I don't need to be with people who don't care about me

Igår höll jag ett tal för ungefär 300-400 personer. Det var inte något långt tal, jag kom av mig flera gånger och det hördes tydligen inte ens vad jag sa längst bak i lokalen. Men jag gjorde det i alla fall och det är jag ganska nöjd med.
I övrigt så var den där banketten en hemsk tillställning. Jag insåg det redan när jag kom dit och såg rad efter rad av uppdukade långbord i något som mest liknade en flyghangar. Jag menar hur kan man förväntas ha roligt på ett sånt ställe? Det går ju bara inte. Ändå är det som att alla måste le och skratta precis hela tiden för att markera hur jävla roligt de har.

Efter att jag hade hållit mitt lilla välkomsttal så var det dags för kvällens första musikaliska inslag. Två killar - en som sjöng och en som spelade gitarr - gick upp på scenen och rev av några covers, tydligen i syfte att "få igång publiken". Tomas Ledin varvades med Magnus Uggla, Fader Abraham och Klappa händerna när du är riktigt gla'. Och det var väl där någonstans som jag i huvudet började formulera ett hatinlägg mot alla människor som var där.
Men jag tänker inte skriva det inlägget. För egentligen så hatar jag ju inte människorna där. Jag hatar bara den där typen av av fester (tänk after work eller grisfester så förstår ni vad jag menar). Jag blir så illamående av alla påklistrade miner och den totala bristen på värdighet.

Efter bandet uppträdde två komiker som var ganska roliga, men jag tror att de flesta i publiken var för fulla för att förstå alla skämt som inte handlade om sex. Därefter spelade ett till coverband som, tack och lov, var betydligt bättre än det första.
Jag kollade på bandet en stund och dansade lite och sen bestämde jag mig för att dra därifrån. Jag hade ju gjort min plikt och hade egentligen ingen större lust att vara kvar.
Så jag gick därifrån utan att säga hej då till någon, tog min cykel och åkte iväg till en annan fest med människor som jag tycker om.

Samtidigt som jag var på den där banketten så hade mina vänner i bandet Leaving Fort Lumber haft sin första spelning på ett annat ställe i stan. Nu satt de hemma hos Dan och Emilia och drack öl, så jag bestämde mig för att sticka dit.
Jag kom dit, träffade en massa folk och hade rätt trevligt fram tills att en kille började gorma om att någon hade tagit hans öl. Det är möjligt att någon hade gjort det och i såna fall hade han väl all rätt att bli sur men han gjorde alldeles för stor affär av det. Dessutom började han skälla ut Dan och Emilia, som om det på något sätt var deras ansvar att se till att ingen tog hans öl bara för att de ägde lägenheten. Nåväl, jag ska inte uppehålla mig vid det där, det ältades alldeles tillräckligt igår.
Det var i alla fall inte så kul att stå och lyssna på en massa människor som skrek i munnen på varandra så jag och några andra gick iväg till en pub och satte oss.
När de stängde där gick vi hem till David för att ha efterfest men när vi väl kom fram visade det sig att nyckeln var borttappad så vi kom inte in i lägenheten.
Sen irrade vi runt på Herrhagen ett tag och jag hittade en övergiven tyghund utanför Nöjesfabriken som jag bestämde mig för att ta med hem. Det kändes som att vi hade någonting gemensamt.