måndag 27 oktober 2008
Åskådarproblematiken
Igår såg jag på Agenda som bland annat handlade om Romernas situation. Dels här i Sverige där många romska barn inte går i skolan, på grund av att de inte har någon tradition att gå i skolan och inte känner något förtroende för det svenska skolystemet. Men också i Italien där romerna idag tvångsförflyttas till läger, där man tar fingeravtryck på alla romer och där en ledande politiker säger helt öppet att han vill slå ihjäl alla zigenarbarn... Låter det bekant?
Idag har jag varit på en temadag på Värmlands museum som handlade om Sveriges roll i Förintelsen. Många av de svenskar som levde under andra världskriget brukar hävda att de inte visste någonting om vad som skedde nere i Tyskland. Ola Larsmo, som forskat mycket i det här, visade dock att det argumentet inte riktigt håller. Fram till slutet av 1942 var förmodligen utrotningen av judar fortfarande okänd för den genomsnittligen svensken. Men under 1943 började norska judar fly till Sverige och informationen om vad som pågick spred sig. Flera stora dagstidningar, däribland Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, började också att skriva om judeutrotningen.
Bör man då peka finger åt de som levde på 1940-talet och som visste vad som pågick men som ändå inte ingrep? Jag vet faktiskt inte.
I lördags anordnade tydligen Nationalsocialistisk Front en manifestation här i Karlstad. Nästan samtidigt som jag var med i en partidebatt som handlade om människors lika rättigheter så hade alltså ett öppet främlingsfientligt parti en manifestation bara några hundra meter därifrån. Det känns lite märkligt. Jag visste inte att det pågick, faktum är att jag inte fick veta det förrän idag. Men om jag hade råkat vara där då, vad hade jag gjort? Hade jag buat och kastat ruttna tomater på dem? Nej, förmodligen inte. Hade jag gått fram till någon av dem och börjat diskutera? Nej, inte det heller.
Jag undviker att konfronteras med personer som jag tycker har obehagliga åsikter. Ändå anser jag att det är det enda sättet som vi kan förändra någonting på. Att ignorera människor med sjuka åsikter, som en del tycker att man ska göra, leder ju bara till att de växer sig starkare.
Ordet "förintelse" har ju nästan blivit synonymt med det som skedde i koncentrationslägren på 1940-talet. Det är lätt att man glömmer de "förintelser" som har skett efter det, folkmorden i Rwanda till exempel där ungefär en miljon människor mördades under loppet av några månader. Hur många svenskar ingrep där?
Det är kanske inte så konstigt att de flesta svenskar inte gjorde något under andra världskriget, trots att man visste vad som pågick. För vad kunde man göra? Och vad kan vi göra idag? Kanske inte så mycket. Eller också mer än vad vi tror.
Det enda jag vet med säkerhet är att det är jävligt lätt att vara efterklok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är ju svårt att begära att någon ska göra något med stor risk för sitt eget liv. Och ärligt talat, vad skulle en vanlig person kunnat göra om hen flugit ner till Sudan t.ex.? Jag tror det man ska fokusera på är att göra något väldigt tidigt innan konflikterna blir så stora, och då finns det ju tusen saker man kan göra, se till att folk inte är så fattiga att de inte har så mycket att förlora på ett krig t.ex.
Du har ju redan i rubriken talat om vad som är problemet. När vi känner oss som åskådare. När slutar vi vara det? När grannen hämtas? När barnen hämtas? När vi själva hämtas är det ju lite försent att inse att man inte var åskådare, utan att man faktiskt deltog i filmen. När det gått dithän har man ju fått sitt namn i rolllistan. Det gäller att agera medan man fortfarande bara är statist.
Kasta ruttna tomater? Nja, vad blir bättre av det?
Bättre med en motdemonstration som säger: "Ut med alla med invandrarbakgrund, töm Sverige, släng ut varenda människa som finns här. Släng ut Fredrik Reinfeldt, det hörs ju på namnet att han inte kan vara svensk på riktigt. Inte ens Karl den tolfte duger han hade ju någon jävla invandrad kärring bakom sig som diskvalificerar honom som äkta svensk. Alla som inte har minst tjugoåtta generationer bevisad svenskföddhet ska bort! OK det kanske kan bli någon renskötande same kvar, men där får gränsen gå!"
Visste du för övrigt att du i grund och botten är dansk? Din farmorsmormorsfarfarsmorfarsfarmorfarfarsfar invandrade därifrån en gång i tiden, så ut med dig med.
På farmorsfarfars sida finns det någon tysk i botten som kom hit dessutom. För att inte tala om morfars sida, där blir du fullständigt lost om du ska kalla dig svensk.
Skicka en kommentar