Mitt liv som tidningsbud - del 1

Jag lovade ju i mitt förra inlägg att jag skulle berätta lite om mitt jobb. Och nu har jag i alla fall jobbat några nätter, så jag tänkte att det kanske börjar bli dags.

Trots att jag sov några timmar mitt på dagen på söndagen hade jag inga större problem att somna när jag kom hem till Anna-Lena. Jag var väl fortfarande ganska trött efter festivalandet. För säkerhets skull ställde jag två väckerklockor på ringning så att jag skulle kunna ta mig upp 01.45 (jag skulle börja 02.35).
När jag kom fram till Tjärhovsgatan 21 blev jag lite förvånad över att det var så mycket folk. Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig men jag trodde nog att det skulle vara betydligt färre personer, men det är i alla fall ett 40-tal personer som jobbar bara i mitt distrikt (östra delen av Södermalm). Jag blev hänvisad till en kille som heter Carlos och som skulle gå igenom arbetsuppgifterna med mig. Förutom själva tidningsutdelandet är det en hel del annat man ska göra, till exempel gå igenom reklamationer, fylla i störningsrapporter etc. Allt verkade väldigt komplicerat när han gick igenom det med mig men det är i själva verket ganska enkelt bara man kommer in i rutinerna.
Efter att han hade gått igenom alla rutiner med mig, vilket tog en dryg timme, lastade vi på tidningarna på kärran och gick iväg. Jag gjorde några småfel på den första turen men överlag gick det ganska bra. Carlos är en ganska sträng lärare, om han tycker att någonting tar för lång tid eller att man gör det på fel sätt stirrar han på en med en anklagande blick. Han verkar också vara en sån person som sätter en ära i att aldrig begå några misstag och se till så att prenumeranterna alltid får sina tidningar.

Vid 06.30 var vi klara med rundan och jag kunde gå hem och lägga mig igen. Sov fram till 13.00 och häckade framför datorn resten av dagen, vilket var otroligt skönt.
På tisdagen gick jag en sväng på Söder och köpte nya skor, ett par Adidasbyxor och några cd-skivor. På kvällen åkte jag iväg till Mälarhöjden för att träffa Niklas och Mikaela. vi drack lite vin, småpratade, gick på en promenad och hade det trevligt fram tills jag var tvungen att åka tillbaka igen eftersom jag tänkte att jag behövde ha några timmars sömn innan jag skulle upp och jobba igen.
Natten till onsdagen fick jag dela ut tidningar tillsammans med en snubbe som heter Sören, en äkta söderkis if I ever did see one. Han såg ut att vara runt sextio, hade grått skägg, keps och blå hängselbyxor. Jag började med att fråga honom om han hade jobbat där länge.
"Ja, det är väl ungefär tjugofem år nu skulle jag tro" svarade han och log lite finurligt. När vi kom ut på gatan hälsade han på en kille på vägen.
"Den där killen är polis, sörru. Ja, jag är också polis" sa han och pekade på sin keps som det mycket riktigt stod "Police" på.
"Nä, jag skojar bara med dig. Det finns ett band som heter Police vet du. Riktigt bra grejer. Sting var med där. Vad gillar du för musik då?"
"Tja... allt möjligt. Rätt mycket 60- och 70-tals-musik. Bob Dylan till exempel."
"Ja, han är bra. Han kan inte sjunga men han skriver bra låtar. Gillar du ABBA då?"
"Jovars."
"Det är inte så tokigt va? Det går bra för dem nu, Björn & Benny. Det har kommit en film som heter Mamma Mia nu läste jag. Jag gillar ABBA. Också gillar jag dansband, det är härligt att få röra på benen ibland."
Och så fortsatte det. Det var en rätt underhållande natt.
Vaknade vid 15-tiden dagen efter, för att inte dagen skulle kännas helt bortkastad gick jag på en promenad i Vita Bergs-parken. Trots att jag har varit en del på Söder så har jag faktiskt aldrig varit uppe där tidigare. Men det är väldigt fint med Sofiakyrkan, de gamla statarkåkarna och friluftsteatern.

När jag kom till jobbet följande natt satt alla och rullade tummarna. Det visade sig att det hade varit strömavbrott på tryckeriet och därför var DN försenad. Det dröjde ungefär två timmar innan tidningarna slutligen kom. Medan vi väntade satt jag och snackade lite med en tjej som också precis hade börjat och som det visade sig också läste Kulturvetenskap. När tidningarna slutligen kom skyndade sig alla iväg. Egentligen ska tidningarna vara färdigutdelade innan klockan 06.00 men det var ingen chans att hinna med det nu. Jag fick gå själv för första gången, men det gick ganska bra och jag lyckades i alla fall få ut alla tidningar innan klockan hade hunnit bli 08.00.


Till sist, några plus och minus med jobbet:

+ Jobbet tar inte mer än några timmar, sen har man hela dagen ledig.

- Dygnsrytmen. Jag har aldrig jobbat natt tidigare och det är väldigt svårt att vänja kroppen. Jag tänkte först att jag skulle sova några timmar på kvällen innan jag börjar jobba och några timmar till på förmiddagen. Men det funkade ju inte, så nu blir det att jag sover halva dagen och är vaken fram till jag ska börja jobba. Därmed faller det första plusset bort lite - trots att man har en massa ledig tid känns det som att man inte hinner göra något vettigt eftersom man bara sover bort dagarna.

+ Det är ett alldeles ypperligt tillfälle för mig att äntligen få bekanta mig med Södermalm - den där stadsdelen som jag alltid har drömt om och romantiserat (eller i alla ända sedan jag läste "Mina drömmars stad"-serien i 13-årsåldern). Det är kanske lite löjligt att ha ett så romantiskt förhållande till Söder. Det är ju egentligen inte särskilt speciellt. Men jag gillar utsikten från balkongen i den här lägenheten på 8:e våningen, där man kan blicka ut över taknockarna. Och jag gillar de gamla husen med rejäla portar och gallerförsedda hissar.

- Tyvärr hinner man inte njuta så mycket av vare sig nattluften eller miljön eftersom det är ett så stressigt jobb. Det blir också ganska svettigt att springa upp och ner i trappor efter ett tag.

+ Något man kan roa sig med när man delar ut tidningarna är kändisspotting d.v.s. kolla namnen på brevinkasten och se om det är något namn man känner igen. På Skånegatan hittade jag några personer som skulle kunna vara kändisar. Bland annat Mats Olsson (jag vet inte om det är "The Mats Olsson" men det känns rätt logiskt att Mats Olsson bor i närheten av Pet Sounds) och en viss A. Järvinen. Jag trodde också att jag hade delat ut DN till sångaren i Freestyle tills jag kom på att han heter Christer Sandelin och inte Tommy Sandelin.

Det får vara nog för tillfället. Om en dryg timme ska jag bege mig ut igen. Vi får se vad den här natten kommer bära med sig.