Another Travelin' Song

Det känns som att jag har befunnit mig på resande fot väldigt mycket den senaste tiden. För ungefär en och en halv månad sen var jag i Stockholm på arbetsintervju, sen var jag och hälsade på Maria i Uppsala på Valborg, förra helgen var jag i Östersund och den här helgen har jag varit först uppe hos mina föräldrar, därefter i Uppsala, sedan i Stockholm också hem till Karlstad igen.

Förutom att resa har jag också hunnit med två födelsedagsfiranden och en teaterföreställning. I fredags firade vi min kära mormors 85-årsdag. Det var ganska trevligt men inte så spektaktulärt att jag tycker det är värt att återberätta. Åkte färdtjänst med mormor upp till Torfolk på lördageftermiddagen. Jag har gjort det några gånger nu eftersom det ofta slumpar sig så att både jag och mormor ska upp till gården samtidigt (till exempel när någon fyller år eller när det är något annat som ska firas). Eftersom mormor har rätt till färdtjänst och får ta med sig en passagerare så känns det lite onödigt att ta bussen upp (särskilt som jag alltid blir bjuden på resan om jag åker med mormor). Chaufförerna brukar dock alltid se på mig lite skeptiskt när det visar sig at jag ska åka med. Kanske tycker de att jag är för ung för att åka färdtjänst, men det ska väl börjas i tid?

I lördags åkte vi till Uppsala, de flesta i bil förutom jag som inte fick plats i bilen och därför fick ta tåget. I Uppsala firade vi en god väns 50-årsdag. Först var vi uppe på en kulle vid det väldiga Sten Sture-monumentet och sedan fortsatte firandet på lokal. Också detta var trevligt, även om jag kände mig väldigt trött och blasé under slutet av kvällen.
Förresten, jag har sagt det förut men det tål att sägas igen, Uppsala är en förbannat fin stad. Synd bara att jag aldrig hinner vara där någon längre period i sträck.

Nästa dag återvände de andra till Värmland medan jag åkte ner till Stockholm för att gå på teater. Jag missade ett teaterbesök med klassen förra helgen när jag var uppe i Östersund så därför tänkte jag passa på att ta igen det nu. Innan teatern började hann jag med att träffa Niklas också. Vi köpte varsin glass och satte oss nere vid vattnet i närheten av slussen. Solen sken, turisterna flockades, måsarna skränade, några motorbåtar surrade runt och allt kändes väldigt... somrigt.
Efter en dryg timme skildes vi åt och jag gick iväg till Stadsteatern för att se Peter Weiss pjäs Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr De Sade (känn på den titeln!). Den var förvånasvärt bra, jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag hade hört flera i klassen beklaga sig över att den inte var särskilt bra. Visst, den hade väl sina brister och tål kanske inte riktigt att jämföras med Peter Brooks klassiska version från 70-talet men som helhet tyckte jag ändå den var mycket bra.

Redan på tåget till Uppsala upptäckte jag att batteriet i min mobiltelefon var i princip slut och jag hade glömt att med mig en laddare. Dessutom hade jag nästan helt slut på pengar. Jag lyckades med lite ansträngning få dem att räcka under helgen men det var nära att jag blev avkastad på tåget från Uppsala till Stockholm eftersom jag hade typ fem kronor för lite på mig för att kunna betala biljetten...

Efter att teatern var slut var det fyra timmar kvar tills tåget tillbaka till Karlstad skulle gå. Det är märkligt hur handikappad man känner sig när man varken har pengar eller mobil. Det känns lite som att ha båda händerna bakbundna. Ändå är det bara fem år sen som jag inte ens hade någon mobil.
Inte kunde jag lyssna på musik heller eftersom jag har musiken inlagd på mobilen. Vad jag kunde göra vara att promenera runt i Stockholm, käka på falafelkungen och sätta mig i grässlänten brevid Stadsbiblioteket och läsa. Det gjorde jag också och det var inte så tokigt.

Sen visade det sig givetvis också att tåget till Karlstad var tjugo minuter försenat. Inte så mycket, men tillräckligt mycket för att jag skulle missa bussen som jag skulle ha bytt till i Örebro. Personalen på tåget fixade i alla fall så att jag och en tjej som skulle till Kristinehamn fick åka taxi hem från Örebro. Tur det, annars vet jag inte hur det skulle ha löst sig. Ensam i Örebro mitt i natten utan vare sig pengar eller mobil hade inte varit så himla kul.

-----------------------------------------------

Precis innan jag åkte iväg till Uppsala i lördags så kollade jag mailboxen och upptäckte jag hade fått ett mycket speciellt mail. Jag tänker inte berätta vad som stod i mailet, men jag kan säga som så att jag har grubblat och funderat på det nästan konstant hela helgen. Och jag vet fortfarande varken ut eller in.