Detektivbyrån - Wermland

Första gången jag hörde Detektivbyrån var på Emmabodafestivalen 2006. De spelade sent på natten och jag minns inte så mycket av det mer än att jag tyckte det var atmosfäriskt och mysigt.
Sen dröjde det till Arvikafestivalen året efter innan jag såg dem igen och under de månaderna hade de blivit mer samspelta och ryktet om dem hade börjat växa. De spelade på Lyran, en av de mindre scenerna på festivalområdet, och jag som kom dit lite sent lyckades inte ta mig under tak utan fick stå utanför och lyssna. Ändå rankar jag det som en av de absolut bästa spelningarna det året.

Sen dess har de hunnit medverka i åtskilliga tv-program de har spelat på en massa festivaler och blivit hypade i diverse media. Så nu när de äntligen släpper sin efterlängtade debutskiva har man nästan hunnit tröttna på dem.
Men det var kanske ändå bra att de väntade såpass länge. Min enda invändning mot deras musik i början var att den lät lite väl Yann Tiersensk. Nu har de hittat en lite större bredd. Dragspelen och klockspelen är kvar men de har vävt in fler influenser. Detta märktes inte minst på en spelning jag såg med dem i somras och det märks även på den här skivan. I Life/Universe ekar 80-talet och Honkytonk of Wermland är en käck liten melodi som säkert skulle gått hem i folkparkerna på 40-talet. Det är lekfullt, vemodigt och trollbindande om vartannat. Ibland blir det kanske lite väl glättigt men jag tycker ändå de lyckas balansera det ganska bra.
Låtarna har förstås skämtsamma titlar som Rymden i en liten låda, Kärlekens alla färjor och Camping.

Till slut måste jag också säga att det är rätt kul med ett band som på allvar säger sig gilla Sven-Ingvars och som blir glada när de får höra att äldre personer uppskattar deras musik. Och det är faktiskt svårt att föreställa sig någon som inte gillar Detektivbyrån. Jag skulle tro att deras musik kan gå hem i de flesta läger.

Bäst: Kärlekens alla färjor och Sista tryckaren