onsdag 24 september 2008
Min idol
Det här är både något av det roligaste och finaste som jag någonsin har sett. Att han inte gick vidare visar bara hur jävla tråkigt och enkelspårigt ett program som Idol är.
Världen behöver inte fler Amy Diamonds eller snygg-kille-med-trasiga-jeans-och-gitarr-sjunger-ledsna-ballader-typer. Vad världen däremot behöver är killar med färgglada kläder och pärlhalsband som sjunger Pokemon på finska. Människor som verkligen tror på någonting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Haha wtf, jag som precis tänkte lägga upp den där videon! Nu blir jag nästan lite sur ju. Han var min :(
Jag lägger upp honom ändå, han är underbar :D
Vi kan starta en fanclub kanske.
Ja, han är grym! Men jag vet inte om det automatiskt betyder att man tror på något för att man sjunger om pokemon på finska?
Jo det gör det. Ser du inte vilken inlevelse han har? Han säger ju själv att den här låten, till skillnad från de flesta, har ett budskap.
idol blir inte bättre än så.
Den där pajasen Nils (som sjöng Father of a son) har kommit långt, men den här killen gick inte ens till slutaudition? Det övergår mitt förstånd. Pajasnivån är ju jämnhög mellan de här två grabbarna, men om man bortser från alla halsband och fickmonster så kan ju faktiskt den här killen sjunga. I alla fall lite grann. Det kan INTE Nils. Han är en dubbelpajas.
Jag förstår ingenting Valdemar. Han var ju jättedålig bara!
Skicka en kommentar