En del låtar finns som bekant i väldigt många olika versioner. Do You Wanna Dance? är en sån låt. Den skrevs ursprungligen av Bob Freeman 1958 och har sen dess spelats in av alla möjliga artister, från Cliff Richards till The Ramones. Men vilken version är egentligen bäst?
Jag tänkte ge er chansen att avgöra själva genom att lägga upp några videor som jag hittade på Youtube. Själv håller jag nog mammorna och pappornas version från 1966 som den bästa inspelningen (jag tror Jens Lekman är benägen att hålla med mig) och Beach Boys version, som förmodligen är den mest välkända, som god tvåa. Men Cliff Richards & The Shadows har nog de coolaste movesen. Och Japonesian Ball Foundation förtjänar också någon sorts stilpoäng eftersom de är så underbart japanska.
Bobby Freeman
Cliff Richards & The Shadows
The Beach Boys
The Mamas & The Papas
Bette Middler
The Ramones
Japonese Ball Foundation
Visar inlägg med etikett Beach Boys. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Beach Boys. Visa alla inlägg
onsdag 4 juni 2008
torsdag 10 april 2008
Wild & Crazy
För några dagar sen gjorde jag något helt galet. Jag var in på Knastret (Karlstads numera enda skivaffär) och köpte fyra skivor med band som jag aldrig hade hört förut!
Nej jag skojade bara... Även om jag kan flippa ut ibland så finns det vissa gränser till och med för en sån som mig.
Jag köpte förvisso 4 skivor, men det var alla tämligen säkra kort. Beach Boys Sunshine Dream, Paul Simons Graceland, Roxy Musics Avalon och Beethovens symfoni Nr. 9 i D-moll med Frankfurt Symphonie-orchester i ledning av Walter Goehr. Samtliga på vinyl.
De enda av dessa artister som jag inte lyssnat så mycket på tidigare är Roxy Music. Jag vet inte om jag tyckte skivan var sådär jättebra heller men den var billig och omslaget var snyggt, vilket jag tycker är det viktigaste när man köper vinylskivor.
Så, nu vet ni det och kan sova i trygghet.
Nej jag skojade bara... Även om jag kan flippa ut ibland så finns det vissa gränser till och med för en sån som mig.
Jag köpte förvisso 4 skivor, men det var alla tämligen säkra kort. Beach Boys Sunshine Dream, Paul Simons Graceland, Roxy Musics Avalon och Beethovens symfoni Nr. 9 i D-moll med Frankfurt Symphonie-orchester i ledning av Walter Goehr. Samtliga på vinyl.
De enda av dessa artister som jag inte lyssnat så mycket på tidigare är Roxy Music. Jag vet inte om jag tyckte skivan var sådär jättebra heller men den var billig och omslaget var snyggt, vilket jag tycker är det viktigaste när man köper vinylskivor.
Så, nu vet ni det och kan sova i trygghet.
Etiketter:
Beach Boys,
Beethoven,
Paul Simon,
Roxy Music,
skivnörderi
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)