tisdag 21 oktober 2008
Spara applåderna
spara applåderna
låt dem inte förstöra den här tystnaden
som vi för en gångs skull kan dela
så som jesus delade brödet
lät det vandra runt bland folket
och fylla magarna med värme
spara blommorna
de kommer att ha vissnat innan ni hunnit ut
ur salongen
låt dem istället växa inom er
bli till böljande ängar där ni kan vandra runt
under regnkalla dagar
spara orden
slösa inte bort dem för
du vet aldrig
när du kommer ligga i en säng
med munnen tryckt mot ett öra
och då plötsligt känna
att du verkligen behöver dem
spara kulorna
skjut inte mannen som står på scenen
och tror att han är något
skjut inte pojken som står i hallen
och inte vågar komma in
skjut inte flickan som sitter på bänken
och ser ner på sina skor samtidigt som hon
snurrar fingrarna runt i håret
skjut bara dom
som inte har förstått
hur man vårdar tystnaden
dom som har glömt bort
hur man vattnar blommorna
och som varje morgon
innan de går till jobbet
lyfter sig själva ur sängen
som man lyfter en våt trasa
och långsamt vrider ur alla drömmar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Är det så att din poesi är beroende av tiden på dygnet den skapas? Den här dikten är publicerad 00,24. Därmed kanske inte sagt att du skrev den då. Jag som läst mycket du skrivit, börjar få en känsla av att tonfallet du använder i det du skriver är olika, olika tider på dygnet. Det kunde vara något för dig att experimentera med, tycker jag.
Den här dikten var fin, även om jag inte riktigt blir klok på vad du vill ha sagt med den.
Att det är bäst att låta bli att leva ut sina känslor?
Eller att om man lever ut sina känslor så tar de slut?
Antagligen är det något annat.
Hursomhelst om man inte bryr sig om analysen så är den skön i tonfallet. D-moll som avslutas i B7 känns det som.
Skicka en kommentar