En bekännelse

Det finns tre sorters människor. Dels finns det de som älskar fotboll, som aldrig missar en match med sitt favoritlag, som kan rabbla hela Argentinas laguppställning 1986 och ägna timmar i sträck åt att diskutera Sveriges insats i VM -94. Sen finns det de som avskyr all typ av sport och som hellre ser på Uutiset än på en landskamp. Och slutligen finns det de som bryr sig ”lite grann”, som tycker det är ”kul” när det går bra för svenska landslaget och som kanske ser tre-fem matcher om året förutom när det är VM eller EM-slutspel.

Det är förstås en grov generalisering, men med lite god vilja kan de flesta människor placeras in i någon av dessa tre kategorier. Själv tillhör jag utan tvekan den tredje kategorien. Vilket är lite märkligt för om det är någon av kategorierna som jag föraktar så är det just den.
Jag har alltid tyckt att om man ska göra någonting så ska man göra det ordentligt eller så kan man skita i det. Detta är något som jag försöker praktisera på det mesta livet. När det gäller till exempel popmusik eller litteratur är jag smått besatt medan jag skiter fullkomligt i knyppling eller boxning. Men när det kommer till fotboll kan jag inte välja sida. Jag tycker ju att det är kul att se på fotboll ibland men jag skulle aldrig kunna bli en riktig fotbollsnörd (dels finns det så mycket annat i livet som lockar och dels skulle min flickvän, som tillhör kategori två, inte stå ut med mig). Samtidigt känns det så mjäkigt. Fotboll ska ju, precis som popmusik, vara på liv och död. Det är det som är själva poängen. Varför ska man överhuvudtaget bry sig om något om man inte går in för det till hundra procent?
Å andra sidan... när fotboll är som bäst kan ju även en sådan som jag gå från totalt ointresserad till besatt på några minuter. Och det är ju också ganska fantastiskt när man tänker på det. Så det kanske inte är så dumt att tillhöra kategori tre ändå.

Italien-Spanien. Jösses vilken tråkmatch. Jag kan väl i och för sig förstå att man inte vågar ta några risker när man har kommit till kvartsfinal men inte fan blir det roligt att se på. Om det där skulle föreställa Spaniens mest offensiva lag så vill jag verkligen inte se när de försöker spela defensivt. Nej, tacka vet jag Ryssland som i alla fall kämpar och har lite fart i spelet. Hoppas de vinner.

***

Såg precis att man kan köpa en biljett som gäller för både Arvikafestivalen och Way Out West till rabbaterat pris. Typiskt att jag köpte biljett till Arvikafestivalen för några dagar sen, annars hade jag nog slagit till. Jag har ju nämligen tänkt åka på båda.

***

Lyssnar på Fredrik Lindströms sommarprat som just citerade Hjalmar Söderberg: "Jag vill så mycket som jag skulle vilja att jag inte ville." Precis så är det.

Fotbollsfiasko, FRA och fumlighet

Kvällens förlust mot ryssarna måste vara det snöpligaste som hänt Sverige sen Kalle Dussin torskade i slaget vid Poltava. Återigen ett gäng svenskar som tror att de är oövervinneliga tills de stöter på den ryska krigsmaskinen.
När ska vi fatta att vi inte kan spela fotboll? Jag röstar härmed för att vi lägger ner det svenska fotbollslandslaget och ägnar oss åt sånt som vi är bra på istället. Musik till exempel. (jag kommer givetvis ha ändrat mig innan VM, men det är en annan femma).

***

Undrar om Jack White räknade med att Seven Nations Army skulle bli en hit på fotbollsläktarna när han skrev den? Så är det ju i alla fall. Särskilt italienarna verkar vara helt tokiga i den låten. Det märkte jag i och för sig redan när jag var i Italien på utbytesresa för fyra år sen.

***

Tänkte jag skulle skriva nåt om den däringa FRA-lagen som Riksdagen sa ja till tidigare ikväll. Men jag tror jag skippar det. Jag antar att ni kan gissa vad jag tycker om den. Måste bara påpeka det smålustiga i att Sossarna som var drivande i frågan från början har bytt åsikt. Och att det är de s.k. liberala partierna som verkat för att det har gått igenom. Det är väl jag som är dum som vanligt, men jag förstår verkligen inte hur partier som säger sig värna om integriteten och inte vill att staten ska lägga sig i mer än nödvändigt kan rösta för något så jävla korkat.

Det är en märklig värld vi lever i när Ung Vänster sätter upp affischer där det står: "Vill ni ha det som i Sovjet?" och Moderaterna kallar sig för "Det nya arbetarpartiet". Jag säger som Mikael Wiehe: "Vem i hela världen kan man lita på?"

***

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vissa människor borde inte få ha körkort. Jag till exempel. Idag när jag skulle ta bilen från Karlstad upp till gården och skulle köra ut från parkeringen vid biblioteket råkade jag backa in i bilen som stod bakom mig. Tanten som ägde bilen blev som tur var inte särskilt arg, trots att jag backade såpass snabbt att det blev en buckla i plåten, men det lär ju kosta en slant i självrisk... Att jag aldrig lär mig någonting.

Fussball

Den stora frågan nu när Fotbolls-EM har börjat är inte vilket lag som kommer vinna, vem som kommer göra flest mål eller vilka bortförklaringar Lasse Lagerbäck kommer komma med när Sverige åker ur.
Nej, det som jag undrar mest av allt är hur man ens kan spela fotboll i Schweiz och Österrike. Det är ju bara berg överallt! Det kanske är därför som de är så dåliga. Jag förmodar att danska backhoppare har samma problem, fast tvärtom då.
I vilket fall är det en himla tur att det finns läktare och extrabollar. Det skulle inte vara kul att vara målvakt annars om man var tvungen att springa en mil nerför berget varje gång någon sköt utanför målet...