Göteborg vs. Stockholm

Går det att hitta göteborgska motsvarigheter till typiska stockholmsfenomen och vice versa? Den frågan underhöll oss jag och några andra med en kväll i Malmö för ungefär ett halvår sen. Svaret var: Ja, i ganska hög utsträckning. En del jämförelser som vi kom fram till var väl kanske inte helt klockrena men man kan ändå se att båda städerna, trots alla skillnader, ändå har vissa saker gemensamt. Jag minns inte riktigt alla saker vi pratade om men jag tänkte i alla fall redovisa några av sakerna vi diskuterade samt några andra som jag har kommit att tänka på vid senare tillfällen.
Först bara lite om vilket förhållande jag har till städerna:
Jag flyttade till Göteborg, eller strax utanför om man ska vara nogräknad, för ungefär två månader sedan. Innan dess hade jag inte varit mycket alls i staden. Stockholm har jag tillbringat desto mer tid i eftersom många släktingar och vänner har bott eller bor där. Men jag har aldrig varit där längre än en månad i sträck. Man skulle alltså kunna gissa att jag har ungefär lika stark koppling till båda städerna.


Sergels Torg - Drottningtorget
Det kanske inte hänger riktigt lika många pundare på Drottningtorget som på "Plattan", men båda platserna är likväl den självklara och centrala mötespunkten. På dessa platser huserar såväl flöjtspelande indianer som skrikande demonstranter.
Sett till kulturutbudet så är det dock kanske snarare Götaplatsen som är Göteborgs mostsvarighet till Sergels Torg.

Slussen - Brunnsparken
Jag tänker här framförallt på deras roller som knutpunkter för kollektivtrafiken, men även dessa platser är ju vanliga mötespunkter. Brunnsparken har inte en lika lång historia som Slussen, däremot kan den stoltsera som Sveriges mest trafikerade kollektivtrafikknutpunkt, i alla fall om man ska tro Wikipedia.

Gamla Stan - Haga
Städers äldsta stadsdelar brukar dra till sig turister lika effektivt som flugor dras till avföring och Göteborg och Stockholm är inga undantag. Skillnaden, som jag har uppfattat det, är att Haga inte är fullt lika turistifierat som Gamla Stan och att det faktiskt går att bo där utan att betala jättesummor.

Södermalm - Majorna/Linnéstaden
På Söder och i Majorna flockas konstnärspacket. Här sitter man på caféer och dricker kaffe latte och spyr galla över borgarna. Här behöver man inte gå många meter för att stöta på något schysst sunkhak som säljer öl för tjugo spänn. Linnégatan torde för övrigt vara Götets motsvarighet till Götgatan.

Medborgarplatsen - Järntorget
När jag delade ut tidningar på Söder så brukade det alltid stå en polisbil parkerad vid Medborgarplatsen. Järntorget sägs vara den plats i Göteborg där flest våldsrelaterade brott sker. Kanske inte så konstigt, med tanke på att det finns gott om krogar runt båda platserna.
Vid Järntorget finns också gamla Folkets hus där LO och ABF huserar och vid Medborgarplatsen finns Medborgarhuset med bibliotek och badhus.

Drottninggatan - Kungsportsavenyn
Det finns förstås ingen riktig motsvarighet till Avenyn i Stockholm. Drottninggatan är väl ungefär en fjärdedel så bred och ger därför inte riktigt samma boulevardkänsla. Men det är i alla fall till dessa gator som de shoppingsugna turisterna dras.

Nu orkar jag inte komma på fler idag. Vad har ni för några förslag?

Mitt liv som tidningsbud - sista delen

När jag kom till jobbet inatt frågade Carlos om det var min sista arbetsdag.
"Jag tror att jag har en natt kvar" svarade jag. Varpå Carlos gick iväg för att kontrollera i sin pärm där det stod att det var min sista natt. Och inte mig emot, den sista veckan har varit sjukt jobbig och stressig så jag är rätt glad att det är klart nu.
"Du kan lägga sakerna i hörnet där när du är klar och skjuta in IR-läsaren under dörren" sa Carlos.
Inget "tack för den här tiden". Inget "det var roligt att ha dig här". Jag har ju bara jobbat i en månad så jag förväntadde mig väl inte att han skulle bjuda på tårta och krama om mig men någonting kunde han väl ha sagt åtminstone. Men det är väl inte riktigt Carlos stil. Han är lite som en sån där fotbollstränare från något öststatsland. Stenhård och disciplinerad. Min andra chef, Hans, är betydligt snällare. Han skulle säkert ha sagt något trevligare. Men skit samma.

Åker tillbaka till Karlstad på tisdag eller onsdag. Sen fortsätter jag till Göteborg på torsdag. Lyckades efter lite trassligheter fixa en biljett till Way Out West trots allt tack vare en snäll syster som var villig att låna ut 1500 kronor.
Efter Way Out West funderar jag på att sova i två veckor eller nåt. Det skulle vara rätt skönt. Idag sov jag en kontinuerlig sömn i nästan åtta timmar (gick upp för ungefär en timme sen) för första gången på länge. Annars har det mest blivit några timmar här och några timmar där den senaste tiden.

Så. Om jag skulle försöka sammanfatta min månad i Stockholm. Jag har inte riktigt hunnit med så mycket som jag hade tänkt mig. jag hade bland annat planerat att jag skulle ta tag i mitt strandade romanprojekt igen och försöka gjuta nytt liv i det. Det har jag inte gjort. Jag trodde också att jag skulle få tid att läsa alla de där böckerna som jag har tänkt att jag ska läsa. Det har jag inte heller gjort (jag har läst två böcker under tiden som jag har varit här - "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist och "Slutet på världsnyheterna" av Anthony Burgess). Samtidigt har jag ju ändå hunnit med en hel del. Jag har varit på fyra gratiskonserter (Anna Järvinen, Alf, Nina Ramsby och Detektivbyrån). Jag har träffat kompisar, gått på bio och tagit en massa promenader. Så det har väl varit rätt lyckat får man säga. Jag tror dock inte att jag kommer jobba som tidningsbud någon mer gång, eller flytta till Stockholm. Men det får framtiden utvisa.

Jag har återigen haft planer på att flytta in i ett kollektiv till hösten, men även denna gång gick planerna i stöpet. Men jag deppar inte så mycket för det. Jag har det rätt bra där jag bor också.

Mitt liv som tidningsbud - del 2

Jag har egentligen inte så mycket nytt av värde att förtälja om jobbet. Det lunkar på so to say. Har fått ett eget kvarter nu, det börjar vid Södermalmskyrkan på Götgatan fortsätter runt hörnet på seven-eleven upp på Ölandsgatan och sen en liten bit på Östgötagatan och Gotlandsgatan. Det passar rätt bra eftersom det är nästan precis där jag bor (för er som inte vet det så bor jag för närvarande på åttonde våningen i en lägenhet på Bjurholmsgatan). Jobbigt bara att jag måste gå upp till Tjärhovsgatan innan jag börjar dela ut för att hämta tidningarna.
Rundan tar ungefär två timmar att gå. Jobbigast är det på Ölandsgatan där det är fullt med innergårdar utan hiss. Natten till måndagen frågade jag om jag kunde få en trakt till eftersom den här går så snabbt. Det gick bra, jag blev tilldelad ett ungefär lika stort kvarter som inte heller ligger så långt härifrån. Jag var rätt utmattad när jag var klar med båda kvarteren men det ger i alla fall lite klirr i kassan. Det är dock osäkert om jag kommer få fortsätta ha två kvarter, beror på om någon av de som är sjukskrivna nu kommer tillbaka.

I övrigt sover jag till tre och ägnar eftermiddagarna och kvällarna åt att utforska staden. Idag vaknade jag dock vid halv sex på morgonen eftersom jag var ledig under natten och lyckades somna relativt tidigt.
Tog en promenad med farmor till Mosebacke och Katarina kyrka. Såg på Cornelis grav, lyssnade på lite orgelmusik och käkade lunch på terassen. Därefter tog vi t-banan till Kungsholmen, strosade runt där en stund och skildes sedan åt vid Rålambshovsparken eftersom farmor började bli trött i benen. Hon åkte tillbaka hem och jag fortsatte över Västerbron och sedan längsmed Hornsgatan tills jag kom hit igen. Det var en rätt ordentlig men skön promenad (okej, att gå över Västerbron var kanske inte en helt angenäm upplevelse - jag har svårt att tänka på annat än självmord när jag går där). Stötte helt oförhappandes ihop med Olof inne på Mickes skivor vid Hornstull också. Vi hann växla några ord innan han var tvungen att dra vidare.

Ni får ursäkta om jag börjar bli tjatig men jag älskar verkligen Stockholm. Som man älskar en människa man har stött på några gånger men just lärt känna. Broarna, taknockarna, parkerna, gränderna... Men samtidigt finns det saker som stör mig. Saker som jag inte riktigt kan klä i ord men som gör att Stockholm aldrig kommer bli min stad.