onsdag 30 september 2009

6. Nina Persson



Ni trodde kanske att jag hade lagt ner min lista på kvinnliga sångerskor? Men skam den som ger sig, har jag nu gett mig in på ett sånt här projekt ska jag också se till att fullfölja det. Vi har nu nått fram till sjätteplatsen på listan där vi återfinner ingen mindre än Cardigans- och A Camp-sångerskan Nina Persson.

Det är ganska få svenska artister som förtjänar epitetet rock- eller popstjärna. Det finns en oskriven lag som säger att en rockstjärna hela tiden bör uppträda coolt och världsvant men utan att det verkar ansträngt. Svenska artister har oftast en påklistrad image (The Sounds, Mando Diao m.fl.) eller så är de helt enkelt lite för mesiga (Lars Winnerbäck, Bo Kaspers Orkester etc.). Thåström är förstås en stjärna och även Ebbot Lundberg. På den kvinnliga sidan är det kanske ännu mer tunnsått, men om det någon som verkligen har star quality så är det väl Nina Persson. Hon är både folkkär och creddig och hon behöver bara andas i en låt för att den ska förvandlas till guld.

För min del började kärleken till Nina någon gång i början av gymnasiet, ungefär samtidigt som hon släppte sin första skiva med A Camp. Än idag tycker jag att den skivan är bättre än allt som hon har gjort med Cardigans. Cardigans har alltid haft känsla för snygga melodier och bra pophantverk men det har ofta låtit lite för tryggt, lite för stabilt och lite för svenskt. I A Camp kunde Nina, tillsammans med Niclas Frisk och Nathan Larsson, få sväva ut i kärleken till mellotroner och munspel. ”I Can Buy You” står sig fortfarande som en av 2000-talets finaste svenska poplåtar men det finns många fler; ”Frequent Flyer”, ”Algebra” och ”Elephant” för att bara nämna några. På uppföljaren, som släpptes tidigt i år, klädde bandet ut sig till kabaréartister och musiken fick ett något mer majestätiskt anslag. I övrigt kändes det som en ganska logisk uppföljare. Även den har åtminstone ett par riktigt bra låtar, till exempel singeln ”Stronger Than Jesus” och den rasande snygga ”Chinatown”.



torsdag 17 september 2009



Det har varit ganska sporadiska uppdateringar här den senaste tiden och så lär det nog fortsätta att bli framöver. För det första så har jag alldeles för mycket att göra och för det andra så går mitt mobila bredband fortfarande ganska långsamt vilket gör att jag försöker dra ner lite på internettiden. Men en liten rapport om den senaste tidens begivenheter kan jag i alla fall bjuda er på.


I helgen var jag i Skövde på en ideologikurs. Med det menar jag inte att det var något marxistiskt indoktrineringsläger, nej snarare var det ett tillfälle att få prata om sånt som man faktiskt ganska sällan diskuterar i ett politiskt parti nämligen de mest grundläggande åsikterna; hur och varför man vill förändra världen. Föreläsningarna handlade bland annat om tillväxtkritik, ekofeminism, grön ideologi och anarkism, djurrätt och det, om ni frågar mig, något suspekta ämnet lyckoforskning. Jag kommer eventuellt att utveckla mina tankar runt lyckoforskning i ett längre inlägg om några dagar.


I tisdags fick vi prova på att göra en webbtidning för första gången. Det var stressigt, svårt, roligt och väldigt lärorikt. Vi började halv nio på morgonen och höll på till fem på eftermiddagen och under den tiden hann vi med att skriva en massa artiklar. Resulatet blev som vilken lokaltidning som helst, jag skulle nog drista mig till att säga att vår tidning var bättre än många lokaltidningar, trots att vi bara har läst på journalistprogrammet i några veckor. Själv fick jag skriva ledaren och en artikel som handlade om att utlandsstudenter ska få betala anmälningsavgift för att läsa i Sverige. Det förstnämnda var roligt, jag har aldrig skrivit någon ledare förut, däremot ett stort antal politiska blogginlägg och skillnaden är nog inte så stor. Artikeln är jag mindre nöjd med - jag var dåligt påläst, dålig på att anteckna och blev sjukt stressad i slutet. Men det blev en artikel i alla fall, och säkert har jag lärt mig en del.

Jag köper ytterst sällan Aftonbladet eller Expressen. Ibland skummar jag igenom lite artiklar på nätet men om jag ska läsa en papperstidning så föredrar jag morgontidningarna. Men nu har jag i alla fall varit tvungen att läsa igenom kvällspressen riktigt noga eftersom vi har en källkritisk övning. Igår läste jag igenom varenda artikel i både Aftonbladet och Expressen och det var ingen angenäm upplevelse. Det är väl lite som att sparka in en öppen dörr när man säger att kvällstidningarna är dåliga, men jag måste ändå få säga det. Det är ganska otroligt hur mycket kändisskvaller, snodda notiser och ickenyheter (typ "Nu har Aftonbladets web-tv fått ökade tittarsiffror") man kan trycka in i en tidning. Givetvis finns det enstaka bra artiklar ibland - Expressens utfrågning av partiledarna följer förvisso den gängse kvällstidningsmallen men är ändå ganska läsvärd. Det är bara så lätt att de fåtal välskrivna artiklarna druknar i all skit.
Sen frågar man sig vad det är för personer som skriver för de här tidningarna. Och så tänker man att det kanske är jag om några år. Rent principellt skulle jag nog hellre skriva för Kristinehamns-Posten än för Expressen men man vet ju aldrig. Det är en cynisk bransch.

Imorgon spelar Håkan Hellström på Liseberg. För mig känns det ungefär som att se på Kalle Anka på julafton - man vet ungefär vad man får men det är ändå jävligt bra.
Nästa år fyller ju för övrigt herr Hellström 10 år som artist. Ska bli spännande att se om detta kommer att firas på något särskilt sätt.

söndag 6 september 2009

Göttlaborg



Idag är det en vecka sedan jag flyttade ner till Göteborg och det har blivit dags att sammanfatta mina intryck såhär långt.

1. Stugan är fantastisk. Min syster laddade upp lite bilder när hon var här, så här kan ni se hur det ser ut (jag är för lat för att ladda upp några själv). Det är verkligen underbart att, som nu, kunnna sitta på verandan och se ut över trädgården och havet som glittrar nedanför. Givetvis har det sina nackdelar att bo såhär också. För att ta sig till universitetet på morgonen så är det först 20 minuters promenad till bussen, därefter 20 minuters busstur till stan och slutligen 15 minuter med spårvagn. Sen har jag bara ett mobilt bredband för tillfället vilket gör att det går oerhört segt att surfa. Men det kan man leva med. Med den här utsikten kan man leva med det mesta.

2. Klassen som jag har hamnat i verkar också vara fantastisk. I tisdags var vi ute ett gäng och drack öl, i förrgår var jag och två till och såg på Maia Hirasawa på Liseberg vilket följdes upp av ett krogbesök och igår satt vi hemma hos en kille och såg på fotboll och efter det gick vi ut och... ja, vad tror ni? Jag kan även meddela att jag har blivit medlem i Facebook-gruppen "I'm not an alkoholic, I'm a journalist". Men det är inte så farligt som det låter. Man är ju så vuxen nu så man kan gå på krogen utan att bli aspackad.

3. Igår cyklade jag ut i regnet bara för att kunna ta mig in till Angered och gå på systemet. Förmodligen hade jag kunnat cykla en betydligt kortare väg än jag gjorde, men eftersom jag inte hade kollat på någon karta innan så följde jag cykelpilarna vilket gjorde att jag fick åka genom både villaområden och skog innan jag kom fram alldeles utpumpad. Sen köpte jag mina öl och åkte hem igen. Ganska meningslöst kan tyckas, men samtidigt är det ju kul att bekanta sig med omgivningarna lite.

4. Apropå regn, det regnar alltid i Göteborg. Okej inte alltid, just nu skiner solen till exempel. Men nästan alla andra dagar i veckan så har det regnat. Dessutom är Göteborgsvädret så himla lurigt, man vet aldrig när regnmolnen ska dyka upp, därför gör man bäst i att alltid ha en regnjacka och paraply nära till hands. Det kanske finns en anledning till att Göteborg är den stad där munktröjemodet aldrig riktigt dött ut. I övrigt gillar jag Göteborg. Det finns gott om mysiga sunkhak att slinka in på, en fantastisk bokhandel som heter Aniara, fin natur, trevliga människor... Jag har ju hängt en del i Göteborg tidigare men det känns lite speciellt att bo här nu. När Maia Hirasawa sjöng "Gothenburg" i blåsten på Liseberg i fredags så kändes det som att mer Göteborg än såhär kan det nog inte bli. Jag kommer dock aldrig att bli en göteborgare, lika lite som att jag kommer bli en stockholmare eller värmlänning.

5. Med anledning av att solen faktiskt skiner just nu så har jag inte tid att sitta här längre utan ska gå på en promenad. Gött mos.