Searching is killing me

"Försonad med min karaktär
för jag har aldrig
kunnat säga nej till någonting som helst"

Trubbel - Olle Adolphson


Ibland känns det som att jag har så mycket att göra att jag knappt hinner med att andas. Och det är ju lite konstigt eftersom jag samtidigt inte kan sticka under stol med att jag har väldigt mycket fritid. Problemet är väl att jag försöker hinna med så mycket som möjligt på denna fritid; jag springer på en massa politiska möten, jag spelar musik, jag skriver dikter och noveller med mera, med mera.
Och det hade väl varit okej om jag hade varit bra på att hantera stress. Men så är inte fallet. Jag är snarare enormt dålig på att hantera stress, jag blir helt stissig när jag ska försöka hålla ordning på mer än en sak åt gången och jag ägnar förmodligen minst lika mycket tid åt att oroa mig över saker som behöver göras som åt att faktiskt göra dem.
Ni får tänka på att jag är en björn med mycket liten hjärna. Saker behöver få ta sin tid för att jag ska kunna ta in dem.

Samtidigt undrar jag också lite vad allt det här ska leda till. Jag är 22 år nu och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli. Ska jag satsa på politiken, musiken, studierna eller skrivandet? För man kan ju inte göra allt. Eller kan man det?

Kanske har jag helt enkelt för höga förväntningar och förhoppningar på livet. Jag kanske borde börja jobba på ett lager i Grums, komma hem från jobbet och se på tv, sova på normala tider och bli full på helgerna. Förmodligen skulle jag må bättre då. Jag skulle i alla fall känna mig betydligt tryggare.

Och ändå så gör jag inte det utan fortsätter att driva runt helt planlöst och hoppas på det bästa. Antingen så är jag modig eller så är jag dum i huvudet. Sometimes it's hard to tell the difference.