fredag 15 januari 2010

The Only Living Boy In Gothenburg



Det slog mig just att jag inte har skrivit någonting här under hela det här året. Sedan nyår alltså vilket i och för sig bara är två veckor, men ändå. Jag är lite rädd för att säga det men jag tror att den här bloggen sakta men säkert kommer att tyna bort för att slutligen upplösas i det tomma inte där alla misskötta bloggar och tvättade strumpor hamnar.

Det finns förstås saker som jag skulle kunna skriva om. Jag skulle till exempel kunna berätta om resan till Helsingfors som jag och Anna gjorde förra helgen eller grön ungdoms vinterläger i Hålanda som jag var med och arrangerade och lagade mat under. Men inget av det där är jag särskilt sugen på att skriva om.

Istället tänkte jag skriva om en låt som är världens bästa, i alla fall just idag. Ni har säkert hört den men kanske inte insett hur fantastisk den är. Simon & Garfunkels "The Only Living Boy In New York". Jag kom att tänka på den när jag läste rubriken till ett inlägg som min syster skrev på sin blogg och sen dess har jag lyssnat på den hela dagen.
Det finns så många vackra Simon & Garfunkel-låtar - "The Boxer", "America", "Homeward Bound", "Kathys Song" och så vidare - men jag tror ändå att den här vinner. En del skriver långa romaner om hur det är att vara människa men Paul Simon lyckas fånga det i några få rader. Sorgen man känner när ens bäste vän far iväg för att kanske aldrig mer återvända. Men mitt i detta känslorus kommer också glädjen över att vara levande. Att stå mitt i en storstad och se stressade människor fara förbi runtomkring en och känna att det där betyder ingenting.


Tom, get your plane right on time.
I know your part'll go fine.
Fly down to Mexico.
Da-n-da-da-n-da-n-da-da - here I am,
The only living boy in New York.

I get the news I need on the weather report.
I can gather all the news I need on the weather report.
Hey, I've got nothing to do today but smile.
Da-n-da-da-n-da-da-n-da-da - here I am
The only living boy in New York

Half of the time we're gone but we don't know where,
And we don't know where.

Here I am...

Half of the time we're gone but we don't know where,
No we don't know where.

Tom, get your plane right on time.
I know you've been eager to fly now.
Hey let your honesty shine, shine, shine now
Da-n-da-da-n-da-da-n-da-da
Like it shines on me
The only living boy in New York,
The only living boy in New York.