Kulturpolitik och ogräsbekämpning

Jag såg på Debatt härförleden. Janne "skjutjärnsjournalisten" Josefsson var programledare. I publiken satt bland annat någon göteborgsk buskistant, en arbetslös skådespelare, någon nyliberal pajas och, mitt i allt detta, den ständigt lika rödhårige poeten Bob Hansson. Alla hade de åsikter om svensk kulturpolitik.
Det var en ganska kaotisk debatt. Det brukar ju vara så med tv-debatter, alla kämpar för att göra sin röst hörd och så ska programledaren försöka styra upp debatten vilket oftast går sådär. Men just det kaotiska gjorde att den också var ganska underhållande. Fast man blir ju lite mörkrädd när någon sitter och säger att staten överhuvudtaget inte ska blanda sig i kulturpolitiken utan istället dela ut så kallade kulturcheckar till medborgarna så att vi själva ska kunna välja. Demokratiskt och bra. Ingen som lägger sig i. Och samtidigt förödande för alla "smalare" former av kulturyttringar som poesi och opera till exempel.
Jag skulle tycka att det vore fantastiskt om folk i allmänhet började läsa böcker som inte var skrivna av Liza Marklund, se på filmer som inte kom från USA eller Europa och överhuvudtaget vågade vidga sina vyer lite mer. Men nu är det ju inte så. Och, om man ska vara lite krass och cynisk, så tror jag tyvärr inte att den något smalare konsten kommer kunna överleva utan stöd och subventioner. Vi är ju vanemänniskor, går samma stigar som vi gått på förut. Det gäller mig också men jag försöker i alla fall ibland att närma mig outforskade terränger. Och man kan ju inte hålla på att vika sig för majoriteten hela tiden. Om det så bara fanns tio personer på hela jorden som tyckte om att gå på opera så tycker jag ändå att man borde kämpa för att de ska få göra det.

Just nu är det en ganska intressant dokumentär om läkemedels- och GMO-företaget Monsanto på tv. Jag såg halva ungefär men sen orkade jag inte se mer. Det kommer ju inte direkt som någon nyhet att Monsanto är ett vidrigt företag som ser betydligt mer till profit än till miljön och människors hälsa. Men det kan ju vara bra att bli påmind om det kanske. Det är klart att en sån där dokumentär är vinklad för att framställa företaget i så dålig dager som möjligt, det inser ju jag också, men det är svårt att argumentera mot tusentals amerikanare vars liv på olika sätt blivit drabbade av Monsanto, för att inte tala om all den skada de har orsakat för indiska bönder.
Men Monsanto skulle heller aldrig ha lyckats spy ut så mycket gifter om det inte var för en amerikansk regering som uppmuntrade och stöttade dem. I ett inslag i dokumentären fick man till exempel se George Bush den äldre på besök i en av Monsantos fabriker.

I båda fallen handlar det om en total ansvarslöshet och brist på moral. Girighet är den andra dödssynden. Högmod är den första.