EU-undersökning - Utvärdering

Vi har haft undersökning här på bloggen igen och ett stort antal av de röstande trodde att EU står för "Ett (nytt) USA". "En Urk!", "Effektivt utanförskap" och "Evighetslånga utläggningar" var andra populära alterntiv.
Redaktionen kan nu avslöja att alla dessa svar var mer eller mindre rätt. Det enda som EU inte står för och som fanns med i listan var "Einars Underkläder" och "Erotiska Utbildningsdepartementet". I alla fall har inte vi sett till några sådana, men vi utesluter inte helt att de existerar.
Det enda alternativet som glädjande nog inte fick några röster var "Enerverande undersökningar". Vi på redaktionen tolkar det som att ni tycker att det är jättekul med undersökningar och kommer därför fortsätta med sådana titt som tätt.

Om två veckor kan ni förresten se till att EU blir något mindre Urk! och USA genom att rösta på Miljöpartiet. Om ni vill vara ännu duktigare kan ni kryssa i Carl Schlyter, förmodligen den smartaste och kunnigaste av alla EU-parlamentariker.

EU?

Om mindre än en månad är det EU-val. Med anledning av detta handlar veckans undersökning om just EU. Vad står egentligen EU för?
Ni svarar genom att kryssa i det eller de alternativ som ni tror är rätt i högerspalten. Observera att flera svar kan vara rätt.

Skoldebatter

Det börjar märkas att det är val till Europaparlamentet om bara en månad. De kommande veckorna kommer vara ganska fulla av debatter för min del. Idag var jag på Tingvallagymnasiet och medverkade i två debatter mot de andra ungdomsförbunden. Först pratade vi inför 3:orna och därefter inför 1:orna och 2:orna. Under den första debatten var det inte mer än kanske 20 personer i publiken och på den andra var det närmare 100. Lite konstigt ändå att de som går sista året på gymnasiet är så ointresserade av att komma och lyssna, det är ju ändå de som har möjligt att rösta och påverka.
Nåväl. Det gick väl ganska hyfsat. Lite skrämmande dock att så många ungdomar verkar tro att kärnkraft är den bästa lösningen på miljöproblem. Eller att vi inte bör satsa på att lösa klimatproblemen just nu eftersom det är finanskris... Såna påståenden är dock ganska enkla att bemöta. Vet man minsta lilla om hur brytningen av uran går till eller att det inte finns någon säker slutförvaring så inser man ganska snart att det inte alls är någon bra lösning. Mer satsningar på nya energikällor leder till fler gröna jobb, dessutom är det inte så dyrt att bygga vindkraftverk som många tror.
Lite värre var det när jag tvingades att försvara kvotering. Jag tycker ju inte att kvotering är någon jättebra lösning, vilket jag också påpekade. Det bästa vore ju förstås om arbetsgivarna verkligen såg till kompetens och inte till kön. Men så länge som de inte gör det så tror jag ändå att kvotering är något nödvändigt ont, åtminstone inom vissa yrkeskategorier.

Något som irriterar mig väldigt mycket under såna här debatter är när ungdomsförbunden säger saker som förvisso är väldigt bra, problemet är bara att deras moderpartier bedriver en helt annan politik. Till exempel var ju alla ungdomsförbund mot IPRED och även FRA om jag inte missminner mig. Ändå drevs båda delarna igenom i riksdagen. Jag skulle i alla fall inte vilja vara med i ett parti där ungdomsgenerationen vill något helt annat än de äldre. Som tur är har vi ju Grön Ungdom som faktiskt har exakt samma politik som Miljöpartiet. Det betyder inte att vi inte kan kritisera Miljöpartiet om de bedriver politik som till exempel strider mot partiprogrammet. Dessutom är jag ganska övertygad om att Miljöparti är det parti där unga har störst chans att delta även i de viktiga beslut som tas.
Men det var som sagt en ganska bra debatt ändå. Hoppas att resten bli lika lyckade.

Östersönder

Kom hem vid halv tre inatt efter att ha varit på Miljöpartiets kongress i Östersund hela helgen.
Det känns nästan inte som att jag har varit i Östersund eftersom det enda jag hann med att se av stan var när vi åkte buss till och från tågstationen. Däremellan har jag mest suttit inne i folkets hus, pratat med en massa människor, läst en massa papper och hållit upp röstkort. Lite synd kanske. Sist jag var i trakten såg jag inte heller något av stan eftersom vi var ute på en ö i Storsjön den gången. Men å andra sidan kanske inte Östersund i sig är så mycket att se. Dock är naturen jävligt vacker där uppe, det kan man inte neka till.

Så, vad är då intrycken av helgen?
Först och främst alla fina människor. Var kommer dom ifrån? Jag vet inte. Jag vet bara att jag blir väldigt lycklig varje gång jag åker på något sånt här större evenmang med Miljöpartiet. Lycklig över att se att det verkligen finns en massa människor som tror på förändring och som har fattat att det inte har så stor betydelse hur mycket pengar man har om det ändå inte finns någon jord kvar där man kan använda dem.
Det finns många som tycker att det är svårt att förhålla sig till Miljöpartiet eftersom vi inte vill placera in oss på höger-vänster skalan och för att åsikterna inom partiet spretar åt så många olika håll. Själv tycker jag nästan att det är det som är det bästa med partiet. Eftersom det fortfarande är ett relativt ungt parti så har man ännu inte fastnat i en massa gamla dogmer och den där svart-vita synen som präglar alla andra partier. Samtidigt finns det förstås en grundsyn på tillvaron som jag tror är gemensam för de flesta miljöpartister. Det handlar om en vilja att se till helheten och inte en massa sakpolitiska detaljer och att placera människan och naturen och inte pengar i centrum. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska sympatiskt.

De två största frågorna nu under helgen var förmodligen diskussionen om arbetslivstrygghet och hur vi ska förhålla oss till EU. Det sistnämnda har fått en viss uppmärksamhet i media. Vad jag stör mig lite på är att tidningarna gärna utmålar det som att Miljöpartiet har svängt helt i EU-frågan och plötsligt är väldigt positiva. Så är det givetvis inte. Jag tror knappt det finns några miljöpartister som är positiva till EU som det ser ut idag, däremot har insikten väckts hos många att det kommer behövas ett europeiskt samarbete i klimatfrågan och att EU, trots alla sina brister, kanske ändå är bästa forumet för att skapa ett sånt samarbete. Dessutom är det ju förstås som Annika Hirvonen, en väldigt ung men förbluffande klipsk tjej sa:
"EU har en katastrofal flyktingpolitik, blå planekonomi, låga ambitioner i miljöfrågan och centraliserad makt. Om vi går ur EU kommer allt det här vara ännu värre."

Själv tycker jag nog ändå att vi bör ha kvar kravet på utträde. Framförallt för trovärdighetens skull, jag tror många har svårt att greppa det där med att man kan vara emot någonting samtidigt som man vill ha kvar det. Och att åstadkomma ens den minsta förändring av EU verkar ju tämligen hopplöst åtminstonde om man ska tro på EU-parlamentarikern Carl Schlyter och han borde ju veta vad han talar om.
Men nu ska det i alla fall bli en medlemomsröstning i frågan så vi får väl se hur det slutar. Oavsett vad resultatet blir tror jag i och för sig inte att det förändrar så jättemycket.

Något som jag egentligen tycker är mycket intressantare och som också debatterades mycket är frågan om medborgarlön respektive trygghetssystem. Under våren har det hållits ett rådslag i Miljöparitet där olika förslag på hur ett trygghetssystem skulle kunna se ut har debatterats. Resultatet blev en modell där man samordnar arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen till ett mer enhetligt system än vad som är fallet idag. Frågan som kongressen skulle ta ställning till var om vi vill satsa på den här idén fullt ut eller om vi vill ha kvar vårt mål om medborgarlön som det står om i partiprogrammet. Resultatet blev någonting mittemellan, vi bestämde oss för att satsa på den här modellen nu men samtidigt ha kvar medborgarlönen som en långsiktig vision.


På vägen hem åkte vi tåg genom ett soligt och vackert Jämtland och Hälsingland samtidigt som jag lyssnade på Martin Hederos och Nina Ramsbys Visorna. Och där och då gick jag verkligen östersönder. Jag vill tro att det är nåt som bara händer där.