fredag 2 januari 2009
Och tjejerna då...?
Catrin tyckte att det var dåligt av mig att inte ha med en enda kvinna på min litteraturlista. Det tycker jag också.
Den enkla förklaringen till att det blev så är att jag inte läste så många böcker skrivna av kvinnor under 2008. Varför det är så kan man förstås undra, men jag vet inte om jag har något bra svar på det. Jag försöker att inte tänka så mycket på vilket kön författaren har när jag läser en bok, men av någon anledning blir det ändå mest män. Förmodligen för att många av de böcker som blivit klassiker i regel är skrivna av män. Det beror givetvis inte på att kvinnor inte kan skriva utan på att kvinnliga författare aldrig har fått lika mycket utrymme som manliga. Än idag skulle jag tro att det skrivs mer om manliga än kvinnliga författare på till exempel DN:s kultursidor.
Nu har jag i alla fall kommit på fyra verk skrivna av kvinnliga författare som jag, efter en stunds rådslag med mig själv, kom fram till att jag kan ta med på listan. Dessa är Mirja Unges novellsamling Brorsan är mätt, Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten, Kristina Lugns diktsamling Bekantskap önskas med äldre bildad herre samt Alfhild Agrells pjäs Räddad. De hamnade tyvärr ganska långt ner på listorna, men tänk på att konkurensen var stenhård!
Det är för övrigt intressant att diskutera om man bör ta hänsyn till kön, etnicitet (alla böcker på listan är skrivna av europeiska eller amerikanska författare) etcetera när man gör såna här listor. Jag tycker i princip att man inte ska göra det. Det viktiga är förstås texten och inte författaren. Samtidigt är det inte helt oproblematiskt. Eftersom vi ofta gör saker på ren slentrian skulle säkert vita män fortsätta att ta stort utrymme om man inte medvetet lyfte fram kvinnor och författare från andra kulturer. Jag önskar att det var annorlunda, men det är så det ser ut.
Avslutningsvis kan jag också säga att det är flera böcker som jag läste förra året som inte kom med på listan. Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora, Sven Delblancs Speranza, Per Olov Enquists Livläkarens besök med flera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
har det inte lite att göra med att det förmodligen inte var så många kvinnor som skrev böcker förr, och gjorde de det var det kanske flickromaner och annat som inte överlevt, med några undantag? och lite så är det väl fortfarande, att många av de kända kvinliga författarna skriver sånt som inte anses seriöst nog för att vara riktig, fin "litteratur", deckare, kiosklitteratur och tantsnusk osv. Det skulle kanske kunna förklara en liten del av problemet.
svar till den anonyma kommentaren här ovanför:
och varför betraktas inte den "kvinnliga" litteraturen som fin nog då? jo, för att det är kulturgubbarna som har bestämt att det ska vara så. jag är jävligt bitter på kulturgubbarna för tillfället. jävla pack.
Säga vad man vill om nobelpriset, men på senare år har herrarna (och ibland någon kvinna)i akademien faktiskt blivit bättre på att välja författare från andra delar av världen än Europa-USA. Och om det är någon kvinna med i nobelsammanhang så brukar det vara en författare eller fredspristagare. Så mitt tips är att den som vill läsa bra litteratur av kvinnor och/eller icke-västerlänningar kan börja med att studera listan över nobelpristagare i litteratur.
Skicka en kommentar