11. Agnetha Fältskog

Man kan säga mycket om ABBA men en sak kan man aldrig ta ifrån dem. Jag snackar förstås om ljudbilden, det klassiska "ABBA-soundet", lika signifikativt som Phil Spectors "Wall of sound". Dessutom är det två andra faktorer som jag tror har bidragit till ABBA:s starka popularitet; Björn Ulveaus, Benny Anderssons och Stikkan Anderssons osvikliga förmåga att skriva perfekta popmelodier samt två självlysande sångerskor - Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog.

Jag har lite svårt för de allra glättigaste och dansbandsvänliga ABBA-låtarna, "Ring, ring" och Waterloo" till exempel. De bästa låtarna är oftast de som har ett drag av melankoli och svärta i sig. "Our Last Summer" är ett bra exempel, men den bästa ABBA-låten är förstås "The Winner Takes It All".
Överdrivet dramatisk och pompös kanske vissa tycker men det beror i sådana fall förmodligen på att de inte har något hjärta. Det kanske låter som en klyscha men det känns verkligen som att Agnetha menar varje ord hon sjunger. Och alla som någon gång har blivit svikna eller övergivna kan känna igen sig i texten.


"But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed"