Skott i mörkret

Vi delar skyttegravar. Hjälper varandra att skjuta undan besluten och upprätthålla terrorbalansen.
På kvällarna blandar vi sorgerna med vårt citronte, säger att vi har det ganska bra ändå.

Jag älskar dig säger jag ibland liksom på prov men rösten går upp i slutet så det låter som en fråga. Du ser på mig med höjda ögonbryn.
”Inget” mumlar jag.

Ibland ser vi på teve utan att förstå vad som sägs. Bara att det ska vara roligt så därför skrattar vi med. Det är befriande att skratta tillsammans med andra sägs det.

På badrumsväggen hänger handdukar. En för mig och en för dig och en för alla gäster som aldrig kommer.

Vi har en stor och fin dubbelsäng med gott om utrymme. Den är som en dröm. En dröm som blev sann. Jag drömmer sällan nuförtiden. Sover med ett öga öppet och pistolen under kudden. Fingrar på avtryckaren utan att våga skjuta.
”Vad gör du?” säger du.
”Inget” mumlar jag.

På morgonen vaknar vi av att solen lyser in mellan gliporna i persiennerna. Jag går ut på balkongen, står och ser ner på människorna som stressar till sina jobb. Du kommer ut och lägger armen runt midjan på mig.
”Vart är vi på väg?” viskar du.
En morgonbuss drar förbi, försvinner utan att lämna något spår efter sig.
”Ingen aning” svarar jag.
Ingen aning.