Sonic/Skägg/Skrivande

Jag har preumererat på musiktidningen Sonic sen början av 2004, alltså nästan fem år. Men när jag fick hem ett nytt inbetalningskort för någon vecka sen så åkte det direkt i soporna.
Varför då kan man fråga sig. Tycker jag att tidningen har blivit mycket sämre på sista tiden? Nej, egentligen inte.
Jag tror det beror på två saker. Det ena är att jag läser mer om musik på internet nuförtiden, på bloggar och annat. Behovet av en fysisk tidning som skriver om musik känns därför inte lika starkt längre. Den andra orsaken är att jag faktiskt har blivit mindre intresserad av att läsa om musik. När jag började prenumerera på tidningen läste jag den från pärm till pärm och försökte kolla upp allt som verkade bra och som jag inte hade hört tidigare. Nuförtiden bläddrar jag igenom den en gång och lyssnar på den medföljande cd-skivan 2-3 gånger. Därefter förpassas den till en hylla där den ligger och samlar damm. Och då känns det inte riktigt som att det är värt att prenumerera på tidningen. Jag tror jag har fått en viss övermättnad vad det gäller musikrecensioner också. De flesta tycker ändå ungefär samma saker. Nu när typ all musik man kan önska sig finns bara ett musklick bort så tycker jag också att musikrecensionen till viss del har spelat ut sin roll.



Har jag nämnt att jag har fått glasögon förresten? Det är ett led i mitt försök att se ut som en äkta kulturnörd. Ett annat är att jag försöker odla något som med lite god vilja skulle kunna kallas för skägg. Om man inte vill vara så snäll kan man kalla det för "ojämn ansiktsbehåring".



Det går åt helvete med C-uppsatsen. Jag har faktiskt försökt jobba den här veckan, men jag har så svårt att hålla mig till ämnet, jag snöar bara in på en massa andra saker hela tiden. Dessutom är Lillian Feders Madness In Literature en fruktansvärt tråkig bok.



Jag undrar om inte Mauro Scoccos "Till dom ensamma" är världens bästa låt ändå. Lyssna bara på pianot, det är sjukt snyggt.

Kapten Möllers kartotek

Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist är en av de bästa romaner jag har läst och jag hatar den. Det är fan helt omöjligt att skriva någonting om bokfan utan att snurra till det. Den är så listigt skriven att det ser ut som om man ska kunna lösa gåtan, men hur man än gör så är det ändå någon bit i pusslet som inte passar in.
Men samtidigt. När man tror att man är någonting på spåret och prövar olika teorier mot varandra för att se om det stämmer, då är det bättre än sex.

C-uppsats och en titt i bokhyllan

Idag inleddes arbetet med min C-uppsats i litteraturvetenskap. Jag har spikat ämne och börjat göra lite research för att hitta de böcker som eventuellt skulle kunna vara användbara.
Jag har haft en viss beslutsångest inför valet av ämne. Först var jag inne på att analysera någon bok av Göran Tunström, främst på grund av att jag tycker att Juloratoriet är en av de absolut bästa böcker som har skrivts på svenska. Men valet föll ändå till slut på Per Olov Enquist, också en lysande författare. När jag väl bestämt mig för detta funderade jag på andra böcker som jag skulle kunna jämföra med Enquists och fastnade till slut för klassikernas klassiker, Miguel de Cervantes Don Quijote som jag tycker har vissa tematiska likheter med Kapten Nemos bibliotek. Syftet blev därmed följande:

Att se och jämföra hur huvudkaraktärerna i Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist och Don Quijote av Cervantes använder sig av litteraturen för att förstå och tolka sin egen livssituation.

Jag kommer därmed komma in på frågor som om litteratur både kan ha skadlig och positiv påverkan, vad vi betraktar som galenskap och hur både Enquist och Cervantes använder sig av metafiktiva grepp.

Att få tag på sekundärlitteratur till böckerna ser jag inte som något stort problem. Don Quijote anses ju av många vara världens första och kanske bästa roman och det har säkert skrivits åtskilliga hyllmeter om den. Enquist författarskap finns också bra belyst i olika avhandlingar. Problemet blir snarare att sålla bland litteraturen och få fram det som kan vara värdefullt för min uppsats.

Efter attt jag hade bestämt mig för det här uppsatsämnet kom jag på något helt annat som också skulle vara väldigt intressant. Nämligen en jämförelse mellan Sven Delblancs tragisk-heroiska estetik, så som den tar sig uttryck i Eremitkräftan, Grottmannen, Speranza och Jerusalems Natt, och Franz Kafkas syn på den moderna människan som ett offer, oförmögen att förändra sin situation (jag är ganska nöjd med den formuleringen). Eventuellt sparar jag det ämnet till min D-uppsats nästa termin.

I alla fall innebär detta att jag kommer sitta försjunken i diverse avhandlingar och knappast ha så mycket tid eller ork till att läsa särskilt mycket annat. Men några "underhållningsromaner" ska jag väl unna mig också. När jag tittade igenom min bokhylla förut så såg jag att jag har väldigt många olästa böcker där som jag är sugen på att läsa. Men jag kommer förmodligen inte kunna läsa alla dessa böcker inom en överskådlig framtid. Därför tänkte jag se om det finns någon av följande som ni har läst och kan rekomendera extra mycket:

John Ajvide Lindqvist - Pappersväggar
Stig Claesson - På palmblad och rosor
Don DeLillo - Kroppskonstnären
Per Olov Enquist - Sekonden
Per Olov Enqvist - Nedstörtad Ängel
Andrew Sean Greer - Max Tivolis bekännelser
Bob Hansson - Gunnar
Kari Hotakainen - Löpgravsvägen
Jonas Hassen Khemiri - Montecore
Bengt Ohlsson - Gregorius
Daniel Sjölin - Världens sista roman
Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
Göran Tunström - Maskrosbollen
Göran Tunström - Tjuven
Klas Östergren - Orkanpartyt

Shoot.