Note to oneself

Idag gick jag i solen och lyssnade på Håkan Hellströms Det är så jag säger det (fortfarande en av världens bästa skivor). Och i ett ögonblick som varade i ungefär en halvtimme var jag fullständigt bekymmerslös och lycklig. Tänk att det krävs så lite ibland.

17. Lill Lindfors

Lill Lindfors. Mest känd för att ha tappat kjolen på Eurovision Song Contest 1985 och för att ha sjungit in ett oräkneligt antal svensktoppshits som till exempel "Musik ska byggas av glädje" och "En man i byrån". Jag kan förstå alla som får kräksanfall av att höra på sån här musik, men man ska inte glömma att Lill också har sjungit in riktigt bra låtar. "En sån karl" är knappast världens mest genuskorrekta låt, men fan vad bra den är. Jag lovar, hade den varit skriven på engelska så hade alla älskat utan en enda gnutta ironi.
Men bäst är ändå "Du är den ende". Den innehåller för övrigt kanske det vackraste stråkarrangemang som har skrivits till en svensk låt.

Cirkus Victoria

Jag måste bara säga att jag tycker hela den här cirkusen kring den kronprinsesseliga förlovningen är ganska så underhållande. Jag vet inte vad som är värst - representanter från monarkistiska föreningen som tycker det är skandal att kronprinsessan har valt "en man av folket" eller stolta Ockelbobor som tycker att det här är det bästa som har hänt i världshistorien. Det är i alla fall fascinerande, och lite skrämmande, att människor på fullt allvar bryr sig om kungafamiljen. Vad är det egentligen för speciellt med en kung som inte kan stava till sitt eget namn, en drottning som fortfarande bryter på tyska efter 35 år i Sverige och en prinsessa som ler stort och nickar på alla frågor? Framförallt - hur kan ett land som vi kallar modernt och demokratiskt ha kvar ett urgammalt system där medlemmarna i en familj uppfostras till att bli klonade nickedockor utan någon självständig vilja?

Viva La Republica, säger jag bara.

Ditt och datt

Det händer lite för mycket just nu för att jag ska ha tid att skriva om allting på bloggen. Men här är i alla fall en liten sammanfattning av de senaste dagarna.

Mitt mailkonto blev kapat i mitten av förra veckan. Jag fick ett mail som jag trodde var från Hotmail-teamet där jag bland annat ombads att fylla i användarnamn och lösenord vilket jag också var dum nog att göra. Dagen efter visade det sig att jag inte kunde logga in på kontot och att alla mina kontakter hade fått ett mail från mig där jag skrev att jag befann mig i London och hade blivit rånad på alla mina besparingar och bad om att få pengar skickade till en viss adress.
Nu kanske ni tycker att man får skylla sig själv om man går på ett sånt simpelt trick, och det är jag nästan beredd att hålla med om, men lite jobbigt var det i alla fall.
Nu är i alla fall problemet åtgärdat, jag har fått tillbaka min gamla mailadress med alla sparade mail och allt är frid och fröjd.


Under helgen har jag varit på Grön Ungdoms Riksårsmöte i Göteborg. Det är alltid lika kul att träffa en massa sköna gröna personer och prata politik en hel helg. För min personliga del innebar riksårsmötet även ett ganska nervkittlande moment, det var ju nämligen val till Förbundstyrelsen till vilken jag kandiderade. Nu blev jag tyvärr inte invald, men det gör inte så mycket. Jag kommer kanske kandidera till styrelsen för GU Väst istället och se om jag har bättre lycka där, eller möjligen Gröna Studenters centrala arbetsgrupp.


Stannade kvar i Göteborg ytterligare några dagar efter att årsmötet var slut i söndags och hjälpte min flickvän att flytta. Det blev en del kånkande på väskor och trängsel på spårvangen men det gick ändå väldigt snabbt och smidigt. Skönt att hon inte har ett piano säger jag bara.


Och för er som eventuellt inte har märkt det så är våren snart på väg! I Göteborg var det i alla fall rena vårvädret både igår och idag. Som jag har längtat.

Popcirkus

Kvällens popcirkus var lite speciellt. Dels några gamla barndomshjältar (Är man barn när man är 13? Ja, det är man), dels en artist som jag intervjuade förra veckan och dels ett band som jag har upptäckt alldeles nyligen men tycker är skitbra.

Ni får själva gissa vem eller vilka som ska in var.

Hammerfall och Skansros är kanske inte så olika ändå som man kan tro. Båda känns ganska spexiga och skulle säkert funka bra i Melodifestivalen. Det gick ju bra för dem att sätta ihop en festival tillsammans också. Frågan är bara om festivalen som fick namnet Skansfall ska uttalas på svenska eller engelska. Om det ska uttalas på svenska låter det som ett elbolag och om det ska uttalas på engelska låter det som... jag vet inte.


Ursäkta att det går så trögt med listan på kvinnliga sångröster. Jag har så sjukt mycket att göra om dagarna. Men plats nummer 17 kommer kanske imorgon, annars i nästa vecka.

18. Laleh Pourkarim

Oavsett vad man tycker om Laleh måste man säga att hon är en ganska orginell artist. Vad jag vet så finns det inte någon artist som blandar låtar på svenska, engelska och persiska. Jag vet inte heller så många artister som skriver, producerar och spelar den mesta musiken själv på sina skivor.
Laleh är ju oftast sådär charmigt omedveten, som om hon inte har någon aning om vad hon håller på med, som om låtarna bara rinner ur hennes fingrar. Ungefär som med Håkan Hellström. Men i likhet med Håkan tror jag att hon egentligen är väldigt säker på det hon gör och vad det är hon vill nå fram till.

Jag har alltid tyckt att Laleh är bäst när hon sjunger på svenska. De låtarna känns oftast lite mer personliga. Men på den nya skivan är det några riktigt bra låtar på engelska också, den här till exempel:

"I'm alone on a bicycle for two..."

Åh! Ni bara MÅSTE lyssna på She & Him. Det är alltså M. Wards och Zooey Deschanels gemensamma band. Det är knappast särskilt nyskapande, snarare låter det som att det lika gärna kunde vara inspelat på 60-talet som nu, men varför ska allt vara så nyskapande jämt? Det är som ett stort fång rosor eller som den mest romantiska scenen i en Woody Allen-film. Perfekt till Alla hjärtans dag med andra ord.

Skaffa skivan och bli en lyckligare människa.