Pride

Att dissa Prideparaden är förstås väldigt politiskt inkorrekt. Det är lika mycket tabu som att säga något negativt om Kalle Anka på julafton eller Allsång på Skansen. Eller nej förresten, det är förmodligen snäppet värre.
I alla fall, för att visa vilken härligt frisinnad och ohämmad person jag är så tänkte jag göra det nu. Dissa Prideparaden alltså.

Visst. Det är väl fint och bra med en vecka där man förenar sång och glädje med ett viktigt budskap. All kärlek är bra kärlek och så vidare. Och det är klart att det är positivt att något som för bara 35 år sen klassades som en sinnessjukdom numera nästan är allmänt accepterat (förutom hos tokrabiata kristdemokrater och adrenalinstinna nassehanar).
det är inte där problemet ligger. Problemet, som jag ser det, är att gayvärlden trots allt snack om frihet och att man ska få vara sig själv ändå gärna målar in sig i ett hörn.
Jag har svårt att tro att det finns någon särskild kromosom hos homosexuella som gör att de bara måste älska schlagermusik. Och jag tror heller inte att en genomsnittlig homosexuell person tänker mer på sex än vad en genomsnittlig heterosexuell person gör. Ändå känns det som att väldigt många tror att alla homosexuella är väldigt lössläppta, att de inte har några inre gränser, att de är så fantastiskt (nu kommer det där ordet igen) frigjorda. Som att inte rädsla, blyghet och mentala barriärer existerade inom gayvärlden. Eller som att en bög inte skulle kunna vara mer intresserad av schack och andragradsekvationer än av oljor och hudkrämer.

Det är det ena problemet. Det andra är att en grej som Prideparaden ofta får karaktären av cirkus, vilket jag inte upplever som helt positivt. Folk går dit för att bli underhållna av freaksen, det är lite obehagligt men samtidigt kittlande och spännande.

Jag vill absolut inte förbjuda Prideparaden. Det finns förstås positiva sidor av det också, och man får väl försöka ta det för vad det är, en kul grej och inte så mycket mer. Jag blir bara så trött när saker hyllas reservationslöst, då får jag lust att sätta mig på tvären.
Och nu har jag gjort det. Så nu kan ni fortsätta skåla i rosa champagne och leva la dolce vita. Låt inte mig stoppa er. Jag är bara en tjugotvåårig gubbe.