Tankar för dagen

Det finns som bekant en väldig massa bloggar i vårt avlånga land (ja, inte bara i detta land förresten utan även i andra mer eller mindre avlånga länder).

En del skriver om mode och en del skriver om sport.
Någon skriver långt och en annan skriver kort.
Vissa bloggar är röda och andra är blå.
Någon kan vara rosa och en annan kan va grå.
Ibland skrivs det om pop och ibland om politik.
Ja, det finns bloggar om nästan allt, till och med gymnastik!


Vad jag dock har lite svårt för att förstå är varför så många väljer att nischa sig på bara ett ämne. Friheten i att ha en blogg tycker jag ligger i att man kan skriva om precis vad man vill utan så mycket eftertanke.
Samtidigt tycker jag i och för sig att det kan vara rätt roligt med smala och nördiga bloggar, som serietidningsbloggar exempelvis. Det finns nästan inget finare än människor som gräver ner sig väldigt djupt i någonting. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag blir alltid väldigt rörd av den typen av hängivenhet och brinnande intresse.
Själv skulle jag dock ha svårt för att begränsa mig på det sättet. Jag vill ju skriva om allt. Därför blir också den här bloggen ganska spretig. Men det är så jag vill ha det, och jag tror inte att det skulle kunna vara på något annat vis.


Nog om detta. Idag har Peik namnsdag, i alla fall enligt min väggalmanacka. I min fickkalender står det att det är Nils som har namnsdag. Tydligen är de inte riktigt överens. Förklaringen skulle kunna vara att väggalmanackan är tryckt i Finland och finnarna kanske har roat sig med att kasta om namnen och trycka in ett finskt namn här och var. Peik låter ju onekligen ganska finskt.
Men om det nu inte är Peik utan Nils som har namnsdag så innebär det att jag har namnsdag eftersom jag heter Nils i andranamn. Om så är fallet tycker jag att världen har varit dålig på att uppmärksamma detta. Jag skulle vilja att en koreansk gosskör kom och ställde sig utanför mitt fönster för att framföra gratulationssånger. Det skulle vara något det. Men icke. Jag får därvidlag taga saken i egna händer och sjunga en sång till mig själv. Den går såhär:

Hej du Nils, din gamle skurk
har du pengar i din burk?
Nej det har jag ej
men glad jag är ändå
för elefanter är så små

Hurra!
Hurra!
Hurra!
Hurra!