Springsteenrevisionism

Jag tänkte bara att jag skulle säga att jag just nu, när jag är något nyktrare än vad jag var i lördags, inte är lika fullt övertygad om att den där Springsteenkonserten är världens bästa konsert någonsin. Det är en fantastisk konsert förstås, vi snackar ju ändå om Bruce på den tiden då han i princip inte kunde göra något fel. Men världens bästa konsert kanske ändå är att ta i lite i överkant. Det finns ju många andra starka kandidater. Håkans spelning i Lisebergshallen 2003 till exempel. Eller Dylans Royal Albert Hall-spelning 1966. Listan kan göras lång.
Dessutom så är kanske Stefan Sporséns smäktande trumpetsolo i Det är så jag säger det vackrare än Clarence saxsolo. Även om jag i och för sig tycker att "The Big Man" är en av få personer i världen som verkligen kan få en saxofon att låta vacker.
Men det är förstås upp till er att avgöra om ni vill lita på en full Valdemar eller på en nykter Valdemar.

Jag ska också säga att det är en manifestation på Stora Torget i Karlstad imorgon klockan 17 mot utvisningar av flyktingar. Alla som befinner sig i Karlstad bör komma.
På onsdag så har jag föreläsning hela dagen och på torsdag åker jag upp till Östersund på Miljöpartiets kongress och kommer inte tillbaka igen förrän på natten till måndag. Så det blir nog inget bloggande på ett tag. Hoppas ni överlever ändå.

Bruno K. Öijer

Jag tycker, som trogna läsare av den här bloggen säkert redan vet, väldigt mycket om Bruno K. Öijers poesi. Jag tycker så mycket om den att jag valde en av hans dikter till min jämförande analys i förra veckan. Jag tycker också om de svar han ger i olika intervjuer. Han verkar vara en skön person helt enkelt. Vad jag däremot inte står ut med är hans sätt att framföra sina dikter på.
Jag har verkligen försökt. Jag har ansträngt mig för att förstå varför han läser som han gör och vad det får för effekt. Men tyvärr alltså. Jag kommer bara till slutsatsen att han förstör sina egna dikter när han läser dem.
Jag kan eventuellt tänka mig att vissa av hans dikter kan vinna på att man läser dem släpigt och betonar vissa ord, men i många blir det bara löjligt och klychigt.

Det är lite samma sak som med Bob Dylan. Jag tycker i och för sig att Dylan är en fantastisk sångare för det mesta. Men ibland har han ju ett sätt attt sjunga sina gamla låtar på som gör att man bara vill ruska tag i honom och skrika: "Vad fan håller du på med?!"
Så snälla Bruno, bara för att du gillar Dylan behöver du väl inte försöka härma det som är dåligt med honom. Det räcker väl med att du försöker se ut som honom.

Men jag är ju inte den som är den så jag tänkte låta er avgöra själva. Först texten till en dikt, som jag i och för sig inte tycker hör till hans allra bästa men som är ändå är rätt bra, tagen ur diktsamlingen Dimman av allt från 2001 och därefter ett Youtube-klipp där han läser samma dikt till en musikvideo. Välj själva vad ni föredrar.

*

vi lämnade
varje fest sist av alla
och vi hade ingenting
bara våra unga ansikten
världen var sjuk
sjuk och stängd sedan tusentals år
röd neon föll som glöder
gatorna rann av svart
och jag vet inte vad det var värt
hur mycket som finns kvar
men det satte sej i våra kläder
satte sej i vårt hår
och vi har inte kommit hem
det är en lögn att vi kommit hem
vi kommer aldrig hem
ingen av oss kommer hem