det spelades Bon Jovi och Eurotechno en meter från sig.
Då tänkte jag att det nog är bäst att inte låta det här bli en vana.
Herregud, man kan ju bli sån.

onsdag 14 januari 2009

Synestesi



Musikministeriet som hade säsongsstart på SVT igår måste vara ett av de bästa musikprogrammen som producerats i svensk tv. Istället för att, som i de flesta musikprogram, intervjua någon känd artist och spela lite låtar så ägnar sig Musikministeriet åt att disserkera musiken i sig - vad musik egentligen är och varför vi upplever den på olika sätt.

Det första programmet handlade bland annat om det ganska ovanliga fenomenet synestesi vilket innebär att flera av sinnena i hjärnan kopplas samman. I programmet medverkade bob hunds keyboardist Jonas Jonasson som skulle laga en maträtt till Eric Gadds låt "Bara himlen ser på". Väldigt fascinerande. För er som missade programmet kan ni se på det här.


Såg på ett program om Cornelis Vreeswijk och kärleken förut och hajade till lite när han sjöng typ: "Allt är bedrägeri, men du har så mjuka läppar". Man hittar nya Håkan-stölder nästan varje dag.

måndag 12 januari 2009

Den enes pucko den Andres Lokko



Jag lyssnade på ett radioprogram om 90-talets popmusik igår där bland annat Andres Lokko, Fredrik Strage och Linda Skugge medverkade. Och plötsligt insåg jag hur mycket dessa personer har påverkat mig. I synnerhet Andres Lokko.

Jag är egentligen för ung för att kunna bli nostalgisk över 90-talets indievåg. Jag började lyssna på popmusik på allvar 2000-2001 då jag var 15-16 år. Innan dess var det mest hårdrock. När jag var mellan 15 och 20 år slukade jag alla texter om popmusik som jag kunde komma över. Att läsa om musiken blev minst lika viktigt som att lyssna på den. Till viss del är det väl kanske så fortfarande, men på senare år har jag tröttnat ganska mycket på musikjournalistik.
Särskilt noga läste jag musiktidningen Sonic och musiksajten Feber som drevs av fyra av de absolut bästa musikjournalisterna i Sverige; Andres Lokko, Jan Gradvall, Lennart Persson och Mats Olsson. Feber lade ner i början av 2002 men de bästa texterna samlades i en bok som jag självklart köpte. Jag tror att jag har läst vissa av recensionerna i den boken 20 gånger.
Det är ju nämligen så att vissa personer har en förmåga att skriva på ett fantastiskt underhållande och intresseväckande sätt. Mats Olsson är ett lysande exempel på det. Jag är nästan inte alls intresserad av sport, men när Mats Olsson skriver om sport så läser jag det ändå bara för att han skriver så jävla bra. När det gäller Andres Lokko så har jag med åren utvecklat en väldigt stark hatkärlek till honom. Jag beundrar verkligen hans intensiva och genuina intresse för popmusiken. Jag tror också att vi har han en ganska likartad musiksmak. Men ibland kan jag bli väldigt trött på hans überironiska attityd och kategoriska uppdelningar. Som bäst är han nästan när han struntar i att försöka vara rolig (ibland är han i och för sig väldigt rolig) och provocera och bara skriver passionerat om musik.

Hur som helst. Bland de personer som har påverkat mitt musiklyssnande mest skulle jagg nästan tro att Andres Lokko kommer på en fjärdeplats.
På förstaplatsen kommmer antagligen min pappa. Om det inte hade varit för att mina föräldrar spelade väldigt mycet musik under min uppväxt så hade jag kanske aldrig blivit så intresserad som jag är. Genom pappa har jag fått kärleken till klassisk musik och till svensk och brittisk progg. Det är kanske inte den typen av musik som jag lyssnar mest på, men jag tror ändå inte man kan underskatta hans påverkan.
På andraplats kommer min farbror som först introducerade mig för Lars Winnerbäck och därefter för Bruce Springsteen.
På tredjeplats kommer min klasskompis från gymnasiet, Petter. När jag övergick till att börja lyssna mer på popmusik så blev han min viktigaste mentor. Om Petter gillade något så kunde jag vara ganska övertygad om att det var bra.

Och på fjärdeplats kommer alltså Andres Lokko. Därefter kommer förmodligen ytterligare några musikjournalister till exempel Per Bjurman, Jan Gradvall, Markus Larsson och Håkan Steen. Men det var genom Lokko som jag upptäckte Motownpopen, The Jam, Ed Harcourt och en hel del annat. För det ska han ha tack, hur elitistisk han än må vara.

söndag 11 januari 2009

Kvinnliga regissörer



Jag skrev för ett tag sen ett inlägg om de bästa böcker som jag läst förra året och fick på pälsen eftersom jag bara hade med manliga författare.
Nåväl. Det finns ju ganska många bra kvinnliga författare om man tänker efter. Selma Lagerlöf, Virginia Woolf, Francoise Sagan, Karin Boye, Tove Jansson och Sara Stridsberg. Bara för att nämna några få. Men kvinnliga regissörer?

min sida på Filmtipset kan jag se vilka mina favoritregissörer är, baserat på vad jag har gett deras filmer för betyg. Bland de 50 bästa regissörerna finns det 1(!) kvinna. Sofia Coppola. Om jag tänker lite så kan jag komma på tre till bra kvinnliga regissörer; Miranda July, Susanna Bier och Maria Blom (nåja). Men sen tar det stopp.

Kanske är regissörsyrket av tradition ett typiskt manligt yrke. Eller så kanske det finns en massa som jag inte har hört talas om. Vad vet jag.

Skulle i alla fall vara intressant att höra någon teori om varför det är så, samt tips på bra filmer.

fredag 9 januari 2009

Frågestund



Ibland när jag inte kan sova brukar jag ligga och tänka på saker som jag inte förstår. Det är ju, som alla vet, ganska meningslöst att tänka på saker som man inte förstår. Hur mycket man än tänker så förstår man det ändå inte, och så ligger man där och timmarna går och man blir tröttare och tröttare men man kan inte somna för man förstår fortfarande inte.
Därför tänkte jag att ni kära läsare ska hjälpa mig så jag ska slippa ligga sömnlös så ofta. Jag plockar alltså några frågor ur högen och så svarar ni så gott ni kan, var och en efter förmåga.

1. Varför är (nästan) alla artister och popmänniskor vänstervridna?

2. Varför fattar inte Israel att det aldrig kommer bli något slut på konflikterna om de inte slutar bomba Gaza och drar sig ur de ockuperade områdena?

3. Varför blir (nästan) alla människor så tråkiga och bekväma av sig när de blir äldre?

4. Hur många vägar måste en man gå nerför innan han kan kalla sig en man?

5. Om Adam, Eva, Kain och Abel var de enda människorna på jorden var kom då Kains hustru ifrån? Var hon månne ett okänt syskon till bröderna? Är det i såna fall därför som 90% av jordens befolkning är dumma i huvudet, vi är helt enkelt resultatet av en inavel.

6. Vad är egentligen en människa?

Och kom nu inte med nåt skitsnack om att svaret blåser i vinden. Här är det alldeles vindstilla.

torsdag 8 januari 2009

2008 - en årskrönika



Eftersom jag inte längre för någon regelbunden dagbok, eftersom jag aldrig tar några bilder och eftersom jag har guldfiskminne så har jag säkert redan glömt en massa som hände under 2008. Men här kommer i alla fall något sorts försök till årskrönika.


***


Januari

Nyårsafton 2007 tillbringade jag tillsammans med min familj och några grannar. Vi spelade spel och åt mat och en sextonårig kille spöade mig i Guitar Hero. Det var trevligt men inte sensationellt på något sätt. Desto vildare gick det till några veckor senare då jag var bjuden på en fest som några kompisar till Frida anordnade. De ställde till med ett stort kalas i en stuga i något som heter Elovsbyn med liveband, bastubad och lekar. I efterhand måste jag nog säga att det var en av de roligaste fester som jag har varit med om. Dessutom fick jag många nya vänner den kvällen – Pontus, Oskar, Molle, David, Dan & Emilia med flera – personer som jag numera räknar som mycket nära vänner.
Vi hade också en spelning med bandet på Nöjesfabriken. Spelningen gick ganska dåligt har jag för mig, jag hörde knappt mig själv och spelade fel en massa gånger. Dessutom kändes det lite konstigt att spela på en så stor scen framför en ganska liten publik. Efterfesten däremot var ganska rolig – jag träffade Sanna på Nöjesfabrikens dansgolv följde med henne till Connys kollektiv i Gruvlyckan där jag satt uppe och sjöng Evert Taube-sånger halva natten tills jag däckade på soffan.


Februari

I början av februari hade vi en till spelning med bandet på Arena. Det var efter den spelningen som jag bestämde mig för att sluta i bandet, eller egentligen hade jag väl bestämt mig för det långt tidigare, men det var först då som jag äntligen tog bladet från munnen.
Sen åkte vi upp till Sundsvall och hälsade på syrran som fyllde 20 år. Det var andra gången i mitt liv som jag var i Norrland och jag slogs av hur vackert det är där uppe.
Någon vecka senare var det ett seminarium i Svartå med Kultur- och fritidsnämnden som var ganska tråkigt så det behöver vi inte uppehålla oss vid. Direkt därefter åkte jag till Örebro för att vara med på Grön Ungdoms riksårsmöte vilket var desto roligare. Vi i Värmland hade fått ansvar att ordna med en massa praktiska saker under mötet, bland annat skulle vi fixa en stor fest den sista kvällen. Festen blev kanske inte exakt som vi hade tänkt oss i förväg, men ändå väldigt lyckad. Vi hade bjudit in ett skaband som höjde stämningen rejält. Överhuvudtaget var det en fantastiskt rolig helg.
Februari var också månaden då jag startade den här bloggen, den fyller alltså snart ett år.


Mars


I början av Mars var jag på en Kent-konsert i Löfbergs Lila Arena och därefter på en sjukt rolig inflyttningsfest i Kollektivet Gäddan.
Conny hade en tre timmar lång intervju med mig om meningen med livet, universum och allting. Den finns att läsa här på bloggen. En del kanske tycker att vi verkar sjukt pretentiösa som gör en sån grej. Men jag tror att det är bra att rannsaka sig själv ibland för att se vad man egentligen vill.
I slutet av mars åkte jag till Stockholm för att gå på en arbetsintervju som tidningsbud. Ett jobb som jag faktiskt fick sen också. Mer om det längre fram.


April

Jag minns inte så mycket av vad jag gjorde i april, men enligt bloggen var jag i alla fall och såg pjäsen Räddad på Scalateatern. Det är en av de bästa teaterföreställningar jag har sett, jag har förvisso inte sett så jättemånga men ändå.
Jag var även på Koriander och såg Ismael Ataria och Bob Hansson läsa dikter. Även det var mycket bra vill jag minnas.
Valborg firade jag i Uppsala tillsammans med Maria och vänner till henne. Det var trevligt även om det inte var något typiskt Studentvalborgsfirande. Vi satt istället på gården utanför hennes lägenhet och grillade och drack öl.


Maj

Av någon anledning som jag fortfarande inte riktigt har förstått blev jag utsedd till att hålla ett tal på Studentiaden – ett stort idrottsevenmang för alla landets studenter. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga och var väldigt nervös innan. Det blev inte direkt bättre av att jag kände mig alldeles bortkommen bland alla brats och idrottstyper som hade samlats banketten. Så snart talet var över stack jag därifrån och cyklade till en fest med kompisar som jag har mer gemensamt med.
Jag var också på Miljöpartiets kongress i Östersund tillsammans med Kristin. Det var några tuffa men väldigt roliga dagar. För er som aldrig har varit på en kongress kan jag säga att det man gör största delen av tiden är att läsa motioner och att hissa ett röstkort upp och ner. Det kanske inte låter så kul men det är det faktiskt. Jag lärde även känna en massa nya miljöpartister från hela landet.
Sista helgen var jag i Uppsala igen, den här gången för att fira en vän till familjens 50-årsdag. Samma helg fick jag också ett mail som kom att vända upp och ner på mitt liv.


Juni

I juni hände inget särskilt. Det var Fotbolls-VM som jag följde lite halvhjärtat och jag var hemma på gården och jobbade som så många andra somrar. Mer än så har jag inte att berätta om den månaden.


Juli

Juli inleddes med Arvikafestival. Jag, Martin, Conny och Livija var där för Grön Ungdoms räkning. Det var ett väldigt stök under veckan innan och jag ringde en massa samtal för att allt skulle ordna sig. Inget blev som vi hade tänkt oss men det var festival och då spelar inte sånt så stor roll. Jag såg inte så många spelningar under festivalen och av de jag såg är det bara The Go! Team, Håkan Hellström och Anna Järvinen som jag minns särskilt bra. Men en bra festival var det ändå. Jag träffade Jonathan för första gången och en del kompisar från klassen. Sista dagen blev det mosunregn och vi fick packa ihop allt vi hade med oss i en väldig hast.
Sedan åkte jag till Stockholm för att börja mitt sommarjobb som tidningsbud. Jag måste säga att det var en ganska märklig månad, jag jobbade på nätterna och sov på dagarna. Men det var ändå rätt fint att gå runt på söders gator dragandes på en liten vagn under ljusa sommarnätter. Jag bodde hemma mos min farmors syster Anna-Lena. Medan hon var bortrest från lägenheten lyckades jag med konststycket att tappa nyckeln till lägenheten ner i hisschaktet och fick sova på en bänk i Vita Bergsparken. Det var också en upplevelse. Under min vistelse i Stockholm hann jag även med att gå på Debaser med David, gå på en fest hemma hos Niklas och se på Prideparaden.


Augusti

Augusti var festivalmånad. Jag var först på Way Out West i Göteborg och sen på Popaganda i Stockholm. Way Out West-festivalen är förmodligen dne bästa festival jag har varit på någonsin. Jag så en rörande avskedsspelning med Broder Daniel, extremt hypade Fleet Foxes, Sigur Ros som jag längtat efter att se i flera år och en fantastiskt vacker konsert med Hederos & Hellberg i Annedalskyrkan.
Ändå skymdes hela festivalen en del av vetskapen om att jag skulle träffa en viss person på söndagen. Det blev ett lite märkligt och väldigt nervöst möte, men det fick mig ändå att hoppas och tro att drömmar kanske ändå kan slå in.
Popagandafestivalen var också bra, framförallt för att bob hund spelade förstås. Jag träffade Zebastian och vänner till honom, blev full och sjöng kareoke på Gröne jägaren.
Jag hann även med att träffa Conny och Mari som just kommit hem från Frankrike och spela fotboll mot ett gäng ungar på Gruvlyckan.
Någon gång i slutet av augusti var vi dessutom ute och åkte båt i Vänern tillsammans med Rickard som jobbar på Torfolk och hans familj. Det var avslappnande och väldigt trevligt, trots att jag blev magsjuk.


September

Jag vet inte riktigt vad jag skriva om september utan att bli alltför privat. Det är ju en sak att lämna ut sitt eget liv på en blogg, men en annan sak att lämna ut andra personers liv. Därför nöjer jag mig nog med att skriva att det var en väldigt fin månad. Hösten har aldrig varit så vacker.


Oktober

Oktober var också en fin månad. Jag åkte till Linköping och gick på många och långa promenader. Jag fick äntligen se poeternas poet Bruno K. Öijer på Scalateatern och några veckor efter det såg jag artisternas artist Håkan Hellström på Nöjesfabriken.
I mitten av oktober var jag i Göteborg på Kommun- och landstingsdagarna samt miljöpartiets extrakongress. Sov på ett golv i ett kollektiv tillsammans med en massa andra gröna ungdomar.
Jag gick också på en väldigt rolig klasfest och började jobba på min C-uppsats.


November

I november valdes Barack Obama till USA:s nästa president (jag såg nästan hela valvakan). Det var också den månaden då jag fick glasögon och började odla skägg.
Jag åkte till Linköping igen där jag gick på julmarknad och en guidad visning i ett gammalt slott bland annat.
Jag fyllde år och ställde till med en stor födelsedagsfest i min lägenhet. Den var rolig, det enda missödet var väl att Conny började hamra på pianot mitt i natten vilket ledde till att jag blev uppringd av polisen. Som tur var slapp jag undan böter. På dagen innan festen bakade vi pepparkakor, en plåt blev helt bränd men resten blev goda. Sen åkte vi upp till gården där jag också blev firad.


December

December var en emotionell berg- och dalbana. Det är väl i och för sig de flesta månader, men i december var topparna lite högre och dalarna lite djupare.
Runt lucia åkte vi i alla fall till Riga, min första utlandsvistelse sen jag var i Australien 2005 (om man inte räknar med en dag i Norge i höstas). Riga är en väldigt mysig stad. Vi gick på julmarknader och museer och åt ett julbord där det vegetariska utbudet tyvärr var ganska knapert. Båtresan dit och tillbaka var också väldigt trevlig.
I övrigt jobbade jag ganska mycket med min C-uppsats och sen blev det jul med allt vad det innebär.
På nyårsafton var jag i kollektivet Gäddan, blev full och såg på fyrverkerier. Och så var ännu ett år till ända.


***


Utöver allt detta så är det en bild från 2008 som har etsat sig fast i hjärnan och som jag aldrig någonsin kommer glömma. Jag ligger på marken i gräset, bredvid mig ligger världens sötaste person, det är höst, en man går förbi med en hund, vi ligger alldeles stilla och ser upp på molnen, pratar om vad de föreställer och jag tänker i mitt stilla sinne att det är såhär, det är just såhär som livet alltid borde vara.

Anna, jag är så glad för att du finns.

onsdag 7 januari 2009

Årets androgyna artist



Jag har aldrig förstått varför de har en kategori som heter "Årets manliga artist" och en som heter "Årets kvinnliga artist" på Grammisgalan. I friidrott och andra sportsammanhang finns det väl en viss poäng med könsuppdelning men i musik? Detsamma kan för övrigt sägas om Guldbaggegalan, Oscarsgalan och alla andra jävla galor.

Annars var det väl ungefär samma spektakel som vanligt. Kul att Annika Norlin blev bästa textförfattare och tråkigt att E.M.D:s jävla skitlåt blev årets låt.
Man ska inte låta svenska folket rösta då går det som det går (juryn hade i och för sig inte heller så många rätt).

Jag undrar förresten vilken svensk artist som skulle vinna priset årets mest androgyna artist. Ebbot kanske.




Uppdatering



Läste i Metro att Loney, Dear ska släppa en ny skiva. Det stod inget releasedatum så det är mycket möjligt att det dröjer några månader, men ändå. Bara vetskapen om att jag snart kommer få höra nya låtar med Emil Svanängens underbara stämma gör mig alldeles bubblig i magen.

tisdag 6 januari 2009

Skivsläpp att se fram emot



Den utlovade sammanfattningen av 2008 års händelser kommer nog i sinom tid. Men inte just idag.
Idag ägnar vi oss istället åt att blicka framåt! Det släpps ju en väldig massa skivor stup i ett och det kan vara lite svårt att hålla koll på allt bra som släpps. Därför får ni här en liten guide på skivor som jag ser särskilt mycket fram emot.


19/1 Antony & The Johnsons - The Crying Light
EP:n som släpptes i höstas var en ganska stor besvikelse måste jag säga. Men det hindrar mig ändå inte från att ha höga förväntningar på fulllängdsskivan. Fast jag blir lite avskräckt när Antony Hegarty i intervjuer talar om att rädda miljön och att han vill sjunga med valar. Jag vill ju att Antony ska gå i David Bowies fotspår, inte i Stings.


28/1 A Camp - Colonia

2001 släppte A Camp sin debutskiva, en skiva som jag lyssnade väldigt mycket på det året. Efter sju långa år kommer äntligen uppföljaren. Nina Persson var med i tv-programmet "Dom kallar oss artister" för ett litet tag sen och vi fick då också höra ett smakprov från den nya skivan. Det lät väldigt bra. Hoppas att Nina framöver kan lägga lite mindre tid på The Cardigans (som aldrig har varit lika bra som A Camp) och mer tid på A Camp så vi slipper vänta sju år till innan nästa skiva kommer.

4/2 Suburban Kids With Biblical Names

En ny EP är på gång med allas favoritförortskillar och lite längre fram i år ska det tydligen komma ett nytt album också. Gott.
Redan nu kan ni höra några nya låtar på deras myspace. Bland annat den svenska låten "Studenter på flak". Så bra vet jag inte om just den låten är, men den är i alla fall ganska rolig.

Någon gång i februari: Perssons pack - Öster om heden
Egentligen tycker jag bara att Packet har gjort en riktigt bra låt, resten är bara halvbra. Denna låt är ju å andra sidan en av de bästa låtar som skrivits på svenska. Jag talar förstås om "Tusen dagar härifrån". Den nya skivan ska tydligen innehålla en duett med Annika Norlin, hoppas hon lyckas få bandet att nå upp till samma nivå som Jakob Hellman en gång gjorde.

Slutet av februari: Anna Järvinen - Man var bland molnen
Anna Järvinens första skiva, "Jag fick feeling", är den skiva som jag har spelat mest på datorn enligt Last.fm. Inte så konstigt, jag kommer ihåg att jag lyssnade väldigt mycket på den precis när den hade släppts. Jag har inte hört någonting från hennes nya skiva, men Pierre HellqvistSonic, verkar i alla fall vara begeistrad och han brukar oftast ha rätt.

18/3 Fever Ray
Det är alltid spännande att se vad Karin Dreijer hittar på. Från Honey Is Cool till The Knife och något helt nytt som förvisso påminner en del om The Knife men som ändå är mörkare, annorlunda. Första singeln, "If I Had A Heart", ger definitivt mersmak.

25/3 bob hund
25:e mars är ett datum att skriva upp i almanackan redan nu. Då äntligen kommer bob hunds hittills obetitlade skiva. Som jag längtar. Risken är förstås stor att jag blir besviken. Det har gått lika lång tid sedan bob hund släppte en skiva med nytt material sist, som det har gått sen A Camp släppte sin förra skiva, jag har alltså haft lång tid på mig att vänta. Men med tanke på den F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A spelning de gjorde på Popaganda förra året så tror jag att det kommer att bli bra.

"Någon gång innan sommaren": Fear of Love
Den ständigt lika produktive Markus Krunegård ska tydligen bilda ett nytt band som ska heta Fear of Love (som om han inte hade nog med Laakso, Hets och solokarriären). Hur det kommer låta har jag ingen aning om men Jari Haapalainen ska i alla fall producera.


Nu får ni berätta för mig om allt som jag har missat.

söndag 4 januari 2009

2008 - Filmen



Sedan några år tillbaka sätter jag betyg på alla filmer jag ser. 2008 var det dock endast en film som fick betyget 5/5 - den omtalade Bob Dylan-filmen I'm Not There. Det är dessutom en ytterst svag femma. Däremot var det väldigt många som fick 4/5, närmare bestämt dessa:



Spinal Tap


Vem älskar Yngve Frej?

Don't Look Back

Control

Farväl Falkenberg


Natan (kortfilm)

Chinatown

The Darjeeling Limited

Lucky Blue (kortfilm)

The Royal Tenenbaums

No Country For Old Men

Grizzly Man

Smultronstället


Arizona Dream

Marat/Sade (filmad teaterföreställning)

Idi i smotri
(svensk titel: Gå och se!)

Into The Wild


Broken Flowers

Mystery Train


Night On Earth


En film av Dan Sandqvist och Martin Kann (dokumentär om bob hund)

Le Temps Qui Reste (svensk titel: Tiden som finns kvar)

The Dark Knight

Hannah And Her Sisters


The Pledge (svensk titel: Löftet)

Nosferatu: Phantom Der Nacht (svensk titel: Nosferatu: Nattens vampyr)

Festen


Rushmore


Der Amerikanische Freund
(svensk titel: Den amerikanske vännen)

Deconstructing Harry (svensk titel: Harry bit för bit)

Barton Fink

Låt den rätte komma in

Stalker


Le Scaphandre et le papillon
(svensk titel: Fjärilen i glaskupan)

Paris, Texas


The Squid and The Whale


Rosemary's Baby


Teater och poesiuppläsningar:


1. Bruno K. Öijer - Scalateatern, Karlstad 20/10

2. Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr De Sade - Stockholm Stadsteater, Stockholm 2/6

3. Räddad - Scalateatern, Karlstad, 21/4

4. Bob Hansson och Isamel Ataria, Koriander, Karlstad 24/4

lördag 3 januari 2009

2008 - Musiken




Skivor


Eftersom jag redan har skrivit en del om de flesta av de här artisterna så skulle det bara bli tjatigt om jag skrev motiveringar nu. Men här kommer i alla fall en lista på skivor som jag upptäckte och lyssnade ganska mycket på under 2008. Ingen rangordning.

Och, innan någon hinner säga något, det är mest män och mest svenskt på den här listan också. Men om ni läser noga kan ni nog hitta en och annan kvinna och en och annan utländsk artist.


Joel Alme - A Master of Ceremonies (2008)

Beirut - The Flying Club Cup (2007)

Björns Vänner - Live på chokladfabriken (2005)

Tim Buckley - S/T (1966)

Tim Buckley - Goodbye & Hello (1967)

Leonard Cohen - The Songs of Leonard Cohen (1966)

Leonard Cohen - The Future (1992)

Lloyd Cole and The Commotions - Rattlesnakes (1984)

Elvis Costello - My Aim Is True (1977)

Elvis Costello - This Years Model (1979)

Elvis Costello - Punch The Clock (1983)

Detektivbyrån - Wermland (2008)

Doktor Kosmos - Reportage (2002)

Doktor Kosmos - Hallå? (2008)

Elias and The Wizzkids - A Little Mess (2007)

El Perro Del Mar - From The Valley To The Stars (2008)

Eldkvarn - Genom ljuva livet (1981)

Fleet Foxes - S/T (2008)

Glasvegas - S/T (2008)

Hello Saferide - More Modern Short Stories From Hello Saferide (2008)

Håkan Hellström - Försent För Edelweiss (2008)

Hets! - S/T (2006)

The Hidden Cameras - The Smell of Our Own (2003)

Frida Hyvönen - Silence Is Wild (2008)

Emil Jensen - S/T (2008)

Markus Krunegård - Markusevangeliet (2008)

The Mama's And The Papa's - If You Can Believe Your Eyes And Ears (1966)

Van Morrison - Moondance (1970)

Múm - Summer Makes Good (2004)

Noah and The Whale - S/T (2008)

Stina Nordenstam - And She Closed Her Eyes (1994)

Parker Lewis - S/T (2008)

Pascal - Galgberget (2008)

Pet Shop Boys - Discography: The Complete Singles Collection (1991)

Nina Ramsby & Ludwig Berghe Trio - Du har blivit STOR nu [en KAMP!] (2008)

Roxy Music - Avalon (1982)

Sigur Rós - Med sud i eyrum vid spilum endalaust (2008)

Paul Simon - Graceland (1986)

Vampire Weekend - S/T (2008)

Tom Waits - Heartattack And Wine (1980)

Scott Walker - Scott 2 (1968)



Konserter


1. Hederos & Hellberg - Way Out West, Göteborg 9/8

2. bob hund - Popaganda, Stockholm 30/8

3. Håkan Hellström - Nöjesfabriken, Karlstad 31/10

4. Broder Daniel - Way Out West, Göteborg 8/8

5. Nina Ramsby & Ludwig Berghe Trio, Way Out West, Göteborg 8/8

6. Flaming Lips, Way Out West, Göteborg, 9/8

7. Neil Young, Way Out West, Göteborg, 9/8

8. The Go! Team - Arvikafestivalen, Arvika 5/7

9. Fleet Foxes - Way Out West, Göteborg, 9/8

10. Familjen - Popaganda, Stockholm 30/8

11. Joel Alme - Popaganda, Stockholm 30/8

12. Anna Järvinen - Arvikafestivalen, Arvika 4/7

13. Kent, Löfbergs Lila Arena, Karlstad 1/3

14. Sigur Rós - Way Out West, Göteborg 8/8

15. El Perro Del Mar, Arvikafestivalen 4/7

fredag 2 januari 2009

Och tjejerna då...?



Catrin tyckte att det var dåligt av mig att inte ha med en enda kvinna på min litteraturlista. Det tycker jag också.

Den enkla förklaringen till att det blev så är att jag inte läste så många böcker skrivna av kvinnor under 2008. Varför det är så kan man förstås undra, men jag vet inte om jag har något bra svar på det. Jag försöker att inte tänka så mycket på vilket kön författaren har när jag läser en bok, men av någon anledning blir det ändå mest män. Förmodligen för att många av de böcker som blivit klassiker i regel är skrivna av män. Det beror givetvis inte på att kvinnor inte kan skriva utan på att kvinnliga författare aldrig har fått lika mycket utrymme som manliga. Än idag skulle jag tro att det skrivs mer om manliga än kvinnliga författare på till exempel DN:s kultursidor.
Nu har jag i alla fall kommit på fyra verk skrivna av kvinnliga författare som jag, efter en stunds rådslag med mig själv, kom fram till att jag kan ta med på listan. Dessa är Mirja Unges novellsamling Brorsan är mätt, Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten, Kristina Lugns diktsamling Bekantskap önskas med äldre bildad herre samt Alfhild Agrells pjäs Räddad. De hamnade tyvärr ganska långt ner på listorna, men tänk på att konkurensen var stenhård!

Det är för övrigt intressant att diskutera om man bör ta hänsyn till kön, etnicitet (alla böcker på listan är skrivna av europeiska eller amerikanska författare) etcetera när man gör såna här listor. Jag tycker i princip att man inte ska göra det. Det viktiga är förstås texten och inte författaren. Samtidigt är det inte helt oproblematiskt. Eftersom vi ofta gör saker på ren slentrian skulle säkert vita män fortsätta att ta stort utrymme om man inte medvetet lyfte fram kvinnor och författare från andra kulturer. Jag önskar att det var annorlunda, men det är så det ser ut.

Avslutningsvis kan jag också säga att det är flera böcker som jag läste förra året som inte kom med på listan. Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora, Sven Delblancs Speranza, Per Olov Enquists Livläkarens besök med flera.

2008 - Litteraturen



Att leva i samtiden är överskattat skrev Niklas på sin blogg för några dagar sen. Jag kan bara hålla med. Saker blir ju inte sämre bara för att de har några år på nacken även om det är vad reklamen ständigt vill få oss att tro.
Så när jag nu ska ge mig i kast med att sammanfatta året som gått i diverse listor så kommer jag inte ta någon hänsyn till de olika verkens aktualitet. Det är bara listor på schyssta grejer som jag har stött på under 2008 och som jag önskar att fler får ta del av.

Eftersom jag insåg att det skulle bli lite för mycket att skriva om allt på en och samma gång så har jag delat upp det i fyra delar - litteratur, musik, film och händelser.
Vi börjar med litteraturen.


Romaner


1. Kapten Nemos bibliotek - Per Olov Enqvist (1991)

Det finns inga ord som kan förklara hur mycket jag tycker om den här romanen. Jag har ägnat en halv termin och en hel C-uppsats åt att försöka tränga in i den och jag är fortfarande inte trött på den. Enquist säger själv att han har "absolut språkligt gehör" och det kanske stämmer. Han har i alla fall en säregen förmåga att kunna formulera sig så att varje mening borrar sig rakt in i hjärtat. Kapten Nemos bibliotek är inte bara en roman, det är en sammanfattning av ett helt livsverk.

2. Juloratoriet – Göran Tunström (1983)

Jag har läst få böcker som är så mångbottnade och storslagna som den här. Juloratoriet handlar om en släkts öden och äventyr från 1930-talet fram till 1980-talet då romanen är skriven. Det är också en väldigt fin beskrivning av Tunströms hemort, Sunne. Ett romantiskt oratorium på klingande värmländska.

3. Sibyllan - Pär Lagerkvist (1956)
Sibyllan är skriven på ett rakt och enkelt språk utan några onödiga krusiduller. Ett existentiellt livsdrama som dock inte är särskilt svårtillgängligt.

4. Den långa flykten – Richard Adams (1972)

Under några heta sommarveckor slukade jag Richard Adams skildring av Femmans, Kronans, Hassels och de andra kaninernas långa vandring från Watership Down. Det är en roman som påminner om Tolkiens Ringen-trilogi men som på sätt och vis nästan är mer fascinerande eftersom Adams inte hittar på någon fantasivärld utan berättar om vår värld, men sett ur ett mikroperspektiv.

5. Nedstörtad ängel - Per Olov Enquist (1985)
Enquist skrev bara en roman under 1980-talet och den är därtill bara 150 sidor. Men vilken roman sen! Nedstörtad ängel handlar om Pasqual Pinon som föds med två ansikten och visas upp på cirkus, en mentalsjuk pojke vars mord inte tycks ha några motiv och Bertolt Brechts kärlekshistoria med Ruth Berlau. På något sätt lyckas han väva ihop dessa historier till en berättelse om kärlek, den typen av kärlek som det inte går att värja sig emot, som man dras till vare sig man vill eller inte.

6. Sov du så diskar jag – Stig Claesson (2004)
I början av året dog Slas, en av Sveriges bästa författare. Vill man vara lite elak kan man säga att om man har läst en Slas-bok så har man läst alla. Fast det stämmer inte. Stilen i Slas jättelika produktion känner man igen direkt, man varje ny bok man läser är ändå väldigt speciell. Den här boken är ömsint, karg och grubblande. Precis så som jag gissar att Slas själv var.

7. Gregorius – Bengt Ohlsson (2004)

Bengt Ohlsson lyckades med konststycket att skriva en uppföljare till Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas som inte bara är lika bra utan faktiskt bättre. Gregorius är skriven på ett språk som liknar Söderbergs, det är alltså gott om inre monologer och stockholmsromantik, men den blir ändå inte ett simpelt plagiat. I den här romanen är pastor Gregorius inte någon ond demon utan en vanlig människa med både brister och förtjänster. Det är kanske det mest trovärdiga personporträtt jag har läst.

8. Förvillelser – Hjalmar Söderberg (1895)

Jag hade bara läst en novell av Söderberg tidigare, men under 2008 läste jag i alla fall två av hans romaner. Är man, eller har någon gång varit en ung gymnasist, med kärleksproblem och ångest för framtiden är det lätt att känna igen sig i Söderbergs romaner. Det är väl därför som de fortfarande är väldigt populära så här drygt 100 år senare.

9. Doktor Glas – Hjalmar Söderberg (1905)
Jag hade kanske lite för höga förväntningar på den här romanen. Den är på intet sätt dåligt, men kanske ändå inte så bra som jag trodde innan. Men jag ser i alla fall fram emot att läsa mer av Söderberg, till exempel Historietter, Den allvarsamma leken och Martin Bircks ungdom.

10. Slutet på världsnyheterna – Anthony Burgess (1982)

Man kan säga mycket om den här romanen, men jag tänker inte göra det nu. Den handlar i alla fall om Sigmund Freuds liv, Trotskijs besök i New York 1917 och jordens undergång. Den är kanske lite för lång för sitt eget bästa men bitvis är den väldigt underhållande.

11. Ett annat liv - Per Olov Enquist (2008)

Enquist släppte ju faktiskt en ny bok 2008 också, som blev väldigt uppmärksammad i media. De flesta artiklar kom att handla om Enquists alkoholism under 1980-talet och början av 90-talet, vilket jag tycker är lite synd. Inte för att det är ointressant att läsa om, men det är ändå en ganska liten del av den här långa självbiografin. Mest fascinerande tyckte jag att det var att läsa om hans ungdom och jämföra det med hur han tidigare har skildrat den i fiktiv form. Men det var också kul att läsa om hans ungdomsår i Uppsala. Enquist är, och kommer förmodligen förbli, en väldigt engagerande författare.

12. Låt den rätte komma in – John Ajvide Lindqvist (2004)

Låt den rätte komma in är den bästa skräckromanen jag har läst på svenska, i alla fall som skrivits i modern tid. Fast det i sig säger väl inte så mycket. Jag tycker i alla fall att det är kul att det finns någon som kan skriva om vampyrer och zombies och placera handlingen i en svensk förortsmiljö utan att det känns löjligt.

13. Brorsan är mätt - Mirja Unge(2007)
Jag kommer ihåg en föreläsning i våras där vi diskuterade den här novellsamlingen, de flesta var överens om att den var rätt bra, förutom en äldre herre som ansåg att den inte kunde klassas som "riktig litteratur" eftersom Mirja Unge skrev som en sexåring. Det kan man förstås tycka men då har man också missat poängen med Unges prosa. Hon kan säkert skriva vanligt om hon vill, men det som gör många av hennes noveller intressanta är just hennes barnsliga användning av språket. En mening kan till exempel se ut såhär: "Det blev nån oro efter att dom ringt, gick runt där i lägenheten gjorde jag och jag hade ju och läsa men inte kunde jag läsa för den där oron som kommit och inte försvann."
Jag gillade hur som helst stilen på novellerna så mycket att jag skrev en egen novell som var i nästan precis samma stil.

14. Jpod – Douglas Coupland (2006)

De första kapitlen av Couplands Jpod är väldigt roliga, sen börjar den tyärr gå lite på tomgång. Men det är nog en av de bästa moderna samtidssatirerna man kan läsa.

15. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (1993)
Händelser vid vatten hade kunnat vara en riktigt bra roman om den hade varit typ hälften så lång. För det första så är korta romaner nästan alltid bättre än långa, för det andra så är jag inte tillräckligt naturintresserad för att gå igång på de detaljerade beskrivningarna av de norrländska skogarna. Det är säkert väldigt målande beskrivet men jag fastnar ändå inte för det. Bortsett från det är den intressant som samhällsskildring och drama. Det makliga tempot gör att den aldrig blir särskilt spännande men jag tror ändå att den skulle göra sig bra som film eller tv-serie om man skar bort lite.

16. Jerusalems natt – Sven Delblanc (1983)
Jerusalems natt är en idéroman som handlar om den romerska belägringen av Jerusalem år 70 e. kr. Den kretsar kring teman som tro och vetenskap. Fascinerande, även om jag tycker att Delblanc skriver på ett ganska torrt och tråkigt sätt.

17. Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist (2005)

Tyvärr inte alls lika bra som Låt den rätte komma in, men som ren nöjesläsning är den ändå helt okej.


Dramatik och Lyrik

1. Svart som silver – Bruno K. Öijer (2008)

Ingen skriver poesi som Bruno K. Öijer. Så enkelt och ändå så magiskt.

2. Aniara: en revy om människan i tid och rum – Harry Martinson (1956)

Martinsons diktsvit om en oändlig rymdfärd är lite som att ge sig in i en märklig dröm. Inte undra på att karln fick nobelpris.

3. I Väntan på Godot – Samuel Beckett (1952)

Pjäsen där ingenting händer två gånger förtjänar sin klassikerstatus. Kanske mest för att den är så jävla rolig. När man säger Beckett är humor kanske inte det första folk kommer att tänka på. Precis som när det gäller Franz Kafka ser man gärna ett gravallvarligt ansikte framför sig. Men dessa båda herrrar är ju faktiskt något av det roligaste man kan läsa. Och det skriver jag inte bara för att verka pretto utan för att jag faktiskt tycker det.

4. En midsommarnattsdröm – William Shakespeare (1595-96)
Shakespeares pjäser ska förstås inte bara läsas utan ses på en scen. Men det kan vara ganska kul att läsa dem också. Att skriva en komedi som man forfarande kan skratta åt mer än fyrahundra år senare är stort, riktigt stort.

5. Hamlet – William Shakespeare (1600-1601)

Det har skrivits mer om Hamlet än om något annat drama i hela världshistorien. Så jävla fantastisk tyckte jag faktiskt inte att den var, men det som gör texten intressant är väl att den ständigt kan omtolkas och ge upphov till nya uppsättningar.

6. Bekantskap önskas med äldre bildad herre - Kristina Lugn (1983)
Kristina Lugn
är inte bara den sävliga rösten som ibland hörs på radio och i tv-programmet Babel. Hon är också en väldigt bra poet, vilket man lätt kan glömma. Den här diktsamlingen är både romantisk samtidigt som den är befriande syrlig och ironisk.

7. Räddad - Alfhild Agrell (1883)
Alfhild Agrells pjäs från slutet av 1800-talet har starka likheter med August Strindbergs Fadren och Henrik Ibsens Ett Dockhem. Men det som gör den mer intressant är att den är skriven av en kvinna. Det är en ganska klockren satir över hur kvinnan förväntades vara och bete sig under den här tiden och blev också ett väldigt viktig inlägg i debatten om vem som skulle få vårdnaden om ett barn vid skilsmässa. En recension av Östgötateaterns uppsättning av pjäsen hittar ni för övrigt här.

8. Flugorna - Jean-Paul Sartre (1943)
Som en sammanfattning av existentialismens idéer är Flugorna mycket bra, men som roman betraktat blir den ändå lite tråkig. Sartre var nog en större filosof än författare trots allt.

torsdag 1 januari 2009



Det blev ett nytt år. Fyrverkerierna dånade över Karlstad, himlen färgades röd och grön och lila och blå samtidigt som jag stod mitt i gatan vid busstationen och kysste den person som har kommit att betyda väldigt mycket för mig under året som gått.
Sen gick vi på en promenad runt kvarteret innan vi återvände till festen i Kollektivet Gäddan där minst ett sextiotal personer trängdes i kök och hall och vardagsrum. Tidigare under kvällen hade vi suttit i en ring på köksgolvet och lekt anonyma alkoholister, jag hade berättat för alla om min stora kärlek till Tore Skogman, Magnus hade sagt att jag såg ut som Vilgot Sjöman med glasögon och skägg och Sanna hade kommit på den briljanta idén att kasta ut pastahjul över hela köksgolvet som vi sedan försökte bygga torn av.
Efter tolvslaget minglade jag runt en stund till och pratade skit men blev allt tröttare. Strax efter två gick vi hem trots att festen säkert skulle pågå till långt in på morgonen. Håller jag kanske på att bli gammal?

2009 har börjat fint och det kan gärna få fortsätta så. Mitt blogglöfte inför det här året får bli att jag ska skriva mindre om musik (det finns redan så många som gör det) och mer om litteratur. Kanske blir det färre men bättre inlägg också (det har jag i och för sig sagt ganska många gånger och det slutar ändå alltid med att jag bara lägger upp en massa videoklipp från youtube).

Imorgon kommer i alla fall de obligatoriska listorna på böcker, filmer och skivor som jag tagit del av under året som gått. Samt en lista på några av det gågna årets största händelser.

Gott nytt år på er.