20. Ulla Billquist

Det blev ju nästan lite läsarstorm kring mitt förra inlägg. Först ett dödshot, sen ett argt hot om att bryta sig in i mitt hus, därefter en massa spekuleranden och muttranden. Men det är väl kul att man för en gångs skull kan engagera lite.
Faktum är att jag inte hade bestämt mig för vilka artister som skulle komma med på listan när jag skrev inlägget i fredags. Några stycken kändes dock mer eller mindre självskrivna. Efter att ha läst alla kommentarer har jag dock blivit påmind om flera stycken som jag kanske skulle ha glömt annars, så tack allihopa!

Arbetet med listan har gått till på följande sätt: Först skrev jag ner cirka femtio namn på bra kvinnliga artister. Därefter började jag med den svåra biten nämligen att stryka de som inte skulle komma med. Det gick ganska bra ner till tjugo men sen tog det stopp. Följdaktligen blir det en lista på inte bara tio utan tjugo sångerskor.
Håll i hatten för nu börjar vi.


Jag har alltid varit väldigt svag för krigsromantik. Sorgfulla avsked, tappra soldater, ljuva återföreningar och stark längtan är sådant som får mitt hjärta att bulta lite snabbare.
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte har hört så mycket med Ulla Billquist förutom den här låten. Kanske är hon inte någon oförglömlig sångerska egentligen, men just i den här sången tycker jag att hennes röst passar in så fantastiskt bra.
Låten ifråga skrevs 1940 av signaturen Jokern (Nils Perne) och spelades in samma år med Ulla Billquist bakom mikrofonen. Den blev en av de populäraste svenska melodierna under andra världskriget, något av en svensk motsvarighet till Vera Lynn's "We'll Meet Again". Men till skillnad från "We'll Meet Again" är "Min soldat" väldigt komisk. Trots det sjunger Billquist som om hon menade varje ord.

Den finaste strofen i låten tycker jag är den här:

Sen gick vi på dans
ett bord för två i alkov
han sa inte mycket
Nej, han nicka och sov
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige


Saliga äro de som sover.