Tandläkarväder

Jag har länge tänkt skriva någonting om vilka fantastiska tänder jag har. Jag har till exempel aldrig haft något hål, aldrig behövt använda tandställning och när jag var liten brukade jag alltid få ett klistermärke när jag var hos tandläkaren för att jag hade så fina tänder (när jag blev lite äldre insåg jag dock att alla barn fick klistermärken).
Men tydligen har jag inte så fantastiska tänder längre. Idag var jag nämligen till tandläkaren för första gången på fyra år. Sist jag var där var några veckor innan jag skulle åka till Australien. Sen dess har jag inte brytt mig om att gå dit, dels för att det kostar så jävla mycket, dels för att jag som sagt har fantastiska tänder. Trodde jag.

Det regnade förstås på vägen dit. Det regnar alltid när man går till tandläkaren. Detta fick mig osökt att tänka på Lars Winnerbäcks låt "Söndermarken" där en av verserna går såhär:

Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu

Och plötsligt var jag femton år igen. Jag hade just suttit i den där fula matsalen med halvbehjärtad husmanskost och stolar som man staplar på varandra och snart skulle jag tillbaka och ha en biologilektion med Bernt-Göran "Kimmen" Johansson. Inte blev det bättre när jag kom in i väntrummet som såg ut exakt som alla tandläkarväntrum i alla tider har gjort; några tidningar på ett bord, ungar som leker och radion som spelar radiosporten på P4. Sedan kom det in en tandhygienist och läste upp mitt namn och bad mig följa med. Hon frågade ut mig lite om vad jag var för en, vart jag kom ifrån, hur mina tänder kändes och så vidare. Sen tog hon några kort på tänderna och när hon hade framkallat dem kallade hon på en tandläkare som hette Elisabeth.
Precis som att det alltid regnar när man går till tandläkaren så heter alla tandläkare Elisabeth. Även de manliga tandläkarna. Heter de något annat så är det bara ett täcknamn för att försöka dölja att de egentligen är muterade robotar.
Elisabeth tittade runt lite i käften på mig och konstaterade sedan att jag hade en visdomstand som har vuxit helt snett och som de därför skulle bli tvungna att dra ut. Eventuellt skulle de också bli tvungna att dra ut tanden som sitter brevid. Dessutom kunde hon konstatera att jag hade en visdomstand på andra sidan som också var på väg att växa snett samt ytterligare ett hål i överkäken.

"Jaha, hur känns det här då?" sa Elisabeth.
"Det känns väl inte så bra" sa jag. Vad fan förväntar hon sig? Tror hon att man ska jubla av glädje för att man måste dra ut tänder? Skulle inte tro det va.

Jag fick två nya tider. En den 2:a juni och en den 8:e juni. Alltså inte förrän om två månader... Helst skulle jag vilja ha det överstökat så snart som möjligt men det är väl inte mycket att göra åt. Som tur är har jag i alla fall inte särskilt ont i tänderna annars skulle jag nog ha blivit ganska förbannad.

Jag har alltså minst två hål i tänderna och när jag gick därifrån så fick jag ytterligare ett hål i plånboken. Den här gången kom jag i och för sig ganska lindrigt undan, det kostade 1000 kronor, men nästa gång lär det väl bli ännu mer.

Det regnade fortfarande när jag gick hem. Och jag var fortfarande 15 år.