Arvikafestivalen

Nästa vecka åker jag på Arvikafestivalen för fjärde året i rad. Precis som förra året ska jag vara där med Grön Ungdom och försöka värva nya medlemmar. Det såg rätt länge ut som att det inte skulle bli något med det, men sen löste sig allt på ett mirakulöst sätt, bitarna föll på plats och jag kan äntligen pusta ut.

Som vanligt är det sjukt många artister som jag vill se, och som vanligt kommer jag säkert missa väldigt mycket. Som den luttrade festivalräv jag är vet jag att man måste prioritera, hur tråkigt det än låter. Och jag ser mycket hellre hela spelningar än springer runt mellan olika scener.

Men i alla fall, om jag lyckas se hälften av de här artisterna kommer jag vara mer än nöjd:

Torsdag:

Sagor & Swing - I valet mellan Timo Räisinen och Sagor & Swing väljer jag de sistnämnda. Timo har aldrig riktigt varit min man, han har väl gjort en del hyfsade låtar, men i jämförelse med sin forne sjökapten står han sig ganska slätt. Dessutom har jag sett Timo flera gånger medan jag aldrig har sett Sagor & Swing (risken är dock stor att jag jobbar då så att jag inte kommer se någotdera).

Markus Krunegård - Den kanske mest olyckliga krocken på festivalen är att Markus spelar samtidigt som Blood Music. Hade hemskt gärna sett båda, men det får nog bli Markus ändå. Han har ändå gjort en av årets bästa svenska skivor och är han lika grym på egen hand som med Laakso lär jag inte bli besviken.

Britta Persson - Inget måste men det skulle vara trevligt.

Håkan Hellström - Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett Håkan men jag skulle gissa att det är typ åtta gånger. När det gäller nästan vilken annan artist som helst så hade jag nog tröttnat för länge sen. Men Håkan är ju ändå Håkan som jag brukar säga. Jag ser fram emot att se hur låtarna från nya skivan gör sig live och att återigen få skråla om arsenik, rostiga cyklar och elvispojkar med påskliljor i bakfickorna.

Efterklang - Jag har lyssnat skamligt lite på danska Efterklang. Men det lilla jag har hört har jag gillat väldigt, väldigt mycket och jag tror de kommer kunna bli en väldigt, väldigt fin spelning. Kommer dock missa början eftersom de börjar innan Håkan har slutat.

Ismael Ataria - Jag känner honom inte direkt personligen men eftersom vi kommer från samma lilla brukshåla så har vi, föga förvånande, en del gemensamma bekanta. Förra sommaren uppträdde han först på den lilla festivalen i Karlstad som jag var med och arrangerade och sedan på Arvikafestivalen. Båda uppträdandena var lika grymma. Hoppas att hans poesi lyckas nå ut till ännu fler öron i år.

A Mountain of One - Lite samma sak här som med Efterklang. Har inte lyssnat särskilt men gillar det jag har hört.

Fredag:

El Perro Del Mar - Har gjort årets kanske vackraste låt såhär långt, Happiness Won Me Over. Hela den nya skivan, From The Valley To The Stars, är förvisso full av vackra popsalmer men nämnda låt är den starkast skinande stjärnan på himlen. Jag kommer dö lite om jag missar henne.

Anna Järvinen - Jag tyckte att hypen kring Anna Järvinen i höstas nästan var lite löjlig, fram tills jag lyssnade på henne och insåg att hon var värd alla lovord. En av förra årets absolut finaste skivor.

Hellacopters - Jag har aldrig varit något Hellacopters-fan, men då det inte är så mycket annat som jag är sugen på att se på fredagkvällen och då det tydligen ska vara deras avskedsturné så är det inte helt omöjligt att jag ändå ser dem.

Kent - Jag såg Kent för bara några månader sen och har inte något jättesug efter att se dem igen. Men jag antar att ca 90% av alla festivalbesökare kommer befinna sig framför Vintergatan när Kent spelar. Så då kommer jag väl också det. Man vill ju vara som dom andra.

Lördag:

The Mary Onettes - Lördagen är i mina ögon den absolut sämsta dagen artistmässigt. Men Mary Onettes ska jag nog försöka kolla in i alla fall. Om jag inte väljer att se De Lyckliga Kompisarna istället, av nostalgiska skäl. Beror väl på hur full jag är.

The Go! Team - Förutom M.I.A. som tyvärr ställde in sin spelning så var The Go! Team det band som jag blev gladast över att se när jag såg de första bokningarna till Arvika. Thunder Lightning, Strike är kanske den skiva jag har spelat mest flitigt på förfester men jag har fortfarande inte sett dem live. Det kommer förstås bli ett fantastiskt party. Att de uppträder samtidigt som Emil Jensen är i och för sig lite synd, men det får gå. Emil har jag ju trots allt sett nästan lika många gånger som Håkan.

Death Cab For Cutie - Jag har varken lyssnat på DCFC eller sett särskilt mycket av den där amerikanska tv-serien som de har blivit förknippade med. Och av det lilla jag hörde på deras Myspace-sida precis låter det ganska tråkigt. Men vem vet, jag kanske blir frälst när jag ser dem live.

Hot Chip - Skulle väl ha spelat på festivalen förra året har jag för mig men fick ställa in. Tur att de kommer i år istället. Inte för att jag är något superfan, men den som klarar av att stå still till t.ex. Ready For The Floor har antingen inga öron eller inga ben.


Hela spelschemat hittar ni här.

Vi syns i skogen!