lördag 15 november 2008
Ge mig nåt
Jag klev upp ur sängen 13.40 idag. Jag var inte ens ute igår så jag har ingen riktig ursäkt till att jag låg och drog mig så länge (förutom att jag satt och pratade på MSN till ganska långt in på natten). Men jag trodde verkligen inte att klockan var så mycket och blev ganska chockad när jag väl tog mig upp ur sängen.
Sen satt jag framför datorn en stund, spelade piano, gick ut på en promenad och nu är solen redan på väg ner.
Jag blir så trött på dagarna som bara rinner ur händerna på mig.
Samtidigt vore det väl dumt att begära att det ska hända något nytt och fantastiskt varenda dag. Men jag vet inte om det är det jag vill heller. Jag vill bara ha lite klarhet i tillvaron. Jag vill känna att jag är på väg någonstans och inte bara irrar runt. Men på en gång trivs jag ju rätt bra med den här slackertillvaron. Jag tror inte att jag skulle vilja byta ut den mot ett vanligt jobb.
Att det ska vara så svårt att bestämma sig för vad man vill. Jag förstår det inte.
På gatan här nedanför såg jag några ungar som spelade fotboll. Jag tror inte ens att de märkte att jag gick förbi. Och jag funderade på om jag någonsin kommer bli så lycklig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad som är bra med att inte ha ett mål är ju att man inte kan uppnå det och sen inte ha något kvar att kämpa för eller mot, och att man inte kan misslyckas med att uppnå det. När allting är helt bra, vad finns det då att leva för liksom, jag tror det mest skulle bli en mekanisk grå sörja av allt. En sak jag försöker tänka kring just sånna här dagar när man inte gjort något direkt, är att det nog har hänt en massa saker i huvudet, och det är minst lika viktigt som om man har flyttat runt sig själv eller flyttat runt saker.
Ja så är det förstås. Jag borde nog inte vara så fixerad vid yttre resultat. Sista meningen låter som en bra livsfilosofi.
Skicka en kommentar