Okej. Okej. Okej. Jag är kanske lite full just nu. Men en sak har mig livet lärt och det är att Bruce Springsteen & The E-Street Band Live at the Hammersmith Odeon 1975 måste vara världens bästa konsert någonsin. Om jag så blir 100 år så kommer jag fortfarande sitta och glo på Clarence Clemons saxofonsolo med tårar i ögonen.
And the poets down here
they don't write nothing at all
they just stand back
and let it all be
söndag 18 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag grät första gången jag såg jungleland från den här spelningen, när bruce står och blundar och bara ser ut att vara någon annanstans under clarence solo. det är så jävla sagolikt.
Word.
Skicka en kommentar