Jag har tänkt det länge, men igår gjorde jag i alla fall slag i saken. Gick in på Bengans och köpte den fina "skivboken" med Sonja Åkessons dikter tolkade av några av Sveriges bästa artister.
Det första som slår en är förstås hur bra tolkningarna är och hur varje artist verkligen gör dem till sina egna. Det är till exempel nästan svårt att tro att det inte är Annika Norlin själv som har skrivit texten till "Åkej".
Det andra som slår en är vilken fantastisk poet Sonja Åkesson var. Jag har ju läst en del dikter förut men aldrig riktigt tagit mig an hennes författarskap på allvar.
Det tredje som slår en är varför inte sånt här görs oftare. Förr i tiden var det ju ganska vanligt att man tonsatte folkkära diktare som Nils Ferlin, Gustaf Fröding och Dan Andersson. Men hur ofta händer det idag? Kanske beror det på att många moderna poeter anses lite för svåra eller inte tillräckligt rytmiska för att kunna tonsättas, vad vet jag. Eller så är folk helt enkelt inte intresserade av poesi längre.
Bara för att ha något att roa mig med satte jag mig vid pianot förut och improviserade fram melodier till några dikter av Majakovskij och Bruno K. Öijer. Och tro't eller ej, det gick förvånansvärt bra.
Kanske man skulle satsa på att bli tonsättare ändå.
