Klimataktion, filmfestival och loppmarknad

I lördags deltog jag i en klimataktion som Grön Ungdom Göteborg anordnade. Aktionen gick ut på att några satt i en gummibåt och låtsades vara sommarturister från framtiden medan jag och några till försökte få folk att skriva på vykort till Fredrik Reinfeldt där vi ber honom att ta sitt ansvar på klimatförhandligarna i Köpenhamn. Det var en av de mest lyckade aktionerna jag har varit med på; välorganiserad, positiv stämning och bra gensvar. Jag kan tillägga att vi gjorde en liknande aktion i Karlstad för nästan tre år sen, när jag var alldeles ny i Grön Ungdom. Den var inte alls lika välplanerad men vi hade rätt kul den gången också.
Man kan förstås alltid diskutera vilken effekt den här typen av aktioner har. Jag tror inte att Reinfeldt kommer lägga om hela sin politik på grund av några näsvisa miljöaktivster, dessutom har han ju inte makt nog att åstadkomma förändringar helt på egen hand. Men jag tror ändå att den här typen av aktioner har ett visst värde. Dels för att skapa mer miljömedvetenhet hos folk i allmänhet, dels för att det alltid är kul när det händer oväntade saker på offentliga och platser och, sist men inte minst, för att skapa sammanhållning inom en grupp.
Dessutom var GP där och skrev en artikel som ni kan läsa här.


Efter aktionen gick jag till Hagabion där det anordnades fri filmfestival. Jag hann med att se tre olika filmer av skiftande kvalité.

Hanna Skölds debutfilm Nasty Old People är ganska annorlunda för att vara en svensk film. Filmen handlar om 19-åriga Mette som är nynazist och jobbar inom hemtjänsten. På grund av sin tuffa attityd får hon ta hand om de gamlingar som ingen annan klarar av att hantera. Gamlingarna är charmerande och underhållande - här finns till exempel den excentriske författaren som helst vill klara sig på egen hand, en sexgalen hundraåring och en tant som är rädd för allt och alla. De är givetvis karikatyrer men det gör dem inte mindre roliga. Bitvis känns det som att Amelié från Monmartre möter svensk diskbänksrealism á la Roy Andersson, och det är ju inte helt fel.
Det enda felet med filmen är att Hanna Sköld inte nöjer sig med att underhålla utan även vill få in något budskap i stil med "alla människor kan förändras till det bättre". Men karaktärerna är lite för platta för att filmen ska få något riktigt djup. Till exempel förstår jag inte varför Mette blev nazist, vilket är ett problem eftersom det då är svårt att sätta sig in i vad hon är för typ av person.
Men Nasty old people sticker i alla fall ut på den svenska biomarknaden och det är förvånande att den inte har fått gå upp på fler biografer.

Jag såg även en amerikansk independentfilm som hette Cactuses. Filmen kretsar kring ungdomsbrottslingen Simon vars far helt har gett upp hoppet om honom. En dag när Simon är hemma hos en gammal dam för att lägga om golvet upptäcker han en garderob som är full av presenter. Han stjäl några av dem men får sedan dåligt samvete och för att gottgöra sitt brott får han jobba på tantens kaktusfarm.
Temat liknar det i Nasty old People men Cactuses känns på något sätt betydligt trovärdigare.
När jag såg filmen hakade jag upp mig på att det var ett så långsamt tempo; alla karaktärer både rörde sig och pratade ganska segt. Jag kunde riktigt bestämma mig för om det var för att det var dåliga skådespelare eller om det var för att skapa en särskild atmosfär. Först i efterhand fick jag reda på att filmen, som spelades upp via en dator, hade haft fel uppspelningshastighet. Det förklarar också varför den var ungefär 45 minuter längre än den skulle ha varit egentligen... Kanske kommer jag att tycka att den är ännu bättre om jag någon gång får se den i rätt hastighet.

Sist jag såg en riktigt usel finsk Star Trek-parodi - Star Wreck: In The Pirkinning. Man ska kanske inte ställa för höga krav på en amatörfilm som är gjord av några Star Trek-entusiaster. I synnerhet om man, som jag, aldrig har förstått storheten i Star Trek och tycker att det är en parodi i sig själv. Jag ska också medge att den rent stilmässigt är ganska snygg och välgjord. Tyvärr hjälper inte det när skämten är så otroligt platta och förutsägbara. Den är dessutom alldeles för lång för sitt eget bästa.



På söndagen åkte jag och Anna till Kvibergs marknad där vi gjorde följande "fynd":

En tavla med en fiolspelande clown
En lp-skiva med djungelboken
En trasig leksakssynth
2 blomkrukor
En spargris
En finsk plåtburk
2 blixtlås

Det är ganska fascinerande hur mycket rent skräp man kan hitta på den där typen av marknader. Men det har ju sin charm förstås och ibland kan man ju faktiskt hitta en del fina och användbara saker.


Slutligen kan jag rapportera att vi har fått hem två pallar med ved så vi ska slippa frysa i vinter.