Mera sommar

jag har lyssnat på P.O. Enquists fullständigt briljanta sommarprogram. Han pratade bland annat om skittunnorna över sjölannet, bombade tyska städer, operadrömmar och avslutade sedan med att avslöja meningen med livet som hans hund Pelle förkunnat för honom. Jag tänkte först skriva det här men då skulle ni kanske låta bli att lyssna på programmet och det nöjet vill jag ju inte frånta er.
En stund efter att programmet hade tystnat funderade jag på varför jag kände igen den sista meningen och var jag kunde ha hört den tidigare. Sen kom jag på det. Jan Stenmark förstås. Det finns få personer som jag beundrar och respekterar så mycket som P.O. Enquist och Jan Stenmark. Stig Claesson och Roy Andersson kan också sälla sig till denna skara underfundiga gubbar som tycks veta mer om livet än vad jag någonsin kommer att förstå.
När ni ändå är inne på SR:s hemsida så kan ni också passa på att lyssna på Kristian Luuks sommarprogram som inte heller var så tokigt. Han har måhända inte uppnått den ålder som krävs för att kunna förmedla sann livsvisdom men han har rätt många roliga och bra historier på lager.

Lyssna här och här.

Kapten Möllers kartotek

Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist är en av de bästa romaner jag har läst och jag hatar den. Det är fan helt omöjligt att skriva någonting om bokfan utan att snurra till det. Den är så listigt skriven att det ser ut som om man ska kunna lösa gåtan, men hur man än gör så är det ändå någon bit i pusslet som inte passar in.
Men samtidigt. När man tror att man är någonting på spåret och prövar olika teorier mot varandra för att se om det stämmer, då är det bättre än sex.

Det här är ett av de finaste romanstycken jag vet:


"En gång när jag kom satt hon ensam hemma.
Johannes var till Konsum, eller Koppra som det egentligen hette, men hon släppte in mig i alla fall. Hon ville prata, tror jag. Hon satte mig på soffan och visade mig stickningen. Hon fick för sig att hon skulle lära mig sticka, och då brydde jag mig inte om att berätta att Josefina, medan det varade, hade lärt mig grytlappar.
Uppläggningen gjorde hon själv, för det var för svårt för mig, sa hon. Och så fick jag försöka.
Egentligen kändes det konstigt. Hon satt alldeles inpå. Hon hade en klänning som hon sytt själv, förtalte hon. Det var den första hon gjort själv, alltså en hel klänning alldeles själv, från att köpa tyget till att rita, klippa och sy ihop. Hon hade velat överraska mamma, eller Josefina Marklund, som hon kallade henne när hon var arg, eller ibland Marklund, då var det riktigt illa, mamma skulle bli glatt överraskad över att hon kunnat. Det var tanken.
Tyget var alldeles lent. Jag fick känna på det. Det var finklänningen med tulpanerna. Jag tittade på blommorna länge och kände på dem. Tulpanerna var vända uppochner, så att de så att säga växte med blomman nedåt. Jag frågade varför hon gjort så, det vanliga var ju att de växte uppåt. Men då blev hon liksom eljest igen, och sa att det hade Josefina också lagt märke till. Hon hade råkat vända blommorna nedåt när hon klippte till, så att blommorna hade kommit att växa nedåt.
Det var ju inte mycket bevänt med den överraskningen, hade mamma sagt.
Då sa jag att det såg vackrare ut så där egentligen. Och jag hade hört att det fanns blommor som växte nedåt i utlandet, inte åt Stockholmshållet till men i Nyland där det fanns palmer också; det var långt bort, söder om Nordmarks, om man såg det från det hållet.
Man behövde ju inte tro att alla tulpaner var lika, sa jag.
Och då strök hon mig över håret.
- Du är lika svart i håret som jag, sa hon, men själen är ganska vit.
Hon tyckte att jag var duktig i händerna. Hon tog i händerna för att undersöka dem. Och hon sa att insidan av händerna var fina och mjuka, och att det nog var därför jag var så duktig i händerna och lärde mig fort."

Kapten Nemos bibliotek - Per Olov Enquist

C-uppsats och en titt i bokhyllan

Idag inleddes arbetet med min C-uppsats i litteraturvetenskap. Jag har spikat ämne och börjat göra lite research för att hitta de böcker som eventuellt skulle kunna vara användbara.
Jag har haft en viss beslutsångest inför valet av ämne. Först var jag inne på att analysera någon bok av Göran Tunström, främst på grund av att jag tycker att Juloratoriet är en av de absolut bästa böcker som har skrivts på svenska. Men valet föll ändå till slut på Per Olov Enquist, också en lysande författare. När jag väl bestämt mig för detta funderade jag på andra böcker som jag skulle kunna jämföra med Enquists och fastnade till slut för klassikernas klassiker, Miguel de Cervantes Don Quijote som jag tycker har vissa tematiska likheter med Kapten Nemos bibliotek. Syftet blev därmed följande:

Att se och jämföra hur huvudkaraktärerna i Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist och Don Quijote av Cervantes använder sig av litteraturen för att förstå och tolka sin egen livssituation.

Jag kommer därmed komma in på frågor som om litteratur både kan ha skadlig och positiv påverkan, vad vi betraktar som galenskap och hur både Enquist och Cervantes använder sig av metafiktiva grepp.

Att få tag på sekundärlitteratur till böckerna ser jag inte som något stort problem. Don Quijote anses ju av många vara världens första och kanske bästa roman och det har säkert skrivits åtskilliga hyllmeter om den. Enquist författarskap finns också bra belyst i olika avhandlingar. Problemet blir snarare att sålla bland litteraturen och få fram det som kan vara värdefullt för min uppsats.

Efter attt jag hade bestämt mig för det här uppsatsämnet kom jag på något helt annat som också skulle vara väldigt intressant. Nämligen en jämförelse mellan Sven Delblancs tragisk-heroiska estetik, så som den tar sig uttryck i Eremitkräftan, Grottmannen, Speranza och Jerusalems Natt, och Franz Kafkas syn på den moderna människan som ett offer, oförmögen att förändra sin situation (jag är ganska nöjd med den formuleringen). Eventuellt sparar jag det ämnet till min D-uppsats nästa termin.

I alla fall innebär detta att jag kommer sitta försjunken i diverse avhandlingar och knappast ha så mycket tid eller ork till att läsa särskilt mycket annat. Men några "underhållningsromaner" ska jag väl unna mig också. När jag tittade igenom min bokhylla förut så såg jag att jag har väldigt många olästa böcker där som jag är sugen på att läsa. Men jag kommer förmodligen inte kunna läsa alla dessa böcker inom en överskådlig framtid. Därför tänkte jag se om det finns någon av följande som ni har läst och kan rekomendera extra mycket:

John Ajvide Lindqvist - Pappersväggar
Stig Claesson - På palmblad och rosor
Don DeLillo - Kroppskonstnären
Per Olov Enquist - Sekonden
Per Olov Enqvist - Nedstörtad Ängel
Andrew Sean Greer - Max Tivolis bekännelser
Bob Hansson - Gunnar
Kari Hotakainen - Löpgravsvägen
Jonas Hassen Khemiri - Montecore
Bengt Ohlsson - Gregorius
Daniel Sjölin - Världens sista roman
Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
Göran Tunström - Maskrosbollen
Göran Tunström - Tjuven
Klas Östergren - Orkanpartyt

Shoot.