Frispel

Du höll dina händer
framför mina ögon
och genom mörkret kunde jag se
en vän av linjer

Utan något synbart mål
flöt vi in i varandra

***

Och bortom alla tomma ansikten
som skrek i megafoner
kom en svag viskning av tröst

Den sa att vi var samma sorts barn
märkta vid födseln med spritpenna

Den sa: ”Flippar bäst som flippar ut.”
Och plötsligt insåg jag
varför jag alltid jagat frispel nätterna igenom.
Plötsligt insåg jag
varför fantomsmärtan alltid blev så tydlig
när jag sov ensam.

***

Vi är födda i en stad
byggd av perfekta häckar
och golf på söndag
men där andra bara såg hole-in-ones
ville vi ha någonting mer

Någonting som kunde släcka törsten
Någonting som kunde sätta alla kompasser
och gravitationer ur spel

Så att om vi hoppade tillräckligt högt
skulle vi aldrig behöva landa igen

Därför satsade vi allt på ett kort
drog andan av varandra
men kom aldrig till skott

***

Slutsatsen innan upploppet blev istället att
om vi bara plockar fram alla våra tillkortakommanden
i dagsjus
så har vi chansen att nå
riktigt långt