13. Veronica Maggio

Jag vet inte riktigt när jag började gilla Veronica. De första gångerna jag hörde "Dumpa mig" tyckte jag mest att hon var jobbig och enerverande. Kanske det var först med den andra skivan som det lossnade.
Det gör inget att det låter som om varenda melodi är snodd från Motown-fabriken. Det gör inget att texterna ibland känns lite väl banala. Det gör inget att det är musik som funkar lika bra på något trendigt café som på TV4. Inget av det där gör något. För det är ju bra. Det är ju pop. Och gillar man inte det här så här gillar man nog inte popmusik.