måndag 2 februari 2009

Lärdom och lycka



Jag har säkert skrivit det förut men det tål att upprepas; jag tycker det är väldigt roligt att lära mig saker. Lustigt nog blir det bara roligare ju mer åren går. Efter att jag slutade gymnasiet har jag läst en ettårig skrivarkurs på folkhögskola, en A-kurs i engelska och snart tre år på kulturvetarprogrammet med inriktning litteraturvetenskap. Ändå känns det som att jag har massor kvar som jag vill lära mig. Om det inte var för att CSN slutar ge bidrag efter ett visst antal år och för att staten förmodligen börjar jaga en med vakthund och blåslampa om man inte ger sig ut i det så kallade arbetslivet så skulle jag förmodligen fortsätta att plugga resten av livet. Det är ju så vansinnigt roligt - särskilt när man läser något som man är verkligt intresserad av. Några ämnen som ligger mig särskilt varmt om hjärtat förutom litteraturvetenskap är dessa:

Statsvetenskap
Idéhistoria
Filmvetenskap
Religion
Genusvetenskap
Miljövetenskap

Helst skulle jag vilja skaffa en magisterexamen i samtliga dessa ämnen, vilket jag dock knappast lär göra.
Det är klart att man kan lära sig mycket av detta utan att plugga på universitet, det finns ju bibliotek och internet gubevars, men det är kanske svårt att få tiden och motivationen att räcka till om man samtidigt ska jobba.

Idag kom jag dessutom på ytterligare någonting som jag skulle vilja forska om. Det kan visserligen knytas an till statsvetenskapen men kan också ses som en alldeles egen disciplin. Lyckoforskning. Anledningen är att jag har lyssnat på ett mycket intressant föredrag av Frida Johansson från Gröna Studenter. Visserligen har jag läst och hört en hel del om lyckoforskning tidigare men det känns som att jag blev ännu mer intresserad idag.
Lyckoforskning handlar om något så självklart som frågan om hur vi ska öka lyckan i samhället. Något som de politiska partierna borde ägna sig åt att diskutera men som de uppenbarligen inte gör. Istället förespråkar nästan alla politiker en ständigt accelererande tillväxt, något som givetvis är fullkomligt vansinnigt.

Själv tror jag alltså att jag skulle bli mycket lyckligare om jag kunde få fortsätta att läsa det jag är intresserad av, göra resor när jag känner det, kanske ta något handfast jobb då och då när jag känner för det... Jag är övertygad om att det skulle kunna fungera, men det skulle förstås kräva en radikal förändring av samhället där tillväxt inte är drivmotorn och materiell rikedom inte är det som alla strävar efter.

2 kommentarer:

Anonym sa...

http://en.wikipedia.org/wiki/Polymath

They had a rounded approach to education which was typical of the ideals of the humanists of the time. A gentleman or courtier of that era was expected to speak several languages, play a musical instrument, write poetry, and so on, thus fulfilling the Renaissance ideal. The idea of a universal education was pivotal to achieving polymath ability, hence the word University was used to describe a seat of learning. At this time Universities did not specialise in specific areas, but rather trained their students in a broad array of science, philosophy and theology. This universal education, as such, gave them a grounding from which they could continue into apprenticeship to a Master of their field of interest.

Det där sa...

Hur kan lyckoforskningen knytas an till Statsvetenskap, det förstår jag inte.