Sa jag förut att Loney, Dears "In With The Arms" är världens bästa låt? Jag menade det givetvis inte.
Det här däremot, det är fan i mig världens bästa låt. Idag, imorgon och för alltid. Och jag älskar verkligen hur han efter att stråkarna har tonat ut vandrar runt på scenen lite smått generad för att sedan plocka upp en digitalkamera och ta kort på publiken. Det är så himla Lekmanskt.
(P.S: det måste bli ett slut på det här ständiga youtube-postandet hela tiden. Nån får fan ta och säga till mig på skarpen.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar