25 years and runnin'

Det var längesen jag skrev något här och det är väl tveksamt om det är någon som fortfarande läser den här bloggen. Men jag tänkte ändå skriva några rader, om inte för andras så i alla fall för min egen skull.
Jag har hunnit bli 25. Det är väl meningen att man ska ta sitt ansvar och bli vuxen nu, sluta flumma runt, göra något vettigt av sitt liv, konkretisera och realisera sina planer. Men det vill sig liksom inte.

När jag var lite gjorde jag en lista på saker som jag skulle bli när jag blev stor. jag räknade ut att om jag bytte yrke ungefär vart femte år så skulle jag kanske hinna med allting innan jag dog (listan omfattade alla möjliga yrken, från arkeolog till kock till skådespelare). Lite sådär är det väl fortfarande. Jag har aldrig kunnat bestämma mig för någonting, allra minst för vad jag vill göra med livet. Det är ju också ett aber att man bara ska ha ett enda futtigt liv till sitt förfogande och att det dessutom ska vara så kort (inte konstigt att folk börjar tro på reinkarnation). Min förhoppning är att den postmoderna och digitala tid som vi lever i ska sudda ut alla gränser och göra yrkeskategorier helt överflödiga, man ska kunna pyssla med allt möjligt helt enkelt. Men det lär väl dröja ett litet tag innan det blir så.

Jag har den senaste veckan haft praktik på Värmlands Folkblad. Det är alltså journalist han ska bli, tänker ni. Ibland tänker jag också så: "Det är journalist jag ska bli." Ibland tänker jag att journalistiken är en förljugen dynghög och att det inte kan komma något vettigt ur den, typ.
Den senaste veckan har på flera sätt varit intressant och lärorik, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle palla att jobba på en lokaltidning mer än något år. Väldigt mycket av det som skrivs känns på något sätt som icke-nyheter. Det är klart att saker kan vara viktiga för många människor även om de inte är det just för mig, det förstår jag också, men ändå.
Helst skulle jag förstås skriva långa reportage för exempelvis Filter eller Fokus. Men då det känns som att det är varje journalists våta dröm undrar jag om jag någonsin kommer att komma dit. Man ska väl vara en sån där karriärist, en sån som ställer folk mot väggen och är beredd att offra allt för en bra story. Jag är inte en sån, kommer heller aldrig att bli och någonstans är jag nog tacksam över detta.

Parallellt med journalistiken drömmer jag fortfarande om att bli författare, fastän jag aldrig skriver något skönlitterärt längre (förutom i somras då jag faktiskt påbörjade en roman som jag skrev ett 60-tal sidor på). Ibland drömmer jag även om att bli artist. Jag är väl en tocken där konstnärssjäl. Men en väldigt lat sådan. En författare som tvivlar så mycket på sin förmåga att han knappt vågar skriva något. En romantiserande drömmare som samtidigt alltid vill göra rätt för sig.

Frågorna kvarstår alltså:
Vad ska man bli?
Vad ska man göra med sitt liv?
Varför?
Och för vem?

Svara då, gudjävel.