Så. Varför heter bloggen kompromiss undrar ni förstås. Är inte kompromiss ett väldigt tråkigt, väldigt vanligt och framförallt väldigt svenskt ord? Jo, det är det väl.
Men jag tycker också att det kan vara ett vackert ord. Att kunna kompromissa, att kunna mötas på halva vägen, att inte alltid vara så jävla envis, att kränga av sig den där förbannade stoltheten och erkänna att man faktiskt har fel... det är ju något av det vackraste som finns.
Visserligen blir det lätt så att kompromisser går för långt. Många (inklusive jag själv) är så rädda för att såra andra att de kompromissar bort sig fullständigt. Fast då är det ju egentligen inte en kompromiss vi snackar om utan självutplåning. Och det funkar aldrig i längden. Lika viktigt som det är att kompromissa ibland, lika viktigt är det att visa var man står och säga till när man tycker att det känns fel.
Det är bara så vi kan få ekvationen att gå ihop. Den där ekvationen som säger att "In the end the love you take is equal with the love you make".
Det finns också två andra anledningar till att jag valde att döpa den här bloggen till just kompromiss:
1) "Kompromissen" är en låt av världens bästa rockenroll-band. Ni vet nog vilka jag snackar om.
2) Kompromiss är även namnet på den skoltidning som gjordes av oss som gick på Bona Folkhögskolas skrivarlinje 2004-2005. Den kom bara ut i två nummer, men det var två fina nummer. Två fina minnen från ett väldigt fint år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men varför ny blogg? Vad var fel på den gamla? Som var så fin? Jag förstår inte!
Jo, det kan kanske verka onödigt. Men jag fick lust att skapa en ny helt enkelt. variation förhöjer tillvaron.
dessutom tror jag att blogger är lite bättre än blogg.se.
Jag längtar...
tja!
1) kompromiss är ett fint ord.
2) jag tror att blogger är a pain in the ass jämfört med snälla svenniga blogg.se.
3) jag undrar vad pudding längtar efter?
I din nya profil saknar jag "Amelie från Montmartre" bland filmfavoriterna. Är det medvetet, eller bara en tillfällig förvirring?
Det var medvetet faktiskt. Det känns som att Amelié är lite sönderhyllad. Det är en bra film förstås men jag tror att 95% av alla som läser den här bloggen redan vet det.
Å andra sidan har jag ju med Beatles som musikfavorit, så det kanske var lite motsägelsefullt.
jag måste vänja mig av vid att länka till min gamla blogg...
Skicka en kommentar