En del låtar finns som bekant i väldigt många olika versioner. Do You Wanna Dance? är en sån låt. Den skrevs ursprungligen av Bob Freeman 1958 och har sen dess spelats in av alla möjliga artister, från Cliff Richards till The Ramones. Men vilken version är egentligen bäst?
Jag tänkte ge er chansen att avgöra själva genom att lägga upp några videor som jag hittade på Youtube. Själv håller jag nog mammorna och pappornas version från 1966 som den bästa inspelningen (jag tror Jens Lekman är benägen att hålla med mig) och Beach Boys version, som förmodligen är den mest välkända, som god tvåa. Men Cliff Richards & The Shadows har nog de coolaste movesen. Och Japonesian Ball Foundation förtjänar också någon sorts stilpoäng eftersom de är så underbart japanska.
Bobby Freeman
Cliff Richards & The Shadows
The Beach Boys
The Mamas & The Papas
Bette Middler
The Ramones
Japonese Ball Foundation
Visar inlägg med etikett The mamas and the papas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The mamas and the papas. Visa alla inlägg
onsdag 4 juni 2008
måndag 2 juni 2008
Dream a little dream of me
En gång för länge sedan, långt innan du och jag föddes, fanns det ett land som hette Blomsterlandet. I Blomsterlandet var alla människor lyckliga. De hade blommor i sitt hår, rökte hasch och spelade in musik hela dagarna. Paul McCartney var Blomsterlandets president och vid sin sida hade han bland annat Dennis Wilson, John Sebastian, Arthur Lee, Joni Mitchell och en massa andra. Inte nog med detta. I Blomsterlandet var dessutom alla människor snälla och trevliga mot varandra för de trodde på någonting så gammalmodigt som att man skulle behandla sin nästa som man själv ville bli behandlad.
Snällast av alla var John Philips, Michelle Phillips, Denny Doherty och Mama Cass Elliot. Man behöver bara se en bild eller höra tio sekunder av valfri låt med The Mamas & The Papas för att förstå hur snälla de var.
Den 29 juli 1974 dog Mama Cass Elliot av en hjärtattack. Några år därefter började en period som brukar kallas för "80-talet" och alla människor blev plötsligt kalla, cyniska, ironiska, självupptagna, fula och tråkiga.
Ja, ja. Det kanske inte var riktigt så. Men vi kan väl leka det?
Snällast av alla var John Philips, Michelle Phillips, Denny Doherty och Mama Cass Elliot. Man behöver bara se en bild eller höra tio sekunder av valfri låt med The Mamas & The Papas för att förstå hur snälla de var.
Den 29 juli 1974 dog Mama Cass Elliot av en hjärtattack. Några år därefter började en period som brukar kallas för "80-talet" och alla människor blev plötsligt kalla, cyniska, ironiska, självupptagna, fula och tråkiga.
Ja, ja. Det kanske inte var riktigt så. Men vi kan väl leka det?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)