Rödgrönrosa?

I senaste numret av Fria Tidningen skriver Anna-Klara Bratt att Vänsterpartiet har allt att vinna på att sträcka ut en hand till Feministiskt Initiativ. Jag tror hon har rätt. Eller rättare sagt, jag tror inte att bara Vänsterpartiet utan även Miljöpartiet och kanske till och med Socialdemokraterna hade vunnit på att aktivt välkomna Feministiskt Iniativ till det gemensamma samarbetet. Vi hade kunnat ha en rödgrönrosa allians istället för bara en rödgrön.

För faktum är ju att Feministiskt Iniativ i de flesta sakpolitiska frågor ligger ganska nära både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att påstå att F! skulle vara ett enfrågeparti, som t.ex. Piratpartiet, håller inte. Det är ungefär som att säga att Miljöpartiet är ett enfrågeparti. Både MP och F! tar avstamp i en ideologi och en analys av samhället, men istället för att placera rättvisefrågan eller frihetsfrågan i centrum av analysen så utgår man från miljön och jämställdheten. Dock ska det tilläggas att den feministiska samhällsanalysen har många likheter med den socialistiska (i alla fall om vi pratar om radikalfeminism och queerfeminism). Det är knappast en slump att Gudrun Schyman var vänsterpartist.

Trots dessa likheter så är alltså F! inte med i det rödgröna samarbetet och det kan förstås finnas olika anledningar till detta. En anledning är att F! aldrig har suttit i riksdagen eller regeringen. De är därmed inte ett självklart och etablerat politiskt parti på samma sätt som S, V och MP. Det kan också vara så att Socialdemokraterna anser att F! ligger alltför långt ifrån deras ideologi och kärnväljare. Men det kan också vara så att F! själva helt enkelt inte vill ingå i något samarbete med de andra partierna.
Det kan finnas en poäng i att inte ingå i något politiskt etablissemang, man kan stå vid sidan av och kritisera och bedriva opinionsbildande arbete. Detta var en linje som även MP under en lång tid drev. Men jag tror ändå att det finns en risk att de skjuter sig själva i foten om de resonerar så.

Jag vet många personer som gärna skulle rösta på Feministiskt Initiativ men som helt enkelt inte vågar eftersom det känns som "en bortkastad röst". Det vill säga att om F! inte lyckas ta sig över riksdagsspärren, vilket alla opinionsundersökningar tyder på att de inte kommer att göra, så har ju rösterna på F! inte någon praktisk betydelse och då hade man kanske hellre röstat på något annat parti. Det blir ett moment 22 för om alla resonerar på detta sätt så kommer ju F! heller aldrig att komma in i riksdagen.
Dock tror jag att om F! hade fått arbeta fram en valplattform tillsammans med de rödgröna och om man tydligt hade markerat att en röst på F! också är en röst på det rödgröna blocket så hade de nog haft betydligt större chans att ta sig in i riksdagen.

Den utveckling som har skett de senaste åren, där alla partier har rört sig mer och mer mot mitten av den politiska skalan och där vi har fått två politiska block som står mot varandra, är på många sätt tråkig. Man kan till och med säga att det är förödande för demokratin. Men det är viktigt att tänka på att de båda blocken fortfarande består av sju politiska partier med olika utgångspunkter. Media spelar en väldigt viktig roll i det här sammanhanget. Istället för att framställa det som någonting negativt att partierna inom blocken har svårt att komma överens tycker jag att man borde se det som något positivt. De ska inte tycka likadant om allting. Om de gjorde det så hade vi lika gärna kunnat avskaffa partiväsendet. Visst är det bra om man har någorlunda gemensamma ståndpunkter om man man tänker sig att man ska regera tillsammans. Men om partierna inte bråkade en massa innan de nådde fram till en gemensam kompromiss så skulle ju hela den politiska debatten dö ut.

Hur som helst så tror jag att både Feministiskt Initiativ och De rödgröna skulle ha mycket att vinna på om de samarbetade. Det är givetvis försent i det här valet men kan kanske vara någonting som är värt att tänka på inför nästa.

Bränna pengar

Jag blir så trött på folk som inte fattar poängen med Feministiskt Initiativs aktion härmodagen då de eldade upp 100 000 kronor.
Det hela är ju egentligen mycket enkelt:

1. Det finns en orättvis lönefördelning i Sverige - Män tjänar mer än kvinnor (100 000 kronor ska tydligen motsvara så mycket pengar som går till män istället för kvinnor varje minut eller något sånt).
2. Feministiskt Initiativ vill göra folk uppmärksamma på detta.
3. Istället för att köpa en dyr annons i någon dagstidning som förmodligen inte skulle ge särskilt stor uppmärksamhet så väljer de att göra ett mediejippo av det genom att elda upp pengarna.
4. Pengarna skänktes till Feministiskt Initiativ av två reklamsnubbar just för detta ändamål. De har själva sagt att de förmodligen skulle ha köpt en båt eller någon onödig lyxpryl för pengarna om de inte hade valt att skänka bort dem.

Det här är inte första gången som någon bränner upp pengar och förmodligen inte den sista heller. Ändå blir folk väldigt upprörda. Vi har ju fått lära oss ända sedan vi var små hur viktigt det är med pengars värde och att man ska vara aktsam om sina pengar. Det ligger förstås en poäng i det. Vår värld är uppbyggd av pengar och 100 kronor kan betyda skillnaden mellan liv och död för oerhört många. Samtidigt är det ytterst sällan som någon ifrågasätter vår lyxkonsumtion.

Aktionen blir alltså inte bara en kritik mot ojämställda löner utan också mot det konstiga förhållande vi har när det gäller pengar. Å ena sidan har vi en enorm respekt för pengar som sådana, å andra sidan har vi inte alls så stor respekt för vår faktiska konsumtion. Men problemet i världen är ju inte att det finns för lite pengar. Problemet är hur de pengar som faktiskt finns fördelas. Mellan män och kvinnor, mellan rika och fattiga och mellan I-världen och U-världen. Det är något som borde diskuteras betydligt mer.