2008-07-06 - Bob Hund @ Orange. FOTO: Björn Bergenheim/ROCKFOTO
Egentligen är det alldeles för tidigt att recensera bob hunds nya skiva. Jag har bara hunnit lyssna på den 4-5 gånger och bob hund är ett band som kräver tid.
Första gången jag hörde bob hund fattade jag ingenting. Nästa gång jag hörde dem tyckte jag att det var bra men jag fattade inte riktigt vad som var så bra. Först när jag hade köpt en skiva och lyssnat lite mer på dem började bitarna falla på plats. Lite så tror jag att det är med den här skivan också.
Det har gått åtta år sen deras senaste skiva med nya låtar, vilket märks. Visserligen känner man igen många av de typiska bob hund-ljuden; de gnissliga gitarrerna, syntharna, de kryptiska texterna... Men det är ändå något som är annorlunda. Det är inte lika mycket attack i låtarna men desto mer synthar och trummaskiner. Följden blir att det känns lite mer dansant, fast på ett ganska stelbent sätt. "Dansmusik, dansmusik som det inte går att dansa till" som Tomas Öberg sjunger i en av låtarna. Kanske beror trummaskinerna på att trummisen Mats Andersson valt att lämna bandet (eller har han det? det verkar vara lite oklart). Istället spelar Christian Gabel trummor på några av låtarna.
Rock-Tomas texter är kanske mer kryptiska än någonsin. Det är inte lika många one-liners som på de senaste skivorna men tar man sig tid och lyssnar på texterna är de som vanligt väldigt bra. "Rösterna blir fler men karaktärerna färre, bli aldrig som oss bli värre!" som han sjunger i en låt känns som ett ganska typiskt bob hund-statement. Pratsången i "Fantastiskt" är också ganska underhållande. Mina favoriter på skivan såhär långt är annars singeln "Tinnitus i hjärtat" och "Blommor på brinnande fartyg". Den sista innehåller för övrigt ett helt sjukt gitarrsolo.
Annars kan jag bara precis som Per Sinding-Larsen konstatera att det är skönt med ett band som inte gör det lätt för sig. För första gången är inte texterna utskrivna i omslagshäftet vilket kan kännas lite irriternade men är antagligen gjort för att de som köper skivan verkligen ska lyssna på den och inte bara ha på den som bakgrundsmusik. När bob hund var som störst, runt 2000, med hittar som "Nu är det väl revolution på gång?" och "Ska du hänga med? Nä!!" så hade de bara kunnat köra på i samma fotspår och tryggat pensionen. Istället valde de att ta en lång paus och återkomma med något helt annat. I en intervju 1993 sa Conny Nimmersjö att de mycket väl skulle kunna spela in skivor med bara fisljud eftersom bob hund är oberäkneliga. Det gäller i högsta grad än idag.
3 kommentarer:
jag gillar den, jag har inte heller hunit lyssna in mig, jag tycekr det låter mycket bob hund ändå, men utvalda delar, inte så mycket av rockpunkiga bob hund, mer åt ner på jorden och förträngda problem typ. Och kom igen ungdomar, det lite schlageraktiga. Jag gillar också blommor på fartyg-låten, och den som är som någon lite sciencefictionaktig berättelse, tinnitus i hjärtat och den sista, än så länge. Fast jag tycker det är lite larvigt att inte skriva texterna i häftet, alla kan inte skånska, faktiskt, vi behöver lite hjälp med översättningen
och den som inte är så mycekt text i, hypnotiserande, ... tappade allt men behöll mer än jag hade tror jag texten går, den är riktigt bra!
Bra skrivet! Har inte lyssnat på hela skivan än, men det är bara en tidsfråga.
Nu hoppas jag att Bear Quartet kan göra en lyckad comeback.
Skicka en kommentar