lördag 24 september 2011

Pingis för vänsterhänta



Det finns en gräns i min hjärna
på andra sidan – rösterna som skriker kom!
På den här sidan – en nykter motståndsman som säger
gå in på egen risk

Vi brukar spela pingis ibland
jag och rösterna
fram och tillbaka över gränsen
och ibland låter jag dem vinna
bara för att komma undan

Vi leker gäster med gester
försöker hitta ett minspel som verkar naturligt
och den som lyckas spela mest naturlig
vinner och får vara med i teve

Det onaturliga däremot
är så stort
att det inte ryms ens på en storbildsskärm
det får ställa sig i skamvrån på konstfack
där folk trippar förbi
rädda för att störa

Det vi inte förstår
respekterar vi
men räds för att älska
vågar inte krama fantasin
rädda för att den ska falla ihop
som drömmarna när man berättar dem för någon

Och långsamt bygger vi ett förråd av händelser
som inte ryms i det vanliga välknäppta jaget
som vi inte visar för någon
men som vi ibland dyker ner i och simmar runt i

Jag minns att det var varmare
i barnpoolen än i stora svarta havet
och jag minns att jag ville stanna kvar
när de andra barnen hade gått hem
och sen minns jag hur världen började sluta sig
som när man skruvar ner en fotogenlampa
blev det kallare

Och där stod jag och ropade
men inga röster svarade
och fastän jag nu var en bland alla andra
hade jag aldrig känt mig så ensam

Inga kommentarer: