Idag gick jag i solen och lyssnade på
Håkan Hellströms Det är så jag säger det (fortfarande en av världens bästa skivor). Och i ett ögonblick som varade i ungefär en halvtimme var jag fullständigt bekymmerslös och lycklig. Tänk att det krävs så lite ibland.
2 kommentarer:
Tack för tipset. Jag ska göra exakt detsamma nu på en gång, bara för det.
Åh vad fint. När jag efter råm gick förbi parken vid vasa tänkte jag på Håkans rader Ser pojkar och flickor gå igenom kärlekslunden, Jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden, om jag kunde... det är där Atombomb utspelar sig. Livet är helt magisk!
Skicka en kommentar