Liftarens guide till galaxen

Konsten att lifta är inte så lätt, det har jag blivit varse under helgen. Det anade jag väl visserligen redan innan vi försökte, men jag hade nog trott att vi skulle ta oss några mil i alla fall. Men icke.
Istället för att stå och vifta med tummarna körde vi på taktiken att fråga folk på bensinmackar om vi fick åka med. Dels eftersom vi hade fått höra att det var den bästa metoden och dels för att det inte finns så många bra ställen att stå på om man vill stå vid vägkanten och lifta. Dagens motorvägar är inte direkt liftningsanpassade.
Det första man möts av när man frågar någon om man får åka med i deras bil är en misstänksam blick. Sen mumlar de något om att de tyvärr inte har plats/inte ska åt det hållet/bara ska åka några kilometer. Vi försökte även ragga upp några polska långtradarchaffisar men de var antingen inte intresserade eller förstod inte vad vi sa. Efter vår misslyckade liftningssejour beslutade vi oss för att stanna ytterligare en natt i Malmö, jag kom alltså hem ikväll efter en lång tågresa med många byten (Nässjö-Falköping-Göteborg).
Trots att vi inte tog oss någonstans så var det ändå en kul grej att testa på. och nu har jag i alla fall lärt mig att om man ska lifta så ska man göra det en varm sommardag och inte en gråkall söndageftermiddag i januari.

I övrigt har det varit en bra helg. Jag har hunnit äta falafel både en och tre gånger, gått på konstmuesum, sett Lukas Moodysons nya film Mammut, varit på en konsert med I'm from Barcelona, blivit inlåst på ett nöjesfält och återupptäckt det fantastiska brädspelet "Den försvunna diamanten".

Det känns lite som att befinna sig utomlands när man är i Malmö eftersom de inte tar in utemöblerna på vintern. Det var förvisso bara några få plusgrader men ändå såg vi folk sitta ute och äta. Dessutom pratar de ju ett alldeles eget språk där nere i södern. Men det är ganska charmigt.