Idag har jag svarat på lite frågor om den här bloggen och om bloggande i största allmänhet. Det var ganska roligt. Dock känner jag, efter att ha svarat på så många frågor, att jag själv har några frågor som jag skulle vilja få besvarade.
Det är nämligen så här att jag får en del anonyma kommentarer på den här bloggen. Detta är inte något som jag upplever som ett problem, tvärtom. Jag tycker det är rätt roligt med anonyma kommentarer, det gör livet lite mer spännande.
Dock skulle jag vara väldigt tacksam om du anonyme ville svara på de här frågorna:
1) Är du en person eller flera? (d.v.s. är du som svarar på det här samme person som har skrivit alla andra anonyma kommentarer)
2) Om svaret på första frågan är "flera", hur känns det då att vara så splittrad?
3) Är du lika anonym i det verkliga livet?
4) Bör man se din anonymitet som en reaktion mot vårt individfixerade samhälle där alla strävar efter uppmärksamhet? (OBS ledande fråga)
4) Vad tror du om anonymiten i framtiden? Kommer vi människor bli mer eller mindre anonyma?
5) Tycker du om saltlakrits?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
oj då... jag har visst inte lyckats hålla så låg profil som jag tänkt, nu känner jag mig rätt paranoid. Men jag ska försöka svara ändå.
1) Jag är ju bara en person, men jag tror jag har sett några fler anonyma kommentarer, så vi är fler.
2) Det är väll en av de positiva aspekterna med anonymitet, att man kan variera sig mellan sina olika sidor utan att de krockar. Om man knyter sina tankar och handlingar till en identitet så känner man ofta krav på att de ska stämma ganska bra överens. Tänk tillexempel när man träffar sina vänner och föräldrar samtidigt, och måste förhålla sig till både sin "vänpersonlighet" och sin "barnpersonlighet", det kan bli ganska jobbigt. När man är anonym kan man mer vara så som man är just vid det tillfället.
3) Usch ja, nästan värre... De jag bor med tillexempel kanske vet vad jag heter, men det är nog också allt de vet.
4) Nej, det skulle jag inte påstå. Snarare på grund av det jag skrev i fråga två och kanske framför allt för att jag är för feg, på gränsen till paranoid och tycker om att ha kontroll över en situation. Det är lite som att sitta längst bak i hörnet i ett klassrum, där man kan iakta alla utan att bli iaktagen och har ryggen skyddad av väggen. Dessutom tycker jag om hemligheter.
4) Ingen aning. Det kan nog gå åt båda hållen.
5) Enligt Karamellkungens Stora Godistest är jag hälften/hälften surolog och lakritsoman, så jo, jag tycker om saltlakrits.
Tack för dina uttömmande svar! Jag ber så mycket om ursäkt om jag nu genom detta har gjort dig mindre anonym. Jag hade bara svårt att stilla min nyfikenhet, du behäver inte vara paranoid.
Särskilt intressant var svaret på fråga 2. Det ligger mycket i det.
Skicka en kommentar