Eva sade till Adam: "Det är icke gott, att du är ensam Adam lille; därför kommer jag."
Dessa voro de första ord som yttrades på vår jord, och var och en som någonsin skrivit en uppsats och därigenom vet hur farliga första och sista meningar äro, skall därför icke förvånas, när jag säger, att detta till synes obetydliga yttrande blev betydligt ödesdigert. Dess omedelbara följd skildras i urkunderna sålunda:
"Och Adam tryckte henne till sitt bröst och sade..." Ja, vad han sade det kan göra detsamma, det var naturligtvis en gammal vanlig utsliten artighet.
På grund av detta samtal med ty återföljande sammanträffande är all vår svårighet att klara skivan uppkommen. Kort därefter blev nämligen såväl Adam som fru Eva Adamsson utkörda, som man säger, och uppskrivna i journalen, varefter de - liksom också alla deras efterkommande - fingo nedsatt sedebetyg.
Vem bär då skulden för denna sorgliga händelse, torde många fråga. Tal- och tryckfriheten! Det blir det enda möjliga svaret. Det skulle bara funnits en lag, som förbjudit vår i sin ungdom nog så koketta moder Eva att föra ett för en kvinna av hennes stånd så opassande tal och Adam att trycka henne till sitt bröst, och vi hade än idag sprungit barfota och glada omkring i Paradiset. Tal- och tryckfriheten var alltför obegränsad, därpå beror det, att vi nu varken får springa barfota eller glada.
- Pär Lagerkvist 1910
onsdag 12 mars 2008
tisdag 11 mars 2008
11/3 -08, molnigt
Är det inte märkligt att de saker som betyder mest för mig i hela världen också är det som jag ständigt måste påminna mig om för att inte glömma bort.
måndag 10 mars 2008
Meningen med livet, universum och allting
Igår kväll hade jag ett väldigt långt samtal med Conny. Jag tror vi satt och pratade i drygt tre timmar och efteråt kände jag mig väldigt trött och uttömd. Conny har nämligen fått den smått galna men samtidigt briljanta idén att intervjua folk för att förstå varför de tycker och tänker som de gör.
Vi diskuterade alltså frågor som vad jag anser är meningen med livet, hur jag ser på rätt och fel, min syn på döden, frihet, kärlek och andra lättsamma ämnen.
I äkta sokratisk anda drack vi också lite alkohol under intervjun, men inte mer än två öl var så jag betvivlar att det hade någon direkt effekt på resultatet. Hela samtalet spelades dessutom in. Tanken är att Conny ska lyssna igenom allting och försöka plocka ut det viktigaste för att sedan sammanställa det i skriftlig form. Det ska bli väldigt intressant att se slutresultatet.
En del av det som jag sa under intervjun är saker som känns så självklara för mig att jag sällan reflekterar över dem. Andra saker tänker jag på så gott som varje dag. Men oavsett vilket så kändes det väldigt bra att göra den här intervjun. Jag känner ofta att känslor och tankar aldrig blir riktigt konnkreta förrän jag har pratat om dem eller skrivit ner dem. På nåt sätt är det ju så att man inser saker som man inte gjort tidigare när man ser orden på ett papper eller hör sig själv säga dem. Det är ganska fantastiskt egentligen.
Om ni vill läsa intervjun - vilket jag förstås utgår från att ni vill, narcissistisk som jag är - så får ni ge er till tåls tills Conny har malt ner den till pappersmassa (vilket kan betyda alltifrån några dagar till flera månader). Sen kanske jag lägger upp den här på bloggen.
Vi diskuterade alltså frågor som vad jag anser är meningen med livet, hur jag ser på rätt och fel, min syn på döden, frihet, kärlek och andra lättsamma ämnen.
I äkta sokratisk anda drack vi också lite alkohol under intervjun, men inte mer än två öl var så jag betvivlar att det hade någon direkt effekt på resultatet. Hela samtalet spelades dessutom in. Tanken är att Conny ska lyssna igenom allting och försöka plocka ut det viktigaste för att sedan sammanställa det i skriftlig form. Det ska bli väldigt intressant att se slutresultatet.
En del av det som jag sa under intervjun är saker som känns så självklara för mig att jag sällan reflekterar över dem. Andra saker tänker jag på så gott som varje dag. Men oavsett vilket så kändes det väldigt bra att göra den här intervjun. Jag känner ofta att känslor och tankar aldrig blir riktigt konnkreta förrän jag har pratat om dem eller skrivit ner dem. På nåt sätt är det ju så att man inser saker som man inte gjort tidigare när man ser orden på ett papper eller hör sig själv säga dem. Det är ganska fantastiskt egentligen.
Om ni vill läsa intervjun - vilket jag förstås utgår från att ni vill, narcissistisk som jag är - så får ni ge er till tåls tills Conny har malt ner den till pappersmassa (vilket kan betyda alltifrån några dagar till flera månader). Sen kanske jag lägger upp den här på bloggen.
söndag 9 mars 2008
Utvärdering
Den 3:e till 9:e mars 2008 genomfördes en enkätundersökning på websidan http://kompromiss.blogspot.com. Syftet med undersökningen var att på ett empiriskt sätt klargöra besökarnas åsikter om sidan för att i fortsättningen kunna ha dessa åsikter i beaktande vid författande av nya inlägg.
Antalet personer som medverkade i undersökningen var 8 och de var fördelade på 52 olika kön och 37 olika nationaliteter. Resultatet ser ut som följer:
1. Vad tycker du om den här bloggen?
0% ansåg att bloggen var pretentiös och tramsig.
75% ansåg att bloggen var läsvärd för det mesta (eller t.o.m. riktigt bra).
0% hade aldrig läst bloggen tidigare.
25% ansåg att bloggen var bra men att det var för lite naket.
Kommentar: Pretentiöst trams har alltid varit ett ledord för Kompromissredaktionen, därför är det med viss besvikelse vi ser att vi tycks ha misslyckats en smula med denna föresats.
Det är förstås smickrande att se att en så övervägande del anser att bloggen är läsvärd, vi kan dock inte utesluta att detta enbart är fjäsk från deltagarnas sida.
Vad det gäller nakenbilder törs inte redaktionen utlova någonting på förhand, men vi lovar att ha synpunkten i beaktande vid nästa redaktionsmöte.
2. Vad tycker du om upphovsmannen till bloggen?
12,5% tycker att han är pretentiös och tramsig.
50% tycker att han är snäll och trevlig.
25% tycker att han är alkoholiserad ochdepressiv.
25% tycker att han är blyg och försynt.
12,5% tycker att han är knepig och svårbegriplig.
0% bryr sig inte.
25% tycker att han är bra men att det är för lite naket.
Kommentar: Eftersom åsikterna tycks gå isär här är det svårt att fälla något slutgiltigt omdömande. Vi kan helt enkelt bara konstatera att de medverkande i undersökningen är lika osäkra på var de har upphovsmannen som han är själv. Kanske är det till och med så att upphovsmannen inte bara är på ett sätt utan flera olika? Tanken svindlar.
3. Vad vill du se mer av på bloggen?
37,5% vill se mer musik.
37,5% vill se mer film.
50% vill se mer litteratur.
25% vill se mer serier.
25% vill se mer vetenskap.
37,5% vill se mer filosofi.
37,5% vill se mer psykologi.
37,5% vill se mer sport.
50% vill se fler dagboksanteckningar.
37,5& vill se fler noveller.
37,5% vill se fler dikter.
37,5% vill se mer politik.
37,5% vill se mer mer listor.
37,5% vill se fler reseskildringar.
50& vill se fler flygande pingviner.
37,5% vill se mer nakenbilder.
Kommentar: Även här är det mycket svårt att dra några egentliga slutsatser. Vi väljer att se resultatet som ett tecken på att det inte är någon större mening att gå väljarna till mötes eftersom alla vill så olika saker. Det där med demokrati är följaktligen överskattat.
Därför kommer vi att köra på ungefär som tidigare. Men ett löfte är i alla fall att det kommer komma fler flygande pingviner eftersom detta tycks vara en stark önskan hos flera. Måhända kommer det även ett inlägg om sport, i sådana fall curling eftersom det är den enda sport som redaktionen aktivt utövar och sätter något större värde i.
Slutligen vill vi återigen ta tillfället i akt att tacka alla medverkande. Tack vare er insats har 8 afrikanska barn fått en större chans till överlevnad.
Antalet personer som medverkade i undersökningen var 8 och de var fördelade på 52 olika kön och 37 olika nationaliteter. Resultatet ser ut som följer:
1. Vad tycker du om den här bloggen?
0% ansåg att bloggen var pretentiös och tramsig.
75% ansåg att bloggen var läsvärd för det mesta (eller t.o.m. riktigt bra).
0% hade aldrig läst bloggen tidigare.
25% ansåg att bloggen var bra men att det var för lite naket.
Kommentar: Pretentiöst trams har alltid varit ett ledord för Kompromissredaktionen, därför är det med viss besvikelse vi ser att vi tycks ha misslyckats en smula med denna föresats.
Det är förstås smickrande att se att en så övervägande del anser att bloggen är läsvärd, vi kan dock inte utesluta att detta enbart är fjäsk från deltagarnas sida.
Vad det gäller nakenbilder törs inte redaktionen utlova någonting på förhand, men vi lovar att ha synpunkten i beaktande vid nästa redaktionsmöte.
2. Vad tycker du om upphovsmannen till bloggen?
12,5% tycker att han är pretentiös och tramsig.
50% tycker att han är snäll och trevlig.
25% tycker att han är alkoholiserad ochdepressiv.
25% tycker att han är blyg och försynt.
12,5% tycker att han är knepig och svårbegriplig.
0% bryr sig inte.
25% tycker att han är bra men att det är för lite naket.
Kommentar: Eftersom åsikterna tycks gå isär här är det svårt att fälla något slutgiltigt omdömande. Vi kan helt enkelt bara konstatera att de medverkande i undersökningen är lika osäkra på var de har upphovsmannen som han är själv. Kanske är det till och med så att upphovsmannen inte bara är på ett sätt utan flera olika? Tanken svindlar.
3. Vad vill du se mer av på bloggen?
37,5% vill se mer musik.
37,5% vill se mer film.
50% vill se mer litteratur.
25% vill se mer serier.
25% vill se mer vetenskap.
37,5% vill se mer filosofi.
37,5% vill se mer psykologi.
37,5% vill se mer sport.
50% vill se fler dagboksanteckningar.
37,5& vill se fler noveller.
37,5% vill se fler dikter.
37,5% vill se mer politik.
37,5% vill se mer mer listor.
37,5% vill se fler reseskildringar.
50& vill se fler flygande pingviner.
37,5% vill se mer nakenbilder.
Kommentar: Även här är det mycket svårt att dra några egentliga slutsatser. Vi väljer att se resultatet som ett tecken på att det inte är någon större mening att gå väljarna till mötes eftersom alla vill så olika saker. Det där med demokrati är följaktligen överskattat.
Därför kommer vi att köra på ungefär som tidigare. Men ett löfte är i alla fall att det kommer komma fler flygande pingviner eftersom detta tycks vara en stark önskan hos flera. Måhända kommer det även ett inlägg om sport, i sådana fall curling eftersom det är den enda sport som redaktionen aktivt utövar och sätter något större värde i.
Slutligen vill vi återigen ta tillfället i akt att tacka alla medverkande. Tack vare er insats har 8 afrikanska barn fått en större chans till överlevnad.
torsdag 6 mars 2008
Om himlen finns är jag förlorad
Klockan är 03:13 och jag kan som vanligt inte sova.
Jag har ägnat en stor del av dagen åt att läsa om Pär Lagerkvists liv och författarskap. Och jag måste säga att ju mer jag läser desto mer fascinerad blir jag av honom och intresserad av att läsa fler böcker än de jag hittills läst (Dvärgen, Sibyllan och novellsamlingen Onda Sagor).
Ett centralt tema i Lagerkvist böcker är ju, som ni kanske vet, det religiösa tvivlet, sökandet efter en mening och längtan tillbaka till barndomens trygghet.
Jag har själv aldrig varit kristen men jag kan verkligen identifiera mig i de där känslorna. Jag vill ju också tro på nåt. Jag vill att det ska finnas nåt som kan vägleda mig, nåt som kan berätta för mig hur jag ska göra, nåt som jag kan känna trygghet i.
Det kanske är kärlek jag söker. Det är väl det och det skulle vara löjligt att påstå att jag inte tror på kärleken för det gör jag ju och jag ser ju bevis på den varenda dag men det är bara det att... jag har så svårt att landa i den. Jag har så svårt för att känna mig trygg ens i kärleken.
På min gravsten ska det stå: "Han gjorde så gott han kunde."
Och mer än så kan ingen bli.
Jag har ägnat en stor del av dagen åt att läsa om Pär Lagerkvists liv och författarskap. Och jag måste säga att ju mer jag läser desto mer fascinerad blir jag av honom och intresserad av att läsa fler böcker än de jag hittills läst (Dvärgen, Sibyllan och novellsamlingen Onda Sagor).
Ett centralt tema i Lagerkvist böcker är ju, som ni kanske vet, det religiösa tvivlet, sökandet efter en mening och längtan tillbaka till barndomens trygghet.
Jag har själv aldrig varit kristen men jag kan verkligen identifiera mig i de där känslorna. Jag vill ju också tro på nåt. Jag vill att det ska finnas nåt som kan vägleda mig, nåt som kan berätta för mig hur jag ska göra, nåt som jag kan känna trygghet i.
Det kanske är kärlek jag söker. Det är väl det och det skulle vara löjligt att påstå att jag inte tror på kärleken för det gör jag ju och jag ser ju bevis på den varenda dag men det är bara det att... jag har så svårt att landa i den. Jag har så svårt för att känna mig trygg ens i kärleken.
På min gravsten ska det stå: "Han gjorde så gott han kunde."
Och mer än så kan ingen bli.
måndag 3 mars 2008
Marknadsundersökning
Ända sen jag började med det här med bloggande har min tanke varit att skriva om allt möjligt, oavsett om det är någon som vill läsa det eller inte. Men även om jag skiter i vad ni tycker så är jag ju ändå nyfiken i en strut (vilket konstigt uttryck förresten, vem fan är nyfiken på strutar?). Så därför har jag tänkt att för första och kanske enda gången göra en lite undersökning.
Eftersom det här är en blogg och inte ett företag så är det inte säkert att jag tar någon hänsyn till vad ni tycker. Men jag tycker ändå att ni ska ta chansen och tycka till. Det är nämligen bra att tycka saker. Det visar att man är en upplyst och engagerad person. Och en sån vill man ju vara.
Eftersom vi har någonting som heter yttrandefrihetslagen i Sverige så kan jag tyvärr inte begränsa ert tyckande (om vi hade bott i t.ex. Kina hade ett tänkbart scenario kunnat vara att jag sa att ni får tycka vad ni vill bara ni tycker som jag tycker, men det funkar tyvärr inte här). Men eftersom en del av er kanske inte har fantasi nog att komma med egna åsikter så har jag ändå tagit fram lite alternativ som ni kan välja mellan. Men det går alltså också bra att inte välja något av alternativen utan komma med helt andra åsikter.
Ni får fram till på fredag på er att tycka saker, sen har jag tänkt göra en sorts sammanställning och utvärdering av resultatet för att se om det faller mig till belåtenhet (om det inte gör det kanske jag gör om hela proceduren igen tills det blir som jag vill, så brukar man göra i exempelvis EU-parlamentet).
Det enklaste sättet att tycka till på är att skriva en kommentar, om ni av någon anledning vill vara lite mer privata i ert tyckande går det också bra att maila mig på: vallevilleva alfakrull hotmail punkt com.
1. Vad tycker du om den här bloggen?
a) pretentiös och tramsig
b) för det mesta läsvärd
c) vet inte, jag har aldrig läst den tidigare
d) bra, men det är för lite naket
2. Vad tycker du om upphovsmannen till bloggen?
a) pretentiös och tramsig
b) snäll och trevlig
c) alkoholiserad och depressiv
d) blyg och försynt
e) knepig och svårbegriplig
f) vem fan bryr sig?
g) bra, men det är för lite naket
3. Det här vill jag se mer av på bloggen:
a) musik
b) film
c) litteratur
d) serier
e) vetenskap
f) filosofi
g) psykologi
h) sport (jag kan ingenting om sport, men om det är nån som vill läsa om sport så kan jag väl försöka skriva någonting)
i) dagboksanteckningar
j) noveller
k) dikter
l) politik
m) listor
n) reseskildringar
o) flygande pingviner
p) nakenbilder!
Tack för att du tog dig tid och svarade på de här frågorna.
Kompromissredaktionen älskar dig kompromisslöst.
Eftersom det här är en blogg och inte ett företag så är det inte säkert att jag tar någon hänsyn till vad ni tycker. Men jag tycker ändå att ni ska ta chansen och tycka till. Det är nämligen bra att tycka saker. Det visar att man är en upplyst och engagerad person. Och en sån vill man ju vara.
Eftersom vi har någonting som heter yttrandefrihetslagen i Sverige så kan jag tyvärr inte begränsa ert tyckande (om vi hade bott i t.ex. Kina hade ett tänkbart scenario kunnat vara att jag sa att ni får tycka vad ni vill bara ni tycker som jag tycker, men det funkar tyvärr inte här). Men eftersom en del av er kanske inte har fantasi nog att komma med egna åsikter så har jag ändå tagit fram lite alternativ som ni kan välja mellan. Men det går alltså också bra att inte välja något av alternativen utan komma med helt andra åsikter.
Ni får fram till på fredag på er att tycka saker, sen har jag tänkt göra en sorts sammanställning och utvärdering av resultatet för att se om det faller mig till belåtenhet (om det inte gör det kanske jag gör om hela proceduren igen tills det blir som jag vill, så brukar man göra i exempelvis EU-parlamentet).
Det enklaste sättet att tycka till på är att skriva en kommentar, om ni av någon anledning vill vara lite mer privata i ert tyckande går det också bra att maila mig på: vallevilleva alfakrull hotmail punkt com.
1. Vad tycker du om den här bloggen?
a) pretentiös och tramsig
b) för det mesta läsvärd
c) vet inte, jag har aldrig läst den tidigare
d) bra, men det är för lite naket
2. Vad tycker du om upphovsmannen till bloggen?
a) pretentiös och tramsig
b) snäll och trevlig
c) alkoholiserad och depressiv
d) blyg och försynt
e) knepig och svårbegriplig
f) vem fan bryr sig?
g) bra, men det är för lite naket
3. Det här vill jag se mer av på bloggen:
a) musik
b) film
c) litteratur
d) serier
e) vetenskap
f) filosofi
g) psykologi
h) sport (jag kan ingenting om sport, men om det är nån som vill läsa om sport så kan jag väl försöka skriva någonting)
i) dagboksanteckningar
j) noveller
k) dikter
l) politik
m) listor
n) reseskildringar
o) flygande pingviner
p) nakenbilder!
Tack för att du tog dig tid och svarade på de här frågorna.
Kompromissredaktionen älskar dig kompromisslöst.
söndag 2 mars 2008
Kent - Löfbergs Lila Arena 1/3
Den 22:a november 2002 såg jag Kent för första gången i Löfbergs Lila Arena i Karlstad. Den där spelningen har blivit lite speciell för mig eftersom det var en av de första gångerna som jag var på en stor spelning (jag hade i och för sig sett Bruce Springsteen på Stadion i Stockholm några år tidigare, men då hade jag sittplats rätt långt bak vilket förtog en del av glädjen).
Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg sådär jättemycket av Kentspelningen 2002 men jag minns i alla fall att jag var väldigt imponerad. I synnerhet tyckte jag att det var coolt att de visade skivomslag som de inspirerats av på en storbildsskärm under den avslutande "747".
Igår var jag där igen. Samma lokal, samma band. Enda skillnaden är att jag och Jocke Berg har blivit några år äldre. En del har hänt men samtidigt ganska lite.
Jag har faktiskt inte sett Kent någon gång under de år som gått mellan dessa två gånger. Jag missade den där omtalade tältturnén eftersom jag var någon annanstans när de spelade i Karlstad och sen har det helt enkelt inte blivit av. Men när syrran för några månader sen frågade om jag hade lust att hänga med så tackade jag ja utan någon större tvekan.
Det är förstås en minutiöst regisserad spelning. Bakgrundsfilmerna är oklanderligt snygga, ljudet är kanske inte fantastiskt men bra och låtlistan känns överlag rätt välvald. Jag hade i och för sig tyckt att det hade varit roligt om de hade spelat åtminstone någon låt från någon av de två första skivorna, men samtidigt kan jag förstå att det inte gör det. Det hade kanske brutit av lite väl mycket, dessutom lär de väl vara rätt trötta på till exempel "Blåjeans" och "Kräm (Så nära får ingen gå)".
Varför publiken blir överlycklig av att höra två av deras sämsta låtar "Kärleken väntar" och "Max 500" är för mig en gåta, men det säger förmodligen mer om karlstadspubliken än om Kent. Det känns i alla fall bra att vi slipper höra "FF" och allsång till "Sverige".
Spelningens roligaste ögonblick är förresten när en kille som står brevid mig i publiken skriker "Sami!" och Jocke Berg svarar: "Vad vill du Sami? Det är ju mig det handlar om! Det är MITT ego!". Det är nästan lika kul som att de valde att döpa en skiva till "The hjärta & smärta EP" eller att de låter en barnkör sjunga "Man blir trött på ditt jävla gnäll" på en låt på den skivan.
Överhuvudtaget verkar hela bandet vara på gott humör under kvällen och sånt är ju kul.
Fram till extranumren är det en okej spelning men inte mer än så. Extranumren känns dock så nära perfektionism man kan komma (på ett bra sätt). Första extranumret är, till min och många andras glada förvåning, "Kevlarsjäl" som Jocke tillägnar Harri. Därefter spelar dem "Berlin" (ett av de tre bästa spåren från den nya skivan) och så förstås den alltid lika vackra "747". Det sista extranumret blir "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" och det känns som en väldigt värdig avslutning.
Om jag hade varit fem år yngre hade spelningen kanske fått 5/5 men eftersom jag numera måste tänka på min image som bitter kulturrecensent så får de nöja sig med 3 av 5 popluggar.
Familjen, som spelade förband, var förresten riktigt bra. Synd bara att det var högst fem personer i publiken som dansade.
Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg sådär jättemycket av Kentspelningen 2002 men jag minns i alla fall att jag var väldigt imponerad. I synnerhet tyckte jag att det var coolt att de visade skivomslag som de inspirerats av på en storbildsskärm under den avslutande "747".
Igår var jag där igen. Samma lokal, samma band. Enda skillnaden är att jag och Jocke Berg har blivit några år äldre. En del har hänt men samtidigt ganska lite.
Jag har faktiskt inte sett Kent någon gång under de år som gått mellan dessa två gånger. Jag missade den där omtalade tältturnén eftersom jag var någon annanstans när de spelade i Karlstad och sen har det helt enkelt inte blivit av. Men när syrran för några månader sen frågade om jag hade lust att hänga med så tackade jag ja utan någon större tvekan.
Det är förstås en minutiöst regisserad spelning. Bakgrundsfilmerna är oklanderligt snygga, ljudet är kanske inte fantastiskt men bra och låtlistan känns överlag rätt välvald. Jag hade i och för sig tyckt att det hade varit roligt om de hade spelat åtminstone någon låt från någon av de två första skivorna, men samtidigt kan jag förstå att det inte gör det. Det hade kanske brutit av lite väl mycket, dessutom lär de väl vara rätt trötta på till exempel "Blåjeans" och "Kräm (Så nära får ingen gå)".
Varför publiken blir överlycklig av att höra två av deras sämsta låtar "Kärleken väntar" och "Max 500" är för mig en gåta, men det säger förmodligen mer om karlstadspubliken än om Kent. Det känns i alla fall bra att vi slipper höra "FF" och allsång till "Sverige".
Spelningens roligaste ögonblick är förresten när en kille som står brevid mig i publiken skriker "Sami!" och Jocke Berg svarar: "Vad vill du Sami? Det är ju mig det handlar om! Det är MITT ego!". Det är nästan lika kul som att de valde att döpa en skiva till "The hjärta & smärta EP" eller att de låter en barnkör sjunga "Man blir trött på ditt jävla gnäll" på en låt på den skivan.
Överhuvudtaget verkar hela bandet vara på gott humör under kvällen och sånt är ju kul.
Fram till extranumren är det en okej spelning men inte mer än så. Extranumren känns dock så nära perfektionism man kan komma (på ett bra sätt). Första extranumret är, till min och många andras glada förvåning, "Kevlarsjäl" som Jocke tillägnar Harri. Därefter spelar dem "Berlin" (ett av de tre bästa spåren från den nya skivan) och så förstås den alltid lika vackra "747". Det sista extranumret blir "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" och det känns som en väldigt värdig avslutning.
Om jag hade varit fem år yngre hade spelningen kanske fått 5/5 men eftersom jag numera måste tänka på min image som bitter kulturrecensent så får de nöja sig med 3 av 5 popluggar.
Familjen, som spelade förband, var förresten riktigt bra. Synd bara att det var högst fem personer i publiken som dansade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)