Allianten är här för att stanna

Igår fick jag bob hunds nya EP Stumfilm. Den har ett väldigt fint omslag där bandmedlemmarna ser ut som skräckkabinettsdockor. Dock har den (precis som förra skivan) inget texthäfte vilket gör att man får försöka höra och tolka Thomas Öbergs rotvälska vilket inte alltid är det lättaste. Ett lite komiskt exempel är första låten som heter "Leker krig". När vi lyssnade på den för första gången frågade Anna:
"Sjunger han alliansen är här för att stanna?"
"Ja, det låter som det", svarade jag.
Vi lyssnade på den en gång till och kom fram till att han inte sjöng alliansen utan allianten. Detta gjorde det hela lite mystiskt men samtidigt lite roligt. Allianten låter ju som något konstigt sagomonster i stil med heffaklumpen. Det skulle också ha varit ganska typiskt Thomas Öberg, lite spexigt och svårtolkat på samma gång. Men det rådde ju ändå ingen tvekan om att han egentligen menade alliansen, i synnerhet som nästa textrad gick "sköt du ditt så sköter jag mitt".

Men när vi lyssnade på den ännu en gång så hörde vi plötsligt att han inte sjöng vare sig alliansen eller allianten utan "alla hjärtan är här för att stanna". Det ser ju inte så lika ut när man skriver det men ni vet hur det kan vara när man har bestämt sig för att någonting låter som någonting. I raden efter sjunger han för övrigt inte "sköt du ditt så sköter jag mitt" utan "sköt du mitt så sköter jag ditt".

Men håll med om att det hade varit roligare med "Allianten är här för att stanna".

Om att få finnas till

"En del människor tycker inte att personer som Conny Nimmersjö ska få finnas till. Och det är just för att det finns människor som tycker att Conny Nimmersjö inte ska få finnas till som bob hund tycker att han ska få finnas till."

Thomas Öberg på Arvikafestivalen.

bob hund, Cirkus 2/5

En sak ska ni ha klart för er, pojkar och flickor. bob hund handlar inte om nostalgi. I alla fall inte om man med nostalgi menar att det var bättre förr. bob hund har funnits i 18 år och gjort 411 spelningar. Jag har sett blygsamma 3 av dem, ändå vågar jag påstå att de inte har blivit ett dugg sämre - nya skivan står sig bra i jämförelse med de tidigare och energin och spelglädjen verkar inte ha minskat med åren.

Kvällen till ära har de inte bara ett utan två förband - Pascal, som följt med dem på deras andra sverigespelningar, samt, exklusivt för Cirkus, Robert Johnson & Punchdrunks.
Jag gillar Pascal. De spelar sina låtar, enkelt och rakt, som en autostrada in i hjärtat. Bäst är nog ändå låtarna från den senaste skivan, Galgberget. Det vilar någonting suggestivt över dem. Som om apokalypsen var här när som helst. Texterna är i samma klass som Olle Ljungströms - enkla, träffsäkra och fyndiga.
Robert Johnson and Punchdrunks är kanske bra i små doser. Det låter som melodier hämtade ur någon Tarantino-rulle och Robert Johnson är faktiskt rätt cool, särskilt när han lutar sig ut över publiken och ser ut som Mick Jagger. Men i längden blir det ändå en aning sövande.

bob hund kliver på scenen strax efter nio och öppnar med två låtar från den nya skivan - "Tinnitus i hjärtat" och "Bli aldrig som oss, bli värre". Det är bra men det dröjer ett tag innan konserten griper tag om mig på allvar. Sen följer några gamla favoriter, "Dusseldorf" och "15 år bakåt och 15 år framåt". Den sistnämnda hade jag faktiskt inte väntat mig men det var väldigt roligt att de spelade den.
Efter att ha spelat i cirka en timme och varvat hits som "Ett fall och en lösning" och "Nu är det väl revolution på gång?" med "Blommor på brinnande fartyg" och andra låtar från den nya skivan går de av scenen för första gången. Men självklart kommer de tillbaka, inte bara en gång som alla andra band, utan fyra gånger. Bäst är det andra extranumret då de spelar sina kanske tre bästa låtar i rad: "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag", "Mer än så kan ingen bli" och "Allt på ett kort". Det var mer än jag hade vågat hoppas på. Gitarrkaoset i "Det skulle vara lätt..." hade i och för sig kunnat få fortsätta i tio minuter till för min del men att de över huvud taget spelar den känns som den bästa present man kan få. Konserten hade kunnat sluta där. Thomas Öberg säger mycket riktigt efter detta att "konserten är slut för länge sen, det här är bara efterfesten". Efterfesten består av "Hörlurar", "En som stretar emot" och slutligen "Dansa efter min pipa".

Och så det där om nostalgi. Så länge vi låter våra liv styras av börser som går upp och ner och så länge som det anses som något eftersträvansvärt att vara glättig och ytlig, så länge behövs bob hund. Så länge behövs det någon som vågar sätta en trafikkon på huvudet, ställa sig på två högtalare och tala om för oss hur saker egentligen ligger till. Det handlar inte om nostalgi, det handlar bara om känslan av att det är någonting som har gått jävligt snett och att det är vår förbannade plikt att rätta till det.

"Vi har väl aldrig sagt att du är ful? Vi har väl alltid skickat kort till jul? Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, jag är en idiot. Men mer än så kan ingen bli".
Det skulle kunna vara vara världens vackraste rader tillsammans med det här mellansnacket:
"bob hund säger tack så mycket.
bob hund säger också: Alla som står på gästlistan får köra in fingrarna i öronen, för den sista delen av den här låten går bara till dom som har betalat full entré.
Vi säger också till YouTube-generationen: Stoppa ner era jävla mobiltelefoner och kameror nu, sluta filma, era jävla losers, och befinn er på konserten i 40 sekunder till, ok?"

"Om du säger att den här konserten är legendarisk så är den det. För det finns ingen som kan motbevisa dig" säger Thomas också vid ett annat tillfälle.
Jag säger att den var legendarisk.

(och här får ni ändå ett youtube-klipp för att ni ska få någon känsla för hur bra det var, det kommer förstås aldrig i närheten av att vara på plats, men ändå).

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

2008-07-06 - Bob Hund @ Orange. FOTO: Björn Bergenheim/ROCKFOTO

Egentligen är det alldeles för tidigt att recensera bob hunds nya skiva. Jag har bara hunnit lyssna på den 4-5 gånger och bob hund är ett band som kräver tid.
Första gången jag hörde bob hund fattade jag ingenting. Nästa gång jag hörde dem tyckte jag att det var bra men jag fattade inte riktigt vad som var så bra. Först när jag hade köpt en skiva och lyssnat lite mer på dem började bitarna falla på plats. Lite så tror jag att det är med den här skivan också.

Det har gått åtta år sen deras senaste skiva med nya låtar, vilket märks. Visserligen känner man igen många av de typiska bob hund-ljuden; de gnissliga gitarrerna, syntharna, de kryptiska texterna... Men det är ändå något som är annorlunda. Det är inte lika mycket attack i låtarna men desto mer synthar och trummaskiner. Följden blir att det känns lite mer dansant, fast på ett ganska stelbent sätt. "Dansmusik, dansmusik som det inte går att dansa till" som Tomas Öberg sjunger i en av låtarna. Kanske beror trummaskinerna på att trummisen Mats Andersson valt att lämna bandet (eller har han det? det verkar vara lite oklart). Istället spelar Christian Gabel trummor på några av låtarna.
Rock-Tomas texter är kanske mer kryptiska än någonsin. Det är inte lika många one-liners som på de senaste skivorna men tar man sig tid och lyssnar på texterna är de som vanligt väldigt bra. "Rösterna blir fler men karaktärerna färre, bli aldrig som oss bli värre!" som han sjunger i en låt känns som ett ganska typiskt bob hund-statement. Pratsången i "Fantastiskt" är också ganska underhållande. Mina favoriter på skivan såhär långt är annars singeln "Tinnitus i hjärtat" och "Blommor på brinnande fartyg". Den sista innehåller för övrigt ett helt sjukt gitarrsolo.

Annars kan jag bara precis som Per Sinding-Larsen konstatera att det är skönt med ett band som inte gör det lätt för sig. För första gången är inte texterna utskrivna i omslagshäftet vilket kan kännas lite irriternade men är antagligen gjort för att de som köper skivan verkligen ska lyssna på den och inte bara ha på den som bakgrundsmusik. När bob hund var som störst, runt 2000, med hittar som "Nu är det väl revolution på gång?" och "Ska du hänga med? Nä!!" så hade de bara kunnat köra på i samma fotspår och tryggat pensionen. Istället valde de att ta en lång paus och återkomma med något helt annat. I en intervju 1993 sa Conny Nimmersjö att de mycket väl skulle kunna spela in skivor med bara fisljud eftersom bob hund är oberäkneliga. Det gäller i högsta grad än idag.

Tinnitus i hjärtat

Idag släpptes bob hunds nya singel. De som har varit på någon av de få konserter som de har gjort under de senaste åren har förmodligen redan hört den, men det är ju kul att äntligen kunna lyssna på den när man vill.
Låten heter alltså "Tinnitus i hjärtat". Det är inte deras bästa låt någonsin, men bra är den. Framförallt är det roligt att äntligen få höra Tomas Öbergs vassa lyrik igen.


Vi har tinnitus i hjärtat
på grund av i morse
vi hör signaler vi inte förstår
som väcker känslor vi inte förmår

Som ett norrsken
en sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är oerhörd
men den drabbar oss mest
med sin försening

Från solsystem
till nervsystem
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt
från genombrott
till sammanbrott
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt

Att känna alla
eller ingenting alls
sväljer du krav-märkt
eller tuggar du grishals?
Mina problem
har skaffat sig egna drömmar
mitt synsätt har spruckit upp
och fått nya lösa sömmar

Från solsystem
till nervsystem
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt
från genombrott
till sammanbrott
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt

Från solsystem
till nervsystem
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt
från genombrott
till sammanbrott
15 sekunder av allt
15 sekunder av allt

Vi har tinnitus i vårat hjärta


Jag tycker inte att det är någon överdrift att påstå att det inte finns någon annan svensk textförfattare som skriver lika obegripliga men ändå klockrena texter.
Dessutom är omslaget sedvanligt snyggt, som ni kan se här ovan.

Köp låten här.

Hundens år

En lång tids väntan är snart över. Den 25 mars 2009 släpper bob hund äntligen en ny skiva. I samband med detta gör de också en liten turné. Var och när de spelar kan ni se här.

bob hund har i nuläget två hemsidor som utgör sig för att vara officiella, bobhund.nu och bob-hund.com. De har också en Myspacesida. Ingen av dessa nämner dock någonting om att en ny skiva är på gång, bob-hund.com skriver visserligen om de nya spelningarna men inte som någon nyhet utan bara om man trycker på spelningar. Jag nås istället av nyheten via en facebookgrupp, jag litar dock på att det stämmer (det skulle vara konstigt om någon bara har hittat på ett datum).
Kompromissredaktionen ser fram emot den nya skivan med stor spänning. Vi noterar också att bandet gör nästan lika många spelningar i Norge och Danmark som i Sverige, vilket vittnar om att de är stora inte bara i Sverige utan även i övriga delar av Norden. Tyvärr har de inte någon inplanerad spelning i Karlstad, däremot i Göteborg och Stockholm så man får väl se till att masa sig dit.

Det kvittar vad den kinesiska almanackan säger - 2009 kommer bli hundens år.

Tinnitus i hjärtat

För nästan exakt två år sen såg jag bob hund för första gången när de spelade på det då alldeles nyöppnade Debaser Medis. Ikväll såg jag dem några hundra meter längre ner på Söder, vid Eriksdalsbadet.
Det kändes som att åtminstone Tomas Öberg hade gått och laddat för det här ett bra tag. Det är fan helt otroligt att så mycket överskottsenergi kan rymmas i en så tanig kille. Det dröjer bara några låtar innan han slår sönder ett vitt plastbord. Sen deklamerar han att det är publiken som är bob hund och bandet som är publik och att vi inte ska lita på honom bara för att han står på en scen med en mikrofon i handen.
Man kan väl tycka att de gör det lite väl lätt för sig genom att riva av "Nu är det väl revolution på gång?!" och "Ska du hänga med? Nä!!" precis i början av spelningen. Men å andra sidan spelar de också den kanske inte så kända "Dubbel tvekan" också kör dom två nya låtar. Och de hoppar över självklara favoriter som "Istället för musik: förvirring", "Sista beställningen" och "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag". Men det är i alla fall fantastiskt.

Två saker är lite tråkiga. Det ena är att de bara får spela en timme eftersom det finns människor som tror att folk går och lägger sig klockan 23 på en lördagkväll. De hade ju lätt kunna fylla i alla fall en timme till. Det andra är att dagens andra bra spelningar som Joel Alme, Radio Dept., Hidden Cameras och Familjen tyvärr bleknar lite brevid det här (absolut inget ont om dem, men det är ändå bob hund som jag kommer att komma ihåg bäst från den här festivalen).

Den bästa låten är "Allt på ett kort" tätt följd av "Ett fall och en lösning" och "En som stretar emot". Det är inte nästan, det är precis.

Musik för folk som inte kan bete sig som folk

Upptäckte just, till min stora glädje, att någon vänlig person har lagt upp hela den dokumentärfilm om bob hund som gjordes 1999. Den heter "bob hund - En film av Dan Sandqvist och Martin Kann".
Videon har varit slutsåld i flera år så jag har inte sett den tidigare, bara några korta klipp.

Den är kanske inte så bra egentligen. Eller så är den det. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Det är i alla fall en väldigt enkel och opretentiös dokumentär. Lite klipp från turnébussen, några "hemma hos"-reportage, några klipp från livespelningar m.m. Roligast är kanske dansken i andra delen som inte har lyssnat på musik på flera år men som nu har gått och sett bob hund eftersom han hörde att de var inspirerade av Captain Beefheart och "den där Lou Reed". Nu är han tillfreds.

Första delen hittar ni här, sen är det bara att klicka sig vidare.

Om mindre än två veckor kommer förresten bob hund göra en spelning på Popaganda, detta är givetvis något som vi på redaktionen ser fram emot med stor förtjusning. Ryktas om att en ny skiva är på väg också. Jag tippar på att titeln på den kommer bli samma som det här inläggets rubrik. Eller kanske "Tinnitus i hjärtat".

Min lön kommer fem veckor försent!

Trodde för ett ögonblick att jag kanske skulle ha råd att åka på Way Out West ändå. Lönen för jobbandet i slutet av juni gav mer än jag hade förväntat mig. Men så slog det mig plötsligt att det är ju inte juli och augusti som är hyresfria när man bor i studentlägenhet utan juni och juli. Alltså betalade jag ingen hyra i slutet av maj. Alltså ligger det en räkning någonstans hemma i lägenheten som jag har gjort mitt bästa för att förtränga.
Och någon lön för trapprännandet får jag ju inte förrän den 25:e augusti. Fuck that.

När ska världen inse vilken begåvning jag är? Ska man behöva ta livet av sig bara för att folk ska fatta hur fantastisk man är eller vad är det frågan om?

I'm five years ahead of my time. Minst.

15 år bakåt - 15 år framåt

Idag fick jag reda på, från flera olika håll, att mitt gamla favoritband bob hund ska spela live igen i sommar. Expressen kallar det för en comeback. Och visst det kan man förstås kalla det om man vill. De har ju bara gjort en enda spelning de senaste fem åren och det är sju år sen de släppte sitt senaste album. Men oavsett om de ger sig ut på turné och släpper en ny skiva eller om det nu bara blir de här 2-3 spelningarna så skulle jag nog ändå inte vilja kalla det för en comback. Jag tycker det är ett ganska missvisande begrepp. bob hund har ju funnits under hela den här tiden, de har bara inte spelat in någonting nytt, istället har bandmedlemmarna sysselsatt sig med andra projekt. Och ska man tro titeln på deras "Best of"-skivas så kommer de inte splittras de närmaste 100 åren.
Det är lite samma sak som med Broder Daniel. De finns liksom alltid även när de inte syns.

Jag tycker det är väldigt sympatiskt med den typen av band. Det finns ju egentligen ingen anledning att ge ut någonting om man inte har lust eller inte tycker att det är bra. Tomas Öberg sa till och med i en intervju för något år sen att bob hund har spelat in en massa nya låtar men det är inte alls säkert att de kommer att ges ut.
Tyvärr verkar de flesta artister tro att de måste ge ut en skiva åtminstone varannat år annars finns de inte. Och på sätt och vis är det väl så också. Vi lever ju i ett snabbkonsumtionssamhälle där man lätt riskerar att bli bortglömd om man inte gör något väsen av sig. Men det borde inte vara så.

Tro nu inte att jag tycker att det är dåligt att bob hund ska spela live igen. Jag blev jätteglad när jag hörde det och jag skulle tycka det var jättekul om de verkligen är på gång med en ny skiva (förutsatt att den är bra då förstås).
Men poängen med det här inlägget är bara att ibland måste man låta saker och ting få ta sin tid.

Jorden kommer att bestå
i sin bana runtom solen
fastän vi håller på
vi är stumma av förvåning