14. Ane Brun

Ja ja. Jag vet att Ane Brun kommer från vårt västra grannland, men hon har faktiskt bott i Stockholm i ganska många år nu så jag tycker nog att hon kan få vara med på den här listan ändå.
Jag gillade Ane redan första gången jag hörde henne, jag tror det var i något Musikbyrån-program för ett antal år sen. Sen dess har hon dykt upp då och då men jag har kanske inte lyssnat riktigt så mycket på henne som hon förtjänar.

Det känns som att hon fyller upp något tomrum som annars skulle ha funnits i svensk musik. Det finns gott om popprinsessor, inåtvända indiesångerskor, jazz- och vissångerskor. Men det inte finns inte så många som sjunger sådär bluesigt, raspigt och coolt som Ane Brun gör. Jag läste någonstans att Ani Difranco är en av hennes stora förebilder och det känns ju inte helt förvånande. Ibland låter hon till och med ganska mycket som Difranco, som i det här klippet till exempel. Men vad gör det? En nordisk Ani Difranco är verkligen inte fy skam.