Jag kan bli rätt trött på när vuxna människor ska höja sina barns dikter till skyarna. Liksom "Oj, mitt barn har skrivit en dikt om blommor och solsken, är det inte heeeelt otroligt?!" (det gäller förstås inte bara dikter utan all form av kulturell utövning, en 8-åring som kan spela "Für Elise" blir också geniförklarad).
Men idag snubblade jag över en dikt som är skriven av en 10-åring och som faktiskt är riktigt bra. Den är lite som en rolig scen i Simpsons och det är verkligen ingen dålig jämförelse. Den heter alltså "Utflykten som inte blev av" och är skriven av Christopher, 10 år, från Åmotsfors.
En dag sa farmor,
nu tar vi en tur med bilen.
Nej, bilen sitter fast
i en snödriva.
- Men vi tar en tur i fantasin.
Nej, vi har ju ingen fantasi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha, den var ju fin faktiskt.
Men jag håller med, i övrigt fall tycker jag barns kreationer ska bedömmas som vilken konst som helst. Fram med sågen bara!
*i övrigt
Nu har du gett dig in på något som är mycket svårt. Som princip håller jag med dig, men det är inte lätt att vara klarsynt när det gäller de egna barnen. Det går inte att förstå förrän man själv får barn. Jag kan inte avgöra om min åsikt - att dina texter bör läsas av många - beror på att jag är din mamma, eller om du är så bra som jag tycker. Men jag vet ju att det finns fler som tycker att du skriver bra, så jag är nog inte helt fel ute. Dessutom tror jag att det finns andra som kan ge dig konstruktiv kritik.
Nu ska jag sluta svamla. Ville bara säga att stolta mammor hör till den verklighet vi måste leva med...
Jo, det fattar väl jag också att alla mammor och pappor tycker att deras barn är bäst i världen. Det är väl rätt förståeligt. Men det är ändå kul att spy lite galla.
vilken grym dikt!
Det var förbannat bra skrivet. Vad det gäller sådana här små korta poesi(?)snuttar, tror jag att åldern har oerhört liten betydelse, tioåringar kan ofta vara rätt kärnfulla.
För övrigt tycker jag (som far till dig alltså) att jag är oerhört objektiv vad det gäller mitt förhållande till ditt skrivande. Jag kan såga sånt du skrivit (även om jag föredrar att göra det på andra sätt än på din blogg), och jag kan berömma det du gjort.
För dem som eventuellt följer diskussionerna på den här bloggen; läs "Det som jag aldrig sa" av Valdemar Möller, utgiven på förlaget Vulkan. Men; hoppa över det som inte platsar!
Skicka en kommentar